ekonomijournalistik

Jag är Arga Analytikern…

 

Sedan några veckor tillbaka samarbetar jag, http://lista.se och Affärsvärlden med konceptet ”Arga Analytikern”. Jag tror det behövs litet extra slängig journalistik av någon som varit ”därute” och sett hur spelet förs. Och varför inte göra det på ett litet nytt sätt: krönikor som till allt väsentligt skrivs i listform? Därav samarbetet med Lista.se

Hittills har det varit tre krönikor. Och nästa kommer på torsdag.

Du finner dem här

Annonser
Categories: ekonomijournalistik, förlagsbranschen, Finansmarknaden | Etiketter:

De nya Stureplansmjukisarna

Det är rapportsäsong på finansmarknaden. En synnerligen nervös aktiemarknad får nu svar på sina frågor om fjärde kvartalet och företagsledningarnas bästa prognoser för framtiden. Ingen kan bevisa att krisen är på gång, även om det fortfarande är högsta intellektuella mode att vara pessimistiskt optimistisk, eller någonting liknande. Alla måste ha krisberedskap, trots att vi inte ser några tecken till kris. Finansdirektören för den stora bankkoncernen som rapporterar idag erkänner att han upplever sig själv som litet naiv när han ser ”lätt positivt” på 2008.

Under dagens presentation av bankresultaten spanar jag in en ny trend. ”Jag känner någonstans att vi börjar få koll på kostnaderna i Baltikum” säger bankdirektören. ”Känner någonstans”? jag vill inte veta var.

Den briljante bankanalytikern, en av de killar som jag verkligen uppskattar på aktiemarknaden, är inte sen att hänga på. Och jag kan svära på att han inte är ironisk när han frågar finansdirektören:

– Det här med Private Equity, hur känner ni för det, going forward?

Mama Mia, finanspersoner tala tjenslår”. Kom ihåg var du läste om det först, född idag är en ny sort:  ”The touchy-feely capitalist” . Stureplansmjukisen har landat. ”Jag känner någonstans att aktiemarknaden, s’här skall typ upp. ”

Categories: ekonomijournalistik, Finansmarknaden

Läsvärda intervjuer

Intervju efter intervju flyter förbi mina ögon. Och alla skall de – när det blir Riktigt Puttrigt mellan Intervjuare och Intervjuvee:n – avrundas med faktarutan. Och alla faktarutor skall avrundas med ”Dold talang”.

Dold talang? En sådan fråga skapar ALLTID två förlorare. När jag ser rubriken brukar jag fundera på betydelsen av begreppen:

1.  ”Dold”Av vem? För vem? I vilket syfte?

2. ”Talang”  Enligt vilka kriterier? Och hur kunde den mätas överhuvudtaget om den nu var dold?

Därefter kommer Avslöjandet.

”Jag är faktiskt rätt bra på att sköta hemekonomin” svarade en tjej i en intervju som hon fick ställa upp i därför att hon var en ung, välutbildad, snabbtänkt jurist. D’uh? Och gränsen för vad som kan anses som talang har faktiskt varit lägre.

Alltså, den dag Göran Persson – Han Som Bestämde, du minns – avslöjar att han har svart bälte av typ tredje dan i Aikido och Henrik Schyffert avslöjar att han faktiskt är bäst i Sverige på kommunförsäkringsrätt…då snackar vi dolda talanger. Och tills dess kan den frågan vila. Äkta talang kan inte döljas.

Vad är syftet med den, förresten? Javisst, ja. Det skall ge intervjun en Extra Personlig Touch.

Varför då inte vara litet läbbig, undrar jag. Kan inte intervjuaren ta reda på någonting som intervju-veen verkligen VILL ha dolt? Och bara skriva ned det, när intervjun är bläckad och klar?

Grej som Göran Persson inte vill att du skall veta: ”Snodde möbler från Rosenbad i samband med regeringsskiftet. Har Piga. Var med på Klubben. Uppskattar Carl Bildt” Typ sånt. Då skulle intervjuerna bli riktigt skoj, ju.

Categories: ekonomijournalistik

Nämnde jag något om ett party?

Rubriksättare skall alltid dra på. Men såhär låter en författare när han talar på finansmarknadska.

Categories: ekonomijournalistik, Finansmarknaden

Min jättesuperhemliga pseudonym

Det ringer på jobbet. En välbekant röst i luren; den gamle skjutjärnsjournalisten från Resumé, minsann! Han talar med en just så sänkt röst som jag själv brukade anlägga som journalist när jag var säker på att slå bollen rakt in i tom kasse:

– Hans-Olov, vi har uppgifter om att du skrivit artiklar i Affärsvärlden under pseudonym?

– Jag erkänner, säger jag glatt. Redaktör Valör! mellan -92 och typ 03, eller nåt.

– Jo, eh, det kände vi till, men nu var det frågan om nu.

– Vad är det för pseudonym du menar då?

– ”Selina Öberg”

Här börjar mina arbetskamrater titta konstigt på mig. Jag rullar nämligen runt på golvet iförd headset och håller på att drunkna i mina egna tårar. Skratt-tårar.

– Selina är min femtonåriga dotter, förklarar jag med andnödens förlamande värk från tårna och upp till halsmandlarna. Hon praoar på Affärsvärlden just nu.

– Jaha…säger skjutjärnsjournalisten samlat.

– Hon skriver djävligt bra, eller hur?

– Rätt mycket om teknik, verkar det.

– Jo…

Och från Söderstadion hör jag ekot ”bättre än farsan…ja hon är bättre än farsan”.

Ridå, typ.

Categories: ekonomijournalistik

Ja, hur fan hinner man?

När mina multipla yrkesroller kommer på tal hamnar diskussionen ofta på ”hur fan hinner du, då?”-stadiet. Men så under den här kvällen, under ett montermingel efter bokmässans stängning kommer en smart kulturjournalist alldeles oprovocerat med konstaterandet: ”säg inget, du bor och jobbar i innerstan, va?”. Visst, säger jag och väntar på att han skall dra resten av gåtans lösning. Och han gör det! Okej, jämfört med den som bor långt ut i Täby och jobbar i typ Nacka, har du en timmes kortare resväg till jobbet. Det är två timmar om dagen, tio timmar i veckan…..500 timmar om året om vi räknar med 250 bankdagar. Tolv arbetsveckor!Klart att man  har litet försprång. Väl värt biltullarna på torsdagkvällar. Hemligheten är härmed avslöjad och jag inväntar nu att innerstadsbostadspriserna skenar ytterligare….

Categories: deckare, ekonomijournalistik, Familjeliv, Författande, Författartips, Södermalm, Slashkarriärist

Världens stoltaste far II

Ekonomijournalisten är hjälten i min romanserie. Jag tycker förstås att jag har goda skäl för mitt val. I takt med att politikernas makt över vår vardag övergår i företagens händer (släng dig i väggen, GW) flyttas också granskningsansvaret från politiska forum och traditionell press till ekonomisidorna. Och precis som är fallet i alla andra journalistkretsar, finns det många halvstolliga wannabees bland ekonomijournalisterna. Därför får yrkesgruppen emellanåt ett dåligt rykte.

Desto viktigare då, att det fostras duktiga ekonomijournalister här i landet. Sådana som klarar av att granska det som faktiskt, gilla det eller ej, är den nya nya demokratin.

Vad detta har med rubriken att göra? Nästa generation Öberg har smugit sig upp i hasorna på faderskapet och hans hjälte. Visserligen ännu bara som prao. Men dock. Kolla här! Vad månde bliva?

Categories: ekonomijournalistik

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.