Litterär författarspökvandring

Jo. Det var release för min Skultunadeckare ”Även som död sig lik” i lördags. Romanen är väldigt speciell för mig av många skäl, och som ”projekt” är den också ganska ovanlig, eftersom hela författarvinsten går till Skultuna IS. Man kan lugnt säga att det blev en dag och afton att minnas. 

Så. I lördags körde vi till Skultuna Brukshotell för att släppa de första exemplaren av romanen. Först en signering på eftermiddagen, därefter en ”mingelmiddag”. Man kan ju – precis som i boken – närma sig en sån här återföreningsliknande upplevelse på många sätt. I mitt fall handlade det enbart om positiva förväntningar.

Signeringen drog igång med vad som med skultunamått måste kallas för ett brak med en liten signeringskö fem minuter före utsatt tid. Med allt varmare kinder och allt lättare hjärta signerade jag böcker för glatta livet till vänner av alla de slag, snackade inspiration, och log åt gemensamma minnen. Att träffa människor man inte sett på 10, 20 och kanske 30 år är en tidsresa på många vis,  och det intressanta är ju att man fortfarande har järnkoll på varandra. Precis som i boken.

Så småningom sinade kön, en halvtimme efter utsatt tid och jag fick en stund att förbereda mig inför middagen. Vilket naturligtvis bäst görs med en promenad i minnenas spår. En författarvandring och i många stycken en riktig spökpromenad.

De senaste månaderna – med slutfasen av skriverierna – har jag ju varit så intensivt inne i egna Skultunaminnen att återseendet; just en av de här höstkvällarna i Skultuna, de klara, tysta, isande mörka blev som att få en medicinboll kastad upprepade gånger i magtrakten av ett spöke. Litterär spökbollsbonanza De Luxe.

Upp genom ”nya bygget” (färdigställt 1978 eller nåt). Cykelvägen från Bankvägen 6 till 8 och förbi F-dörren till vår lägenhet. Jag stannade och fotade dörren som en annan spökstalker. Sedan ut och höger, in på Bankgården där många kompisar bodde. Stannade framför hörnlägenheten där en av polarna bodde när vi lärde känna varandra, fotade hans fönster och messade det till honom. Fick snabbt svar, litet undvikande sådär: ”Skultuna. Det var tider det. För länge sedan”.  Gick ut mot Krongjutarvägen och mötte en kort och en lång tonåring som kunde ha varit jag och min kompis för 30+ år sedan, samma uppskruvade snackiga tonläge och samspelta kroppspråk. Precis som i boken.

Sedan en helt annan insikt: det här med litteraturen. När man läser en text, utspelas ju maximalt hälften av handlingen på sidorna i boken. Resten äger rum i läsarens huvud. Och var jag än gick såg jag hus ur romaner jag läst med skultunareferenser i huvudet. Det kanske förvånar författarna att en del Wodehousescener utspelar sig på tomten där Bruksskolan låg, att många scener i Jo Nesbös Oslodeckare har hämtat kulisser från kåkarna på Krongjutarvägen och så vidare.

Det leder till en annan slutsats, den att man inte KAN lägga sin uppväxt bakom sig. ”You can take a guy out of Skultuna…”, och så vidare.

Middagen på kvällen – jag kan bara säga att magin fördjupades med så många vänner från förr, så fantastisk mat (boende i Västmanland med omnejd: VET ni hur bra Brukshotellet blivit? Åk dit, njut!) och barhäng långt in på småtimmarna. Precis som i boken. 

Nu återstår bara att sälja slut på åtminstone första upplagan – det skulle ge en rejäl slant till SIS som kommer väl till pass när klubben nu gått upp i fyran. Återvänder till Skultuna redan på lördag för signering nere på Mässingsbrukets julmarknad.

Du som inte kan komma till Skultuna för att köpa romanen, hittar den också här. 

Mer om bokens tillkomst hittar du här. 

 

 

Advertisements
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

One thought on “Litterär författarspökvandring

  1. Pingback: Livets märkliga cirkel: en boks tillkomst | På första tillslaget

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: