Årets julklapp: Ett livspussel!

Det finns olika sätt att lägga pussel. När ungarna var små, hade vi Montessori-inspirerade plattor med små barnknubbfingervänliga knoppar på varje pusselbit för att träna formsinnet. När jag själv var liten hade jag ett favoritpussel som jag kunde lägga om och om igen. Det var så trevligt när den där hästen äntligen fick titta ut ur stallet igen. Någonstans på mammas vind ligger nog pusslet kvar. Undrar vad det blir när man lägger det igen?

Nuförtiden ska det läggas livspussel. Även med utflugna ungar, måste man ju hålla reda på det där.. alltinget.. som är livet. Och om mitt barnjag gillade att repetera konstruktionen av en viss bild (så har jag också ett spatialt sinne som en …råriven morot, garanterad fail på alla begåvningstest) älskar jag som vuxen att sköta mitt 10 000 bitars livspussel med nya inslag varje gång.

Jag har alltid hållit på med det ganska medvetet. Pusslandet. Och det är klart att man blir rätt slängd på att få tillvaron att hänga ihop när man tränat i flera decennier på att göra många saker samtidigt. Jag har ju i stort sett alltid kombinerat arbete med träning, musicerande, skrivande och andra roliga projekt. Hela mitt liv har, om man betraktar det på det sättet, varit en kul kamp för att balansera om tillvaron tillräckligt ofta.

Därför skrev vi boken ”Plikt eller Passion – finn din grej” tillsammans, jag och Anna Iwarsson. Hon har använt ”Omval” som sin process för att orientera sig i tillvaron. Jag har andra hjälpmedel. Och när man lägger verktygen bredvid varandra, blir det riktigt intressant.

Mitt främsta trick ligger i ett regelbundet användande av en metod jag kallar för ”Den mentala instrumentbrädan”.

Hur det går till? Jag betraktar alla mina livsaktiviteter som mätare (tänk cockpit i avancerat flygplan) på en gigantisk instrumentbräda: en mätare för träning, en för… säg sömn, en för gitarrövningen, en för trumpeten, en för eget skrivande, en för roliga aktiviteter med vovven.. du är med, va? När jag ärligt fyllt i alla mätare på en skala från ”ingenting” till ”mer än nödvändigt” har jag ett underlag för att ta ställning till vad här i tillvaron jag vill förändra. Ska någon mätare bort och någonting annat läggas till? Vad gör jag tillräckligt och för mycket av? Vad har jag glömt?

Någonting som vi tidigt identifierade i familjen som kritiskt och för stort, och helt onyttigt på alla instrumentbrädor, var ”resor och transporter”. Sedan dess har jag aldrig bott längre än tre kilometer från jobbet. Gissa hur mycket tid och energi man sparar på det? Och vilken glädje de alternativa aktiviteterna (hämta ungarna från dagis i tid, öva en extra kvart på saxen på morgonen före jobbet) ger i stället?

Vi skriver mycket mer om det här i Plikt eller Passion, förstås. Och att lära sig metoden är ganska enkelt. Däremot: NÄR tar du dig tid att genomföra det? Eller känner du någon som verkligen borde ta till sig tankarna? Mitt oblyga förslag är: ge bort boken i julklapp och skriv tydligt i boken att någon av mellandagarna måste användas för läsning och reflektion. När julbordet är nedfällt och uppställt på vinden, släktingarna utflugna, klapparna uppackade och omslagspapperet uppeldat i öppna spisen, det är ju DÅ man har tid och rätt att fundera en stund.

Vem vet. Kanske ger du bort julklappen som förändrar en väns liv till det bättre? Eller ger du boken till dig själv?

 

 

 

 

Advertisements
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: