#beach2064 ”Du sköna, nya fas!”

Jag äter mat igen! Det började litet försiktigt i förra veckan och nådde normalstyrka under helgen när jag och kamrat N var i Barcelona tillsammans. Att få äta riktig mat är helt klart underskattat, även om jag har fuskat vid två målmedvetet tillåtna tillfällen under tioveckorsprojektet som var fas 1.

Nu går jag in i fas 2, där fokus inte ligger riktigt lika hårt på att tappa vikt till varje pris. Nu är målen de här:

1. Den 22 november springer jag Tunnelloppet som är 1 mil långt. Startnummer 62592. Å ena sidan är det en enkel match för någon som (jo, faktiskt) har fem marathon bakom sig. Å andra sidan har min uthållighet pendlat någonstans mellan ”blomfluga” och ”råriven morot” på skalan under dietveckorna. Men jag testade löpformen två gånger i förra veckan (3,5 resp 6 km) och två rejäla gånger i Barcelona (milen, bägge gångerna) och den är förvånansvärt bra. Naturligtvis hjälper det att ha tappat 17 kilo när man ska ut och springa.

2. Träningen – både löpträning och gymträning intensifieras. Tanken är att det möjligen ”kostar mig” i termer av ökad kroppsvikt (därav fokus mindre på detta) men samtidigt förbättrar förbränningen och därför (vilket visar sig i nästa invägning, gissar jag) bidrar till att förvandla fett till muskler – om man uttrycker det enkelt.

3. Kosten. När man levt på bars och smoothies samt soppor i tio veckor drabbas man nästan av någon slags stockholmssyndrom när det blir tillåtet att käka igen. Jag äter fortfarande bar till lunch, eftersom det är så himla enkelt och effektivt. Med en rejäl frukost (jag följer alltså handfast/handfast minus) blir det en superbra kombination. Men målet är här att börja fylla på med riktigt bra, genomtänkt kost och det experimenterande jag hänger mig åt här, är helt enkelt att laga KUL, VANSINNIGT GOD och NYTTIG mat. Inte bara slentriankäka som jag erkännelsevis gjorde före denna underbara kur.

Vikt nu? Har ingen aning. Låt oss återkomma till det. Men jag bär mina smalaste byxor (har fyra centimeter kvar till det innersta hålet på mitt smalaste bälte, och tro mig, när jag bar det på innersta var jag SMAL) , var starkare än någonsin på gymmet i morse. Och löpningen, vilken underbar känsla! Det räcker.

Annonser
Categories: #beach2064 | Etiketter:

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: