Monthly Archives: januari 2016

#beach2064, del 49: Tappa vikt med Gallfebermetoden

Vad sägs om ett utomordentligt smärtsamt sätt att tappa cirka fyra kilo på en vecka? Det var den andra januari, just efter en lång skön löpningspromenad i spåren och skogarna runt Hellasgården som den slog till: gallfebern.

Nog för att man haft ont i magtrakten tidigare, men det här var Camp Nou-varianten av något jag tidigare bara upplevt på korpnivå. Nåväl: eftersom denne amatördoktor redan vet att alla magsmärtor ska tas på största allvar, togs bussen till SöS och akuten. Lördag eftermiddag, långa köer, men det kunde varit värre. Så småningom diagnos: trolig gallsten, smärtstillande – som verkade oerhört bra och hemskickning efter sex timmar. Några timmar senare bröt det ut igen, men på riktigt allvar och med gracen hos en fällkniv som just inte riktigt smällt igen kröp jag in i en taxi och ”gick” på återbesök. Nittio minuters väntetid mitt på natten mellan lördag och söndag är inget vidare när varje minut känns som tilläggstid på förlängningen i en avgörande cupmatch mot smärtan. Men så småningom: samma läkare, ny diagnos (sannolik inflammation i gallblåsan pga småsten) beslut om inläggning och nu riktig smärtstillning. Heja morfin! Alla som gnäller på effektivitet och attityd i offentlig sektor kan vad Sös anbelangar kamma sig och lägga ned den, för vilket djävla gäng med kunniga, ambitiösa och trevliga människor man har däruppe! Jag blev oerhört välbehandlad och den enda fienden i hela vårdmaskineriet var den som gjorde min planerade tredagarsvistelse till en femdagarsdito: ”Prioriteringar”. När det ligger blödande kranskärl på operationsbordet kommer inte en lindrigt – men alltmer varefter tiden gick – infekterad galla emellan.

Fram tills gallan gjorde sig påmind hade julträningen gått så bra. Den där vovven har vuxit upp till unghund med behov av daglig löptur i hund- och pulkaspåret och hela julvistelsen i Orsa, liksom mellandagar och framåt har kantats av sex-sjukilometers rundor i ytterst varierande tempi. Från lugn jogg till totalt euforirus. Fartlek at its best, och det är en  fantastisk träning och roligt att göra med den fyrbenta ”best”-isen, vars promenadtempo och välbefinnande ständigt ökar.

Därefter en vecka på rygg. Fan. Jag tvingades kicka både endorfin och kaffe och gick i stället in på morfin och annan smärtlindring med kulmen under de nittio minuternas operation. Punchig i pallet är bara förnamnet.

Så. Just nu är #beach2064-planen att börja orka mer än 20 minuters promenad åt gången, att röra på sig mycket utan att på något sätt förstöra läkningen av såren. Stor nackdel, jag får inte göra någonting som påminner om att lyfta tungt, vilket t o m innebär att jag inte kan gå ut med vovven utan sällskap, eftersom han gärna rycker till ibland, eller behöver ryckas till.

Uppsidan? Jag har tappat åtminstone fyra kilo under veckan som gått sedan smällen. Det är en djävla skitmetod för att tappa vikt, men jag lovar att den fungerar! Fem kilo ner till den långsiktiga matchvikten och nu när allt ligger bakom mig, kan man i alla fall konstatera att 2016 har rivstartat på ett ovanligt sätt.

 

 

 

Categories: #beach2064, Uncategorized | Etiketter:

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.