#beach2064, del 36: Och sen då?

Stabilitet och kickar är två helt olika saker. Och jag är i många sammanhang en kicksökare, bara det att jag nu är i slutfasen av ..kanske…fas 2 i #beach2064-projektet. Första fasen var skitjobbig men så otroligt belönande: ”kolla på mej, fan sex kilo ned på två veckor, åtta kilo på tre, tusen kilo på fem” Man lider, men man är fettförbränningshög och får mängder av ”shit vad du börjar bli smal”-feedback. High five och solsken.

Och sen då?

Nästa del som heter ”JAG FÅR ÄTA MAT!” Det är en återförälskelse i the fine art of cooking, att nu laga energirik, smart mat som inte hissar upp vikten igen. Man flyger in i den som ploppet från tusen och åter tusen buteljer med nyårsskumpa och bubblar runt i köket och det är skitkul.

Och sen då?

Det här är den femdjävliga fasen, skulle jag våga påstå. Strålkastarna slocknar, mat lagas men jag hade kanske trettio riktiga cravings och när de är avklarade… vad återstår då? Livet? Jamen, hur får man applåder för att vara stabil? Hur får man feedback från spegeln på att inte röra sig ur fläcken? Och så kommer misstankarna om att man kanske börjar fläbba tillbaka igen. Och sedan blir man förkyld och kan inte träna på tio dagar.

Jag vet att det är I-landsproblem. Hela den här bloggen, kanske hela mitt liv kan beskrivas som I-landsproblem i den mån jag överhuvudtaget är problemorienterad, vilket jag i grund och botten sällan är. Men omställningen från ständiga kickar till känslan av tillfredställelse över att ha hållit vikten var svår, och när jag sedan blev sjuk sådär litet lagom för att inte våga träna blev det trist.

Man kan egentligen bara göra en sak: kontrollera vikten, analysera läget och ta det därifrån. Och när jag första gången, precis sådär efter att ha gått in i snortunneln vägde mig var det 1.7 kilo upp från bottennonteringen och därmed 2,7 kilo upp från målvikten. Nästa dag: ytterligare fyra hekto. Jag kände mig som ett balsaflygplan där gummibandet snotts bakfram. Skulle jag nu bara ÖKA femton kilo på tolv veckor utan att kunna hjälpa det?

Nej. Man kan alltid göra någonting. Och jag gick igenom de senaste veckornas kosthållning och jämförde med okejläget och insåg att…mja, det där med disciplin, alltså. Så… åter till ritbordet – man får komma ihåg att de första veckornas ätande och drickande efter att 12-veckorsfasen var klar VAR experimentella. Och det experimentet gav en tydlig slutsats: dags att dra ned litet på det mesta. Mer handflatetänk, mindre kolhydrater.

Och efter en veckas tuffa tag är jag nu nere på två kilo över den gamla målvikten igen. Och har satt en ny målvikt som är ytterligare ett kilo ned. Och är frisk igen. Mår fysiskt toppen.

Så från och med idag räknar vi målvikt + 3 kilo och tänker att målvikten ska nås (inklusive julfirande och nyårsfirande) den 28 januari.

#beach2064 fortsätter. Del 2: de 49 reståren.

Annonser
Categories: #beach2064 | Etiketter:

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: