Finansmarknaden

Har DU telefonDAMP?

Visst är det irriterande med folk som kommer sättande mitt i ett samtal mellan till exempel två vuxna människor och bara tar över; bara kräver ALL uppmärksamhet och förutsätter att det tidigare samtalet skall brytas? När det gäller barn kan man ju på något vis dra sitt strå till stacken och lugnt och sansat förklara att man får vänta på sin tur. Men om det är en vuxen?

Ändå känner jag alltför många som släpper precis allting som de har för händer om telefonen ringer. Inklusive det samtal som kanske redan var på gång. ”Vänta jag måste bara ta det här”, liksom.

Kanske beror det på min uppväxt i en liten håla utanför den något större hålan Västerås. Man blir kanske mer gammeldags därute i buskarna? Men jag blir riktigt genuint trött på telefon-DAMP-människorna. Den som ringer får väl också vänta på sin tur? Mobiltelefoner gör det hela ännu mer parodiskt. En dag är jag på väg ner för Kungsgatan – och jag har skitbråttom, just den här gången – när jag möter den avlägsne bekante. Av ren artighet stannar jag och byter några ord. Och så ringer hans telefon. OJ! säger han och får det där fåraktiga dum-uttrycket i nyllet. Han bara: ”maskinen ringer, jag är dess slav, måste göra den glad”-svarar.

Hmm. Vi var mitt i någonting och nu kan jag bara välja på att vänta på en annan diskussion…som verkar dra ut på tiden…. eller att vara lika osmidig själv och dra vidare. Så jag säger ”vi ses” och hastar vidare. Hoppeligen mot mer meningsfulla bekantskaper.

Om du och jag står och snackar på stan och min telefon ringer, skall det mycket till för att jag skall avbryta samtalet. Ser jag i displayen att det är något av barnen som ringer, kanske jag ber dig om lov. Kanske har jag något annat skäl att också fråga om det är okej att jag svarar. Men… noncha just Dig bara för att en telefon som är mindre intelligent än …till och med…en allsvensk linjedomare pockar på min uppmärksamhet? Näru.

Kategorier: Finansmarknaden, Infall

Preskriptionstider….

Ekobrottslingen Posener är uppenbarligen välkommen tillbaka till Sverige. Frågan är nu hur det står till med Jon Ryttebro. Det är nog tio år där med.

Kategorier: Bajen, Finansmarknaden

Karriärboken som handlar om mig….och dig?

Inte så sällan får jag kommentarer eller halvfrågor på temat ”hur fan hinner du med allting?”. Eller direkta påhopp kring  lämpligheten i att försöka vara finansanalytiker/förläggare/författare/förfanskärpdignångångochskaffa….ETT….jobb.

Men vi multikarriärister blir fler. När jag t ex vrider blicken litet åt vänster ser jag min kollega Mattias som vid sidan av jobbet som makroekonom och finansmarknadsstrateg är….rocksångare. Jag har tidigare kommenterat plattan Daddyism som hans band The Daddys släppte för någon månad sedan.

I New York hittade jag en bok i ämnet. One person/multiple careers, heter den. Kolla in författarinnans blogg om du känner för att fördjupa dig i ämnet. Boken är en utmärkt sammanställning för den som funderar på att lägga till ett Slash i sin titel: Snut/Bagelentreprenör, Fighter/Magic-User, Lokförare/sexrådgivare,  Lagkapten/Mittback/revisor (Upp med Sulan på topp!)

Och givetvis skall det inte heta ”multikarriärist” längre. Slash är coolare. (och en bra gitarrist…)

Gör du också Slashkarriär? Berätta under ”kommentarer” nedan!

Kategorier: Finansmarknaden, Slashkarriärist

Oavsett hur det går i matchen…..

…så är man alltid Bajare även efteråt, vilket är mer än man kan säga om motståndarna. Så sant, så sant. Och vill du läsa mer på det temat, är du välkommen in i min krönika på Bajens Officiella….

Kategorier: Bajen, Finansmarknaden, Hammarby, Södermalm

Finansbrottslingarna blir allt fler

Det är goda tider kring Stureplan just nu. När min arbetsgivare försöker rekrytera, inleder alla (säger ALLA!) kandidater med att förklara hur bra de har det just nu. Det kan man naturligtvis påstå när börsen släpar sig fram på botten av en lågkonjunktur också, men skillnaden är att det just nu i denna soliga stad är ganska rimligt att de flesta har ett trivsamt halvår och en helt okej bonus till våren att se fram emot. Men…mycket vill ha mer.

En av de saker som jag faktiskt vill mina läsare i rollen som författare är att förklara finanskulturen. Om alla nu har det så bra, varför ökar brottsligheten? Därför att man måste tänja på lagen för att vinna poängligan. Vi tar en parallell: jag skulle ge en hel del för att kunna spela fotboll lika bra som  en av Bajens A-lagsbänknötare gör en bakfull (if ever) söndagmorgon. Men hur ser han på det hela? Han vill naturligtvis lira bättre än en Ronaldinho på topp. På samma sätt förhåller det sig med killen, (för hittills är det som jag tidigare påpekat ont om jämställdhet bland finansskurkarna) stackars Cevianmannen exempelvis, som måhända bara drog in någon dryyg mille under 2006 när han ser hur marknadens stjärnor hinkar in tiotals miljoner, kanske hundratals ibland samma år. Man vill ju tillhöra toppen i yrket, och då faller de svagsinta för frestelsen; tänjer på gränsen och trillar igenom. Men där står ju hr Ackebo och tar emot. Om du vill hänga med i huvudet på finansfolket – läs mina böcker. Där kan man ju snacka om insiderinformation, menar jag.

Kategorier: deckare, Författande, Finansmarknaden, insiderskandal, litteratur

Samma likhet inför lagen för alla alla?

Kalla Kulor Förlag släppte för några år sedan en oerhört viktig och bra bok som heter ”Sveriges Likas lag” av Michael Lundh. Den slog ned som en bomb i medierna därför att den inifrån beskrev hur olika lagen tillämpas för olika grupper i samhället och därför att författaren på ett mycket personligt vis demonstrerar hur till och med ett minimum av god vilja kan få tillvaron att flyta mycket mer smidigt.

Ett intressant och viktigt exempel på just frågan om likhet inför lagen demonstreras nu i Bajens supporterled. Fotbollssupportrar är ju galna och farliga personer som med glädje och 15-20 öl under västen sparkar tänderna ur små barn och deras morfäder, eller hur? Därför begås, det finns tämligen väl dokumenterat, en hel del rättsövergrepp mot denna grupp. Jag påstår ingalunda att alla fotbollsfans beter sig rimligt, långt därifrån, men jag noterar även av egen erfarenhet att fördomarna mot den som iklär sig lagfärger och erkänner sig fotbollsintresserad går djupt, och slår orättvist. Landsortsklubbarnas behandling av storstadsfans rymmer många anekdoter om diskriminering.

I Halmstad fick några bajensupportrar nog och vände på kuttingen. På grund av misstankar om att biljettpengarna inte skulle redovisas, började man kräva kvitto. Det är ett intressant grepp. Dels därför att supporterskaror blir rätt…starka i sina krav, dels därför att det – utan att misstänkliggöra just specifikt bara HBK – går att gissa att en hel del pengar i sportsammanhang försvinner rakt in i verksamheterna utan att passera ”gå”. Någonstans har en tyst överenskommelse ingåtts som innebär att användningen av svarta stålar för att finansiera samhällsbefrämjande verksamhet av typen idrott är rätt okej. Om det inte är storklubbar som ägnar sig åt det i större skala, eller den socialdemokratiske finansministern som dribblar med bokföringen i stället för boll, förstås. Där går gränsen.

Hur är det med korv- och läskförsäljningen? Det gäller förstås att fansen själva har städat på bakgården och i redovisningen för sin föreningsverksamhet, för att korståget skall få fart.

Det ställer förstås till stök och bök, men jag tycker att det finns en stor poäng med supportrarnas agerande i Halmstad. Samma likhet inför lagen skall väl gälla alla alla?

Kategorier: Bajen, Finansmarknaden, Fotboll, Hammarby

För få timmar kvar till maran

…och du kommer precis som i fjol att se en man vars kroppskonstruktion inte i första hand är tänkt för marathonändamål ta sig envist fram i värdigt tempo iförd Bajentröjan. ”Hooooo” står det på ryggen, som om inte löpstilen avslöjar nog.

I fjol var mara i grönvit tröja ett rent nöje. I någon pevers tolkning av ordet. Över hela stan stod bajare och hejade, och på Norr Mälarstrand – jag glömmer det fan aldrig – började jockejen spela ”Just idag är jag stark” när jag kom förbi – och verkligen inte kände mig stark – på andra varvet. Tårarna hängde i ögonvrån fortfarande vid Stadshuset.

En liten gnagarkille på Odengatan skrek ”i min familj är vi alla ajikåare, men vi kan väl heja liiitet på dej ändå” och på västerbron stod – förstås – en pajsare med kotlettfrilla och djurgårdströja och väste med knarrig stämma ”Hammarby…hoppas du raaaamlaaar”. Det gjorde jag inte. Ty i mål väntar familjen med en ljummen Bajenfansbärs. Fyra mil för en ljummen bira! Där kan man tala om det som finansmarknaden möjligen kallar för en omvänd hyperbol diskonteringsstruktur för incitamentsprogrammet.

Kategorier: Bajen, Familjeliv, Finansmarknaden, Hammarby, Marathon, Södermalm

Robban, Fadde och jag

Fredagen ägnar jag åt ovanligheter: lämnar finansmarknaden i kollegornas goda och rutinerade händer och tillbringar en stor del av den med Micke Norell 5, 2008 års stora boknyhet. När jag skriver är det alltid party, jag och mina karaktärer har hur roligt som helst. Boken blir den bästa någonsin. Lova mig bara att läsa de andra först! Allt blir bättre när man har hela historien. Eller så är jag bara, som det hette i första små på Handelshögskolan: myopisk.

Dessutom är detta en riktig märkesdag för hela bokbranschen. Svensk Bokhandel, denna utmärkta tidning, skickar nämligen ut bibeln för alla bokfetischister: Höstboknumret 2007. Eftersom hemligheten redan börjar sippra ut läcker jag då även här att Kalla Kulor Förlag har fyra riktigt häftiga nyheter. Våra tunga dokuthrillerförfattare Broberg-Lundström släpper sin fjärde roman ”Mannen från Tenhult” i höst.  Jag älskar deras böcker, det brakar och smäller och HÄNDER grejor hela tiden, vilket är en skön avkoppling från den övergestaltande mesprosa som torgförs av många andra författare. Fadde släpper sin självbiografi, vilket är djäkligt otippat hos ett förlag med rötterna i näringsliv och samhällsdebatt men också en poäng. Karln är en levande legend, klart att vi skall publicera honom. Många vill inte se att den här boken kommer ut. Det är också ett skäl. På sätt och vis är Fadde den ultimata insidern, vilket nog kommer att märkas i höst.

Robban Aschberg är frontfigur för en bok som handlar om hur man ger igen när de äckligt väloljade telefonförsäljarna ringer och stör mitt i middagen och propsar på att få veta vem som svarar för hasselnötsinköpen i hushållet och är över sextiosju år. Humoristiskt, djäävligt elakt, sååå Robban och naturligtvis mycket verkningsfullt. Vår hämningslösa tolvåring tillämpar flera av metoderna i boken alla redan och vi andra vrider oss i garv på golvet bredvid honom.

Slutligen, den ultimata satiren är ju den som är sann, inte sant? Vi släpper en bok om knattefotbollstränare som heter ”Toppa för att Krossa”. Det kan sägas på en gång: den är djupt omoralisk. Men alla kommer att känna igen sig. Tyvärr. Metoderna i boken är avskyvärda. Men de används. Tyvärr. Och de fungerar så väl att många nog kommer att frestas att använda den som handbok. Tyvärr.  Boken tillägnas naturligtvis de fina, oegenyttiga tränarna i FC Ikaros.

Kategorier: Bajen, deckare, Fadde, Författande, Finansmarknaden, insiderskandal, Linda Rosing, litteratur, mordmotiv, Robert Aschberg, Ungdomsfotboll

Förväntningarnas spel: Sonny Rollins vs Bajen

En lång kulturvecka går mot sin kulmen. Och när jag värderar den,  inser jag förväntningarnas betydelse. Sonny Rollins på Konserthuset i tisdags kväll var inledningsvis en rysare. Vi var nog många som undrade om han överhuvudtaget skulle orka, den 77-årige giganten. Publikens vördnad räcker ju bara så länge på ett jazzgig om inte glöden finns där. Så skönt att Rollins bevisade att han är 77 år ung och ingenting annat.

image_301.jpg

Har sett det många gånger; ålderstigna jazzmusiker som föryngras så snart de får luren i munnen. Doc Cheatham, frid över hans minne, var en liknande upplevelse. Faschings 30-årskalas direkt efter Rollinskonserten var också ett spel med förväntningarna. Även det lyckat – om Rollins är gud, är Fasching himmelriket. Undrar bara varför jag efter konserten drömde att jag – tillsammans med Johnny Depp i full piratklädsel – jagade tenoristen Lennart Åberg över hela Stockholm. Fråga: varför skulle Åberg lova att aldrig lira på Fasching mer om jag lyckades fälla honom med en perfekt rugbytackling?

Den nedskrivna Piratesfilmen var mycket bättre än kritikerna fått mig att nästan tro. Och inte bara därför att Depp var så hjälpsam i jakten på den närmast oupphinnlige Åberg, alltså. Därför var jag glad hela gårdagen. Och idag är jag glad därför att årets konsert, såhär långt, visar sig vara en soiree på Adolf Fredriks Musikklasser.  Visste att min dotter och hennes fjårtisklasskompisar är duktiga, men vem förväntade sig ett program som hisnande visslar mellan Stand-up-nörd-comedy, klassiskt pianospel, magdans, showdans, discodans, rock, funk och en avslutande gospelkör som fick oss alla att sväva och glittra som..heliumdopade tomtebloss rakt ut i Stockholmsnatten. Yeah, man!

I morgon: två nyckelmatcher. Mina grabbar möter Chaims Aspuddengrabbar i Sanktan. Två jämna lag som mötts många gånger tidigare. Förväntar mig en tuff kamp. Och Bajen – som kanske inte riktigt övertygat ändå – möter Elfsborg som också har en ojämn form. Vad vågar jag förvänta mig? Hur mår vi alla efteråt? Av Sonny Rollins förväntar man sig världsklass. Av Bajen? Som dom säger i kultfilmen The Committments: ”Success would have been predictable…this way it’s poetry”

Kategorier: Bajen, deckare, Författande, Finansmarknaden, Fotboll, Hammarby, jazz, litteratur, Pirates of the Caribbean, Sonny Rollins

Mina romaner flyter ihop!

Pokerprofilen Ken Lénnard är plötsligt indragen i insiderhärvan!? Plötsligt möts handlingarna mina två böcker En Jagad Man och Klöver Kungar . Om jag nu får föreslå att Cevianmannen också känner en namnkunnig krögare i Åre och har kopplingar till fotbollsfinansiering (inget förvånar längre, och oddsen på att han har beröringar i dessa kretsar är ju lägre än….nyskapandet i reklamfilmerna för Glocalnet) så kan vi få samman insiderhärvan till en lajvuppsättning av ”Ett Fall för Micke Norell”.

Läser i DI att min filmatiseringen av min deckarförfattarkompis Åsa Larssons ”Solstorm” kommer att innehålla gott om produktplaceringar. Bland annat Festis. Festis?? Hembränt och renklämma hade jag förväntat mig. Om jag vore Åsa skulle jag låta hjältinnan/juristen Rebecka stämma röven av den ansvarige för tilltaget. Den dag Micke Norell blir film skall det inte vara nån djäkla festis i filmen.

Kategorier: deckare, Finansmarknaden, insiderskandal, litteratur, Poker

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.