#beach2064 del 25, ”VEMS djävla normer?”

I morse: nu väger jag mindre än jag gjorde när vi kom hem efter bröllopsresan. Japp, barnen kom efter den. Japp, dom är vuxna.

Då, den där julidagen 1991, kände jag mig plötsligt ohyggligt fet. Nu är jag glad som en lärka. Funderade över det på löpbandet. Hur förändras kroppsuppfattningen? Har den förändrats jättemycket? Så jag kontrollerar bilder från den tiden och inser… nä, det var inte bättre förr. Överkropparna anno 2014 är helt enkelt en smula annorlunda än de var 1991. Åtminstone min.

Men du läste rätt. Delmål 2 är uppfyllt. Jag har tappat 15 kilo sedan start. Och idag skriver vi den 6 oktober. Allt inleddes den 20 augusti. I huvudet långt tidigare, naturligtvis. Men den 20 augusti stod jag på min inte så ärorika all-time-highvikt.

Tre kilo kvar.

Vems norm? Min. Jag har bestämt mig för var min matchvikt ligger. Den ligger där de snygga kostymerna sitter snyggt. Och det gör de om tre kilo ungefär. Att det kommer att vara nååågot stelare runt axlarna pga nya muskler och samtidigt kanske inte riktigt lika snyggt någon annanstans pga andra förändringar på de sex-åtta år som gått sedan jag bar dem regelbundet senast skiner jag i.

Tänkte också på en annan norm: marknadsföringsnormen. På gymmet går det teve framför löpbanden, varav en hel del reklamteve. Tacos, chips (på en måndagmorgon?) och mängder av andra dödsfällor. Igår svängde vi förbi Ö&B. Specialjubelpris på SEXPACK. Inte sån man har på magen, utan tvåliters läskflaskor.

Specialjubelpris på 12 liter sockervatten med kolhydrater som är snabbare än sina egna skuggor i artärerna. Skön stajl, Ö&B.

Ska inte någon ekonomijournalist skriva ett knäck på hur stor del av de svenska dagligvarubutikernas vinst som kommer från varor som direkt försämrar folkhälsan?

Det är straffskatt på alkohol. Finns visst fog för det. Men det är inte straffskatt på MEGA-flaskor med Cola. Eh?

Normer. Vi har en utseendenorm och en matnorm. ”Ät dig lycklig och drick cola så snart du är värd att unna dig ett jättejätteglas. PS: det är du hela tiden DS.”  Men håll formen!

Nog kan man bli galen för mindre? (Jo, jag är galen och det blev jag för mindre.)

Nu har vi alltså TRE kilo kvar till slutmålet. TRE. Och jag skulle kunna skriva en kilometerlång hyllning till allt som känns så otroligt mycket bättre av iTrimmandet, leve dem!

Å andra sidan kan jag just den här morgonen (liksom under helgen) summera några av nackdelarna med en extremt snabb viktminskning. Tröttheten som var i början – då kombinerad med ketonfas-highen, nu…not so much high – är besvärande. Just nu går jag omkring i ett tillstånd av nästan konstant headrush. Bör nog käka litet mer, tror jag bestämt. Kreativiteten går ner. Känslan av att kunna VILJA omkull svårigheter har också fått sig en buckla.

Men allt det där går ju bort när näringen kommer till. De närmaste dagarna ska jag skriva mer om det där med näring och vad jag ser framför mig. Den här gamla klassiska kärran ska få en helt ny motor som går på andra sorters bränsle, alla sorters bränsle, framöver. Jag ska bli hybrid.

Men vi repeterar. Tre kilo kvar. Femton kilo på 47 dagar. Tre djävla hekto om dagen. Det du, Arne Tammer!

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: