blues

It’s payback time

Som Bajare är jag – hur ursvensk jag ändå kan vara stundtals i själen – mest irriterad på det svenska fotbollslandslaget och landskampsnivån i fotboll överhuvudtaget.  EM skapar ett gigantiskt speluppehåll som delvis pajar det Allsvenska schemat nästa år och finns det någon chans att få se en Bajare i landslaget? Glöm det. Östlund åkte ut så det visslade om det. Max…nä jag orkar inte med jämförelsen med halvfigurer som Nilsson och Majschto..Mayzto…äh. Kennedy? Jag unnar honom platsen på plan, men tror inte att Lagerbäck håller med mig.

Därför är det ju riktigt glädjande att se hur landslaget nu i alla fall skärper till sig efter Geflematcherna (om du följt Bajen i några år, glömmer du aldrig Gefle) mot Nordirland, Danmark och Spanien och därmed ser till att det finns ganska meningsfullt skäl att bänka sig framför den nya plasman (den som till och med är liitet bredare än Kim Källströms smajl efter 2-1-baljan igår) nästa sommar.  Matchen var bitvis riktigt rolig att se: en inspirerad Zlatan är en performanceartist, Anders ”Tom Cruise” Svensson gjorde många rätt, och jag har nu slutligen förlåtit Källström för hans spel i derbyt mot Bajen för några år sedan. Allbäck vill jag inte se i Elfsborg. Utan i en stockholmsklubb – Du vet naturligtvis vilken. Han är ju en vuxen Runström. Ett gott betyg.

För övrigt är jag glad åt att Jonatan Stensson kommer till DOJC. Men det är en annan historia.

Kategorier: blues, Fotboll

Hylla den som hyllas bör

Tidningarna fylls av sådant som vi förutsätts uppfatta som väsentligheter. Försvarspolitiska sammanbrott, nätporrberoende, och en bisarr historia om hur en författare åker dit för ett mord som han beskrivit i en roman. Jag sörjer också Pavarotti; hans död är sorglig och överskuggar det mesta som sker idag.

Men: varför har vi egentligen ett försvar? finns det andra sätt att kanalisera känslor på än genom nätutlösning och mord? Vilka kvaliteter är det som får oss att omedelbart sakna den i alla dimensioner store tenoren?

Försvaret är en del av det system som skall försvara oss – vilka vi nu är för stunden – och vår kultur -hur vi nu vill ha den för stunden – för att vi i lugn och ro skall få ta oss igenom detta jordestadium. Och det för oss in på väsentligheter.

Dagens jubilar: 70 år unge Bosse Broberg – en LEVANDE legend och i mina öron minst lika stor som den nu avlidne tenoren (subjektiviteten är sanningen, glöm aldrig det) . Bosse Broberg är mannen som av alla därute mest gör svensk jazz värd att lyssna på. Bosse Broberg personifierar den ödmjuke ultrakreatören, han som inte är ”för fin” för något sällskap, som även lyssnar på ”de toner solisten INTE väljer”. Hans kännetecken – oavsett om uttrycksvägen är storbandsarrangemanget, den softa konversationens eller den adrenalinstinna alfahannetrumpetens bluesspräck – är underfundighet, slagfärdighet och urbergets tidlösa kraft.

En gång frågade vi honom: hur blir man en bra trumpetare, alltså….riktigt vass?

Lyft luren. Invänta ton.” log Bosse.

Det är sådana som Bosse som gör landet värt att försvara.

Kategorier: blues, deckare, jazz

Jag orkar bara med tre derbykommentarer…

1. Kalla inte spelarna i den gulsvartaklubben för ”Råttor”. Råttor är intelligenta, trevliga och trivsamma.

2. Kalla inte Charlie Davies för ”pojklagsspelare”. Grabbarna i mitt pojklag skulle aldrig någonsin anstränga sig så litet i ett derby.

3.  Jag tänker inte påstå någonting annat än att detta var en rättvis seger. Om fans av motståndarlaget från Södra Uppland kunde erkänna samma sak i fjol, tänker jag faktiskt inte vara sämre. Utan Erland hade vi snackat tennissiffror.

Kategorier: Bajen, blues

Veckans bästa mordmotiv #2

En brandman som halvvägs ned för stegen vänder, klättrar upp och kastar in spädbarnet i elden igen? En flygvärdinna som kräks på sina passagerare? En finansanalytiker, som när börsen skakar till vrålar till sina privatkunder ”fly börsen och kom aldrig mer tillbaks!” ? Skulle inte tro att någon uppskattar dessa misslyckade yrkesutövningar.

Men när Martin Ingvarsson dömer frisparkar till filmstjärnorna från Halmewood… till exempel därför att motståndarna har fräckheten att springa in i deras armbågar med pannan före kallas det ”stå upp mot trycket på Söderstadion”. Själv har jag aldrig sett en så misslyckad domarinsats. Någonsin.  En kompetent domare skulle inte ha påverkat slutresultatet – det är verkligen inte det jag påstår. Men nu förstår du varför denna veckas bästa mordmotiv – en teoretisk studie i hur många mordkomplotter det egentligen finns att basera romaner på – publiceras redan denna måndag.

Det är en vacker måndagmorgon och Hässleholmsborna är på väg till jobbet, när en ung flickas skri ljuder genom luften. En medelålders man ligger i en onaturlig ställning…iskall…med en UEFA-godkänd visselpipa nedkörd i halsen. Skogsdungen mellan Mellanhedsvägen och Humlegatan skall aldrig bli sig lik igen.

Vem som gjort det? Egentligen är det inte min sak, men jag tänkte att allt skulle peka mot att något missnöjt fotbollsfans stått för våldet, men att mördaren till slut visar sig vara marknadschefen på en fotbollskanal. ”Vi kan inte ha såna där domare” skulle han väsa mellan tänderna när kriminalinspektören Stina Stålhandske för bort honom. DE är de riktiga mördarna – fotbollsmördare – inte jag.

Kategorier: Bajen, blues, Författande, förlagsbranschen, Hammarby, mordmotiv

Redo att dö?

Man blir aldrig uppskattad under sin livstid, sägs det. I sådana fall; är jag nu redo att dö? Sådana hyllningar får mig att rodna. Tur att man är solbränd.

(För undvikande av alla missförstånd: nej, det är inte riktigt dags att dö i alla fall. Ett nytt bokmanus på väg att färdigställas och ….har jag nämnt mitt bluesprojekt? )

Kategorier: Bajen, blues, Fotboll, Hammarby

Tio skäl för författaren att isolera sig på Torpet

1. Joggingrundor i spenaten i stället.

2-9. På torpet händer just precis inversen av New York: i-n-g-e-n-t-i-n-g. På torpet är ”action” när en fladdermus (jodå, i år är det återigen dags för fladdermössen att bygga bo i södra taknocken. De är söta, de lär föra tur med sig och de är fridlysta) råkar ta sig in i huset i stället för att flyga ut på kvällen. Därför kan man skriva dygnet runt tills det välkända ljudet uppstår: …..flapp….flapp-dunk….flapp-dunk….flappflappflapp….DUNK!  (Om du behöver en fladdermuskonsult – maila undertecknad. Kan allt om försiktig avhysning)

10. Och således kan man på en vecka på torpet skriva klart en roman, redigera två andra böcker för Kalla Kulor Förlags räkning OCH skriva ett par blueslåtar på den nya gitarren. Utan att behöva missa Bajenmatcherna; dom visas nämligen på sportbaren i Eskilstuna.

Kategorier: blues, deckare, Författande, litteratur

Fynd bland slärvor och åkerspöken

Långhelger kan vara så mycket. Framförallt ännu en chans att vuxenumgås när bägge ungar sovturnerar bland kompisarna.  Shopping bland slärvor och åkerspöken: på Urban Outfitters fyndar vi flowerpowerblommagneter som kommer att pryda Karmann-Ghian i sommar. Plötsligt ger jag marknaden rätt. Vi ville inte ha Röda Kvarn, vi ville faktiskt ha Urban Outfitters.

Filmen Wild Hogs är förutsägbar, men det är musiken och bågeromantiken som räddar upplevelsen – likt en Richard Kingson i frimärksräddning med fingertopparna på mållinjen – från att bli patetisk. Förstås. Torsdagmorgonen ger möjlighet att provspringa maratonbanan. Oväntat starkt! Maran kanske blir av, trots alla skador den senaste månaden.

På torsdagskvällen – just då sexton år gått sedan svensexa och möhippa – gör vi helgens stora fynd: På Fasching lirar Baba Blues och det är en upplevelse som fortfarande sitter i. Två långhåriga, skäggiga äldre gentlemen med kompband som lirar röven av det mesta man sett live på länge. Se dem, köp deras senaste skiva och upplev energin!

Kategorier: Bajen, blues, deckare, Fotboll, Hammarby, jazz, litteratur, Musik

Bajen-Jeffrey: en actionfigur!

Det påstås att Hammarbys ”landslagsman” Jeffrey A är klar för norska Ålesund. Bajenbloggaren ”Hammarbyhöjden” har rotat fram en lagbild. Kanske är det dags att ordna en tävling om jordens fulaste lagtröjor? Fler än jag som kommer att tänka på åttiotalets serietidningar och nittiotalets tecknade actionbarnprogram på trean?

Kategorier: Bajen, blues, Fotboll, Hammarby

När är författardrömmen verklighet?

Frågan börjar bli aktuell. Om en vecka släpps ”Klöver Kungar” – min sjätte roman, och den fjärde i serien om Micke Norell. Denna gång släpps en bok på ett förlag som jag inte är minsta lilla delägare i. Är det nu jag är författare, eller har jag varit det sedan novellerna om Riddaren Plymouth (Valiant var ju upptaget…) i sexårsåldern? Releasepartyt nalkas och jag hinner inte ens känna efter; på finansmarknaderna väller just nu kvartalsrapporterna över oss och samtliga kvällar denna vecka upptas av…fotboll; knatteträning, Bajenderbyt (som jag låter Bajenkaraktären Larsa kommentera, själv orkar jag inte), Sanktanmatch med knattarna (som redan är kommenterad) och egen match på torsdag kväll (som inte bör kommenteras) . Alla dessa andrabollar, är det dom som är livet, månntro? Eller är det manusen som strömmar in till Kalla Kulor Förlag?

Jonatan Stensons platta är fortfarande inte utsliten. Eldkvarn som jag köpte samtidigt har jag däremot nästan tröttnat på. ”Fulla för kärlekens skull” – vilket trams! Eller, nä: inte min bag, bara. Tydligen är jag inte riktigt såå bredbent. Eller nåt.

Kategorier: Bajen, blues, deckare, Författande, Finansmarknaden, Fotboll

Blogg på WordPress.com.