#beach2064, del 34: Examen i vällevnadsskolan

Det är nu tolv veckor sedan jag började med det här på riktigt. Det har gått vansinnigt fort. Och det känns som att det är evigheter sedan jag började. Men viktigast: jag kommer ut på andra sidan som en ny och bättre människa.

Du som vill ha hela storyn vecka för vecka – sök bara på #beach2064 här på bloggen. Varje inlägg är taggat och kategoriserat. 

Vid tolvveckorsstrecket gör man en uppföljning av hälsoanalysen som gjordes vid starten; svarar på samma frågor både kvantitativt och kvalitativt.

Och när jag gjorde det i morse, fick jag mängder av intressanta tankeställare och klappar på axeln.

”Hur bedömer du din energinivå på den femgradiga skalan?” SJU, svarar jag utan att tveka. Och det är sant. Jag far mellan golv och tak i dessa dagar. Det angränsar till rastlöshet och överaktivitet, om man ska vara ärlig.

”Intressant” svarar Lotta, den gudomlighet som är satt av makterna att vägleda mig på resan. ”Du satte en trea när vi sågs första gången”.

Jag? En trea i energinivå? Har hon rätt papper? Jag minns uppenbarligen inte vem jag var för tolv veckor sedan.

Mätetalen sedan.

Jag har tappat sexton kilo sedan första mötet.

Men ännu viktigare: sjutton centimeter i midjemått!

Och viktigast av allt, kanske? Jo, långsiktigt, definitivt: blodtrycket som i augusti smugit sig upp till patologiska nivåer (154/102) är nu nere på 120/84. Utan några mediciner eller annat elände. För mig är det kanske den viktigaste hälsofaktorn. Släkten har ju en historia av hjärt/kärlproblem och blodtrycket är utan tvivel boven i sammanhanget. Jag minns faktiskt när farsan som femtioplussare diagnosticerades med högt blodtryck, det var över 160, men inte så mycket. Då såg han ut som jag gjorde i somras ungefär. (Fast med smalare axlar och mindre hår, ähum.)

Vad händer nu?

Resan fortsätter. I slutet av januari – för att inte tappa greppet över helgerna – gör vi en ny uppföljning. Målet är att till dess tappa ytterligare fyra centimeter i midjan. Det kommer troligen, men inte viktigast, att innebära ungefär lika många kilo. Egentligen tror jag att kroppen skulle fungera bäst och kännas skönast om all vikt stannade kvar, men med reducerat fett.

Hur når jag dit? Mer mat! Och mer träning! Förbränningsvinsten av att äta litet börjar nu minska. Det säger även vågen som inte bryr sig om att jag jobbat de senaste tio dagarna med ett matematiskt kaloriunderskott. Jag BORDE ha tappat vikt de senaste veckorna, men det gör jag inte längre. Och då säger kroppen: ”Jag vet vad du håller på med. Du tänker svälta bort min sista trygghet. Det tillåter jag inte, och bränner därför annat än fett så snart jag kommer åt”.

Kroppen. Den och jag har litet olika mål just nu.

Så: Mer mat. Fast smart. Och Mer träning. Det blir tre gympass, som tidigare. OCH två pulspass, t ex löpning eller långfärdsskidor, i veckan. Bara att tugga på.

Har sagt det förut och säger det igen. Om du verkligen vill få resultat – iTrim är grejen.

DÅ:

IMG_1690

(Jag vet: förfärligt! Att Jerker och Camilla håller god min på bilden hänger bara samman med att mannen strax utanför bild fyller år. )

NU:

IMG_2510

(Jag vet: asskrytigaste bilden. Tagen av mannen som inte var på bilden ovan, men dock fyllde år.)

Annonser
Categories: #beach2064 | Etiketter:

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: