Monthly Archives: november 2016

Årets julklapp: Ett livspussel!

Det finns olika sätt att lägga pussel. När ungarna var små, hade vi Montessori-inspirerade plattor med små barnknubbfingervänliga knoppar på varje pusselbit för att träna formsinnet. När jag själv var liten hade jag ett favoritpussel som jag kunde lägga om och om igen. Det var så trevligt när den där hästen äntligen fick titta ut ur stallet igen. Någonstans på mammas vind ligger nog pusslet kvar. Undrar vad det blir när man lägger det igen?

Nuförtiden ska det läggas livspussel. Även med utflugna ungar, måste man ju hålla reda på det där.. alltinget.. som är livet. Och om mitt barnjag gillade att repetera konstruktionen av en viss bild (så har jag också ett spatialt sinne som en …råriven morot, garanterad fail på alla begåvningstest) älskar jag som vuxen att sköta mitt 10 000 bitars livspussel med nya inslag varje gång.

Jag har alltid hållit på med det ganska medvetet. Pusslandet. Och det är klart att man blir rätt slängd på att få tillvaron att hänga ihop när man tränat i flera decennier på att göra många saker samtidigt. Jag har ju i stort sett alltid kombinerat arbete med träning, musicerande, skrivande och andra roliga projekt. Hela mitt liv har, om man betraktar det på det sättet, varit en kul kamp för att balansera om tillvaron tillräckligt ofta.

Därför skrev vi boken ”Plikt eller Passion – finn din grej” tillsammans, jag och Anna Iwarsson. Hon har använt ”Omval” som sin process för att orientera sig i tillvaron. Jag har andra hjälpmedel. Och när man lägger verktygen bredvid varandra, blir det riktigt intressant.

Mitt främsta trick ligger i ett regelbundet användande av en metod jag kallar för ”Den mentala instrumentbrädan”.

Hur det går till? Jag betraktar alla mina livsaktiviteter som mätare (tänk cockpit i avancerat flygplan) på en gigantisk instrumentbräda: en mätare för träning, en för… säg sömn, en för gitarrövningen, en för trumpeten, en för eget skrivande, en för roliga aktiviteter med vovven.. du är med, va? När jag ärligt fyllt i alla mätare på en skala från ”ingenting” till ”mer än nödvändigt” har jag ett underlag för att ta ställning till vad här i tillvaron jag vill förändra. Ska någon mätare bort och någonting annat läggas till? Vad gör jag tillräckligt och för mycket av? Vad har jag glömt?

Någonting som vi tidigt identifierade i familjen som kritiskt och för stort, och helt onyttigt på alla instrumentbrädor, var ”resor och transporter”. Sedan dess har jag aldrig bott längre än tre kilometer från jobbet. Gissa hur mycket tid och energi man sparar på det? Och vilken glädje de alternativa aktiviteterna (hämta ungarna från dagis i tid, öva en extra kvart på saxen på morgonen före jobbet) ger i stället?

Vi skriver mycket mer om det här i Plikt eller Passion, förstås. Och att lära sig metoden är ganska enkelt. Däremot: NÄR tar du dig tid att genomföra det? Eller känner du någon som verkligen borde ta till sig tankarna? Mitt oblyga förslag är: ge bort boken i julklapp och skriv tydligt i boken att någon av mellandagarna måste användas för läsning och reflektion. När julbordet är nedfällt och uppställt på vinden, släktingarna utflugna, klapparna uppackade och omslagspapperet uppeldat i öppna spisen, det är ju DÅ man har tid och rätt att fundera en stund.

Vem vet. Kanske ger du bort julklappen som förändrar en väns liv till det bättre? Eller ger du boken till dig själv?

 

 

 

 

Annonser
Categories: Uncategorized

Novembernojan är över oss!

Höstens signaturmelodi är ”Det är mycket nu men det blir bättre sen”, inte sant? Jag känner i alla fall igen mig i den beskrivningen. Nu finns statistik som antyder att hösten är vår farligaste arbetsperiod. Och det är DIN mentala hållbarhet som står på spel. Faktiskt.

Månadsskiftet oktober/november har alltid varit min mest aktiva tid på året och jag har till och med ett namn på det hela: ”Novembernojan”. Och häromdagen satt jag och resonerade med Anna Iwarsson, (min medförfattarinna till ”Plikt & Passion” som är en sorts uppföljare till hennes egen ”Omval”) om det här. Vi snackade om varför vi bägge satt och nästan småstudsade på den lokala indiern, varför det liksom flimrade litet lila i våra kanter och hur det kunde komma sig att vi kände oss så positivt överlastade. Men stressade, fast ändå inte. Som vanligt tog det oss inte så lång tid att närma oss en teori, och den går såhär:

Semestern är roten till det onda. Eller snarare: återkomsten efter semestern är roten till det onda. Året går ju såhär, tänkte vi: I januari är det ganska lugnt och nyårsföresatserna hänger i. Vi är trots allt ganska avstressade när julhelgerna och nyår är över, och årets första månad är allmänt en tid för andhämtning. Sedan ökar gradvis tempot tills vi är inne i den genomintensiva månaden maj. I juni blir det åter avspänning och dag för dag går varvräknaren nedåt, tills semestern är över.

Då börjar vi om: återhämtningen sätter igång hjärnan i alla tänkbara utvecklingsbanor. Idéer skapas, och nya projekt lanseras, till exempel barnens nya sportform, studiecirklar i språk och kanske… keramik, extraaktiviteter på jobbet, nya projekt i bostadsrättsföreningen, det där styrelseuppdraget som legat på lut ett tag. Det är alltid en skön tid, den där återkomsten efter semestern. Men sedan dras snaran sakta åt. Ju längre in i september vi går desto mer kommer allt ordinarie igång, samtidigt som de nya projekten rullar på. Och någon gång i mitten av oktober uppstår känslan av att

HA

HIMLA

MYCKET!

Här någonstans får man dra öronen åt sig. För tempot sjunker inte under hösten. Snarare tvärtom. Ty oktoberpressen övergår i novembernoja och sedan måste

ALLT

VARA

KLART

TILL

JUL

….inklusive julförberedelserna, förstås. Känner du igen dig? Du är inte ensam. Vi började fundera över om det var ett privat fenomen, eller om vi hade kommit någonting på spåren. Därför bad vi Försäkringskassan ta fram statistik på det hårdaste utfallet av oktoberpressen, nämligen sjukskrivning på grund av svår stress. Resultatet var otippat tydligt. Antalet sjukskrivningsfall varje månad i procent av genomsnittet för året följer nämligen exakt det mönster som vi beskrev ovan.

novembernoja

Linjen visar alltså månadens andel av årsgenomsnittet för sjukskrivning pga svår stress under åren 2014-2015. Källa: Försäkringskassan, egen bearbetning.

Vad gör vi för fel under hösten? Kanske finns även andra förklaringar – mörkret som återvänder, temperaturen som faller, den inhemska fotbollssäsongen som tar slut ? – men i mina och Annas ögon handlar det också om de val vi gör. När hösten börjar, har vi verkligen funderat igenom våra aktiviteter? Fungerar planeringen eller tar vi på oss litet för mycket? Är det kanske rentav så att det är på hösten som konsekvensen av det vi håller på med blir ovanligt tydlig? Som författare till två böcker med just det egna valet, planeringen och reflexionen som tema, känner vi att vi har någonting att bidra med i den här frågan. Både ”Omval” och ”Plikt eller passion” tar upp vår förmåga att organisera tillvaron på ett både genomtänkt och ”genomkänt” sätt. I kommande blogginlägg kommer vi att ta upp några metoder för att undvika oktobernojan. Men om du redan nu vill läsa på – surfa in på nätet eller din lokala bokhandel och ge dig i kast med

Plikt eller Passion

..och Omval

Categories: Uncategorized

Blogga med WordPress.com.