Författarens tack

En gång i tiden – i de gamla versionerna av mina böcker – hade jag en lång och omständig drapa i början av varje roman som var en blandning av tack-alla-som-hjälpt mig med boken och ledarstick.

Men efter att vid något tillfälle insett att jag glömt att ta med ett par bussiga läsare av tidiga utkast och dessutom rätt nyligen blivit helt bortglömd själv för mina riktigt banbrytande insatser för en författarkollega insåg jag att det faen inte går att ha sånt där i pappersformat. Man måste tacka alla sina inspiratörer på nätet, såklart. Då går det ju att lägga till och justera i efterhand hursomhelst.

Därför kommer jag på denna sida att omsorgsfullt tacka alla de som betytt någonting för mitt skrivande och eller mina böcker. Om du anser att du borde finnas med, men inte gör det. Gå inte och sura, ring och skäll i stället, så fixar vi det. Det är ju det den här sidan finns till för.

Tack mamma och pappa. Tack läraren Lennart Ekman i Skultuna som lärde sin äldsta dotter att läsa och lät hennes treårige polare sitta bredvid och snappa upp koden. Tack Svenska Mad för de första läsupplevelserna i den 15 år äldre brorsans rum när han var i gymnasiet på dagarna. Tack Stefan Nybacka som blev min första skrivsparring – du skrev kioskdeckarpastischer om Bärry Kejn och jag om Ray Moore, och så bytte vi med varandra och läste och garvade.  Tack Birgitta Enbohm, den första svensklärare som fick mig att verkligen trivas med skrivandet även i skolan. Tack sedan Ola Östin (och frid över ditt minne, nu när jag tyvärr får läsa att du gått vidare) för all uppmuntran på gymnasiet. Kommentaren ”det är inte bara okej; det kan faktiskt bli bra, till och med” är någonting som jag fortfarande har med mig. Det kan faktiskt bli bra. Förr eller senare. Faktiskt. Till och med.

Affärsvärldstiden gav många goda förebilder och sparringpass; chefredaktörerna Ronald och Calle som sporrade och hetsade och konkurrerade om utrymmet i tidningen inte minst. Men mest av alla – språkredigeringens rödskäggade konung Per-Olof Fridensköld vars outsinliga kärlek till det svenska språket fick mig och många fler att utvecklas från floskelkobror till stridslystna krabbor i Ivar-Lo’s anda.

Tack Skrivakademiens Sören Bondesson som fick upp mig på bakbenen som författare på riktigt. Tack skrivarkurskollegan och sedemera goda författarkompisen Åsa Larsson för alla bollningar av i stort sett alla böcker.

Tack Stefan och Anna Palmfjord, Robert Aschberg, Ralph Lindgren, Per Jäderberg, Calle Rosén, Pieter Tham, PeO Fridensköld igen och Ann Ljungberg för manusläsning med kloka synpunkter.

Tack stora kunder, som Mats Andersson, Hans-Olov Bornemann, Lasse Höglund, Håkan Johansson, Johan Gustavsson och Owe Andersson som fick projektet Kalla Kulor och därmed mina böcker att lyfta.

Tack alla inspiratörer och konspiratörer på rikskrim, Stockholmspolisen, Hammarby Fotboll och dess ungdomssektioner, Åre, Mekonomen, ett gäng olika pokersajter och så vidare för detaljinfo där jag själv saknat insikt.

Tack alla Klöver Kungar!

Tack alla trevliga inspiratörer och kreatörer på Piratförlaget.  Ni är ett team i världsklass och vi hade kul så länge det varade.

I jobbet med Djävulens Tonsteg har jag varit ytterst lyckligt lottad. Den pensionerade polismannen Per Brixéus med kollegor tog sig tid att sitta en hel eftermiddag för att väcka minnena från Västerås Polishus. Allt som känns rätt och smart med beskrivningarna av polisarbetet på sjuttiotalet är deras förtjänst. Alla brister är mina egna.

Djävulens Tonsteg vore inte komplett utan en hjälte med ett lämpligt polisnamn som inte låter som ett ”snutnamn” (tänk kommissarie Malte Pågåker och kriminspektör Bråsved) . Tack ÄLSKADE morbror Benny Modigh – själv ex MC-polis – för utlåningen av detta vackra namn! Jag hoppas att du tycker att jag behandlar det väl?

Brorsan, Hans-Christer: tack än en gång för medicinsk rådgivning! En läkare och apotekare med kreativitet så det blir över är bland det bättre man kan ha när man vill förgifta någon.

Greg Fitzpatrick, vem bättre att tipsa kring de våta drömmarna för alla som – i likhet med sagans Benny Modigh – älskar vintagesyntar? Tack!!

Jag har haft många testläsare denna gång. Flera vänner från tiden på Fryxellska och i Skultuna har haft synpunkter på faktainnehållet och stämningarna. Bästa Caroline, Annika, Maria och Jesper har haft synpunkter på manuset i ett tidigt stadium. Kanonagenterna på Grand Agency: Maria, Lena och Peter har stöttat, hejat på och kommit med förbättringsförslag och slutligen har min redaktör Tina med fast hand och utan inlindningar gjort stordåd. Man kan med denna uppräkning fråga sig om jag gjort någonting själv.

Med Någon Att Lita på, hade jag än en gång glädjen att få samarbeta med Per Brixéus and crew. Utan dem – ingen trovärdig interiör på Polishuset i Västerås a la 80-tal. Och här gjorde också Ingemar Lönnberg med kollegor ett jättejobb med att hjälpa mig till rimliga lasarettinteriörer. Daniel Bruchfeld gav många goda råd om vissa själsliga defekter hos en av huvudpersonerna.

I Kungamördaren tas vissa saker till en helt ny nivå. Därför är jag ytterst lycklig över att kunna räkna in Daniel B – nämnd ovan – bland mina …tja… i detta fall nästan kollegor. Daniel har varit en stor trygghet när det gäller karaktärsutmejslandet och lagt ned ett stort och engagerat jobb. Tack! Den anonyme NOA-kommissarie som framstår som Ulf Lundberg i romanen, bidrog med några ytterligt avgörande detaljer.

Sofia, Kajsa och praktiserande Amanda (som hittade ett pinsamt detaljfel som vi som var med i slutet på nittiotalet borde haft pejl på…) har varit goda och ivriga påhejare under resan. Magnus P som gjort samtliga originalomslag och Nicklas som gjort pocketomslagen… tack! Pocketförlaget som tryckt ut mina ord i kiosker och pressbyråer likaså!

Anna Iwarsson är en underbar författarinna att jobba med som förläggare och när möjligheten att skriva tillsammans dök upp, blev det ju ännu bättre.

Jimmy Wallin, en illustratör med hjärta och hjärna som får all kreativitet att ticka ännu mer i mig!

Kari  Modén, makaren av mitt första och nu mitt senaste omslag. Tack!

Sofia för alla smarta redigeringar och några kommentarer som var fullständigt avgörande för att boken skulle bli det den blev.

I arbetet med min 15-årsjubileumsbok har jag fått väldans bra stöttning av flera personer med stenkoll på skeenden som kan ha inspirerat delar av handlingen. Det är länge sedan jag langade ett anonymt tack, men just ER måste man ju tacka något så ini … för interiörer som få känner igen.

Man tackar alltid sin familj sist, kanske är det för att det ger en möjlighet till roliga och litet ironiska efterslängar på hyllningen: Tack Camilla, Selina och Jesper för att ni finns. Och för att ni håller er ur vägen när jag skriver. Och tack Atlas för alla sköna bollningar av idéer, alla givande promenader och allmän (snaaaaark) pepp!

Annonser
3 kommentarer

3 thoughts on “Författarens tack

  1. Pingback: Författarens tack i ny form « På första tillslaget

  2. Martin

    Apropå DMG – jobbade ”tomten” H*k*n W*nt*r där samtidigt med dig? Hade honom som chef i London och större a-hole har jag aldrig träffat på varken förr eller senare.

  3. Nej, jag hade inte den äran. Men det fanns gott om andra inspiratörer till märkligheter i finansvärlden.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: