Författande

Jag är en vepa

Det är en otrolig känsla. Jante skulle aldrig ha tagit upp den på en blogg. Men, när folk börjar snacka i Gothia Towers om Piratförlagets nya vepa – jättefotobanderoll på hela sidan av skrapan som sticker upp ur bokmässekomplexet – och att jag finns med på den, bild och allt, bland en mängd stora författare…..då blir jag stolt och glad. Men det är inget mot vad Mamma kommer att känna förstås.

Annonser
Categories: Författande, förlagsbranschen

Hip-hopmetoden för kulturmarknadsföring

Det fungerar! När den bedagade dagisrimmaren 50 Cent och hans monotona sandlådekompis Kanye West skall släppa nya skivor, väljer de att göra det samma dag. Och naturligtvis fungerar det. En klassisk ”beef” som givetvis kniper alla PR-poäng man kan tänka sig. Artiklar inför släppet, artiklar under släppet och möjligen också recensioner… av bägge plattor.

Inför bokmässan är ämnet givetvis högintressant. Skall Kalla Kulor Förlag och Piratförlaget släppa sina deckarduos på samma dag och pitcha Broberg-Lundström mot Roslund-Hellström ? Faktum är att de senaste romanerna, som av en händelse, faktiskt kommer ut samma dag….. det finns uppenbara fysiska likheter mellan de två tandemförfattarskapen….det finns tydliga erfarenhetsmässiga likheter mellan duorna. …har inte tid att blogga längre, måste ringa Piratkompisarna. (Kommer Börje respektive Ulf att acceptera scenklädsel från hip-hopbutiken Speedway på Klarabergsgatan, tro? )

Categories: deckare, Författande, Författartips, förlagsbranschen

Micke Norell och Zlatan – en otippad kombo?

Det är roligt med positiv uppmärksamhet.  Och än roligare blir det till exempel när den som tycker någonting – om en bok med mordgåtans ursprung i fotbollens värld – är både litterärt bevandrad och fotbollsintresserad.  Micke Norell-marathon, anyone else?

Categories: deckare, Författande, förlagsbranschen, Finansmarknaden, Fotboll, Hammarby, Micke Norell

Mordmotiv i tiden

Den som letar mordmotiv i den senaste veckans händelser bör inte ha några som helst problem. Där vimlar ju av uppslag för deckarförfattare.

En försvarsovänlig, budgetmedveten politiker hittas förgiftad på riksdagens toalett. Mordvapen: en gammal rysk nervgassinjektor. Förklaring: den här storyn…..

Författaren till en bok om JAS-skandalen i Tjeckien hittas i Värtahamnen med en kortlek märkt ”Svenska Spel” nedtryckt i halsen. Om du kan sy ihop de komponenterna med den här storyn, är du smart…

Kvarlevorna efter Marita Ulvskog hittas – makabert nog mitt i en rondell –  men ett öga, en tand och andra tillbehör saknas. Hon har uppenbarligen retat upp fel personer…..

 Och inte minst: den förfärliga historien om den försvunna flickan får en ny vändning när bägge föräldrarna försvinner spårlöst.

Du kommer säkert på ännu vassare teman från den här veckan. I sådana fall: välkommen att kommentera!

Categories: Författande, Författartips, mordmotiv

Gästintervju: Ann Ljungberg Författarcoach på Bloggturné

 

 

Nu skall På Första Tillslaget vara litteraturtrendiga. Vi är en nedslagsplats i en pågående bloggturné, och välkomnar därför författarcoachen, redaktören på Kalla Kulor Förlag, med…mera.. Ann Ljungberg, som gäst i bloggen.  

 

 

a.jpg 

 

1. Litteraturen är ju lika trendkänslig som allt annat. Vi översvämmas av Wallander- Potter- och DaVincikopior. Vilka krav tycker du att man skall ställa på ett nytt författarskap för att det skall ha ett existensberättigande?

 

Svar: Lyckan är när det kommer en författare som har en lika originell röst och/eller story som t ex de du nämner hade när de först dök upp. En viss mängd kopior behövs säkert för att göra läsarna mätta på den varan och sugna på något helt nytt. En författare som behärskar ALLA delar av sitt hantverk och har (och fixar) målsättningen att ge sin läsare en stark upplevelse har alltid existensberättigande.

  

2. Du läser precis som jag en hel del manus från nya, förhoppningsfulla författare Vilka fem klichéer skulle du helst förbjuda om du fick makten för en dag?

 

Svar: Hehe, jag brukar ta till den här maktpositionen i min lilla sfär och förbjuder så det stänker om det. Från avdelningen frustande favoriter :

  •  
    •  
      • Slitna uttryck: Hade skinn på näsan. Stod med båda fötterna stadigt på jorden. Sett sina bästa dagar. Och ganska många till…
      • Slitna liknelser: Hennes ögon gnistrade som diamanter. Eller var svarta som bottenlösa brunnar…
      • Klichéartade karaktärer: Musikälskande medelålders singeldetektiver, blomsterodlande bögar, stressade dubbelarbetande journalistmammor, svartmuskiga bovar, hjältar med fyrkantskäke och piska…
      • Slitna anslag: Det var en mörk och kulen natt… (sensmoral – börja inte med väder!)
      • Slitna miljöbeskrivningar: Solen gick ner och det blev mörkt. Ridå.

Jag skulle också kunna säga ett och annat om upprepningar, högtravande språk, bristande gestaltning, svaga karaktärer, klichéartade reaktioner, ologisk historia … – ibland är det således riktigt behagligt när det kommer en gammal kliché att åtminstone känna igen sig i…

 

3. Vi har sett en mängd nya förlag startas de senaste åren. Samtidigt ökar försäljningen dramatiskt för bästsäljarna och handeln drar stadigt ned på inköpen från alla utom de största förlagen. Är detta början till slutet för småförlagsboomen, eller kommer vi in i nästa fas nu – branschkonsolideringen – där småförlagen går samman, kombinerar styrkor och konkurrerar skiten ur jättarna?

 

Svar: Jag tror snarare på slutet för bokhandlarna som kommer att sälja anteckningsböcker och limstift och inte sluta bita sig i foten förrän de kommer till knät samtidigt som de bli omsprungna av nya försäljningskanaler. Jag känner en viss sorg över detta för jag gillar verkligen bokhandeln som institution,  men samtidigt känner jag en viss glädje över att få sparka på dem som ligger … Själv säljer jag böcker hos internetbokhandlarna och direkt via www.alfbok.se och till några få modiga traditionella bokhandlare som lägger på sina vanliga 100% på F-priset.  Det kommer att komma ännu fler småförlag, tror jag, och gärna med sammanslagningar som effekt och kvalitetssäkring.  Och det kommer att utvecklas ännu fler nya sätt för en bok att nå sina läsare. Vi småförläggare måste – för våra författares och deras potentiella läsares bästa – transformeras från väna idealister till oemotståndliga marknadsför(för)are. Tillsammans skulle vi förmodligen kunna höja oss från ”Happy meal-transformer-nivån”…

  

4. Jag vet att du skriver själv. Och djäkligt bra, dessutom. Hur tänker du när du prioriterar mellan tid för eget skrivande och hjälp åt andra?

 

Svar. Tack tack! Varje gång jag hör sånt skriver jag lite till. Men jag är förfärligt dålig på att prioritera mina innersta önskemål och tycker nog att alla betalande kunder har mer rätt till min tid än jag. Funderar på att själv anlita en författarcoach som får mig att sätta kraven högre. Jag har kommit hyfsat långt på min roman och kommer senare i höst ut med Skrivarkalendern 2008 tillsammans med Anna-Carin Collin.

Categories: Författande, Författartips, förlagsbranschen

Välkommen till bokmässan 2017

Bara en månad kvar! I slutet av september är det dags för hela litteratursvängens stora personalfest i Göteborg. Fyra-fem dagar och nätter av oavbrutet mingel och kontaktsökande. Julafton för boknördar och festprissar i alla mentala åldrar! Mässan utvecklas hela tiden, trots att den egentligen inte kan bli så mycket bättre. Men den måste ju spegla branschen. På Första Tillslaget presenterar därför en exklusiv titt på utvecklingen under kommande tio år.

 

Bokmässan 2017 är så mycket mer än bara mässan på plats. Väsentligt fler än de som tagit sig till Göteborg följer hela spektaklet inklusive boksigneringar, mutmiddagar, brottningsmatcher i baren på Park Aveny och fylleknull via de webbkameror – till förvillelse lika pannlampor – som bärs av många framåt författare och vilkas upplevelser streamas i realtid till den intryckstörstande allmänheten. Flera av de mest spektakulära strömmarna sammanfattas dessutom löpande av spökskrivare och ges ut under mässans sista dag som books on demand.

Samt på DVD. Mässan avhålls i två hallar: AdLibrishallen (det som tidigare kallades för ”Mässan”) och Scandinavium. 

Det senare är platsen där man kan se de stora elefanterna uppträda. Seminarieverksamheten växte helt enkelt ur de gamla lokalerna när intresset för de stora författarna vände uppåt ytterligare. Därför håller topp-tio författarna inte längre seminarier; de ”giggar” och tjänar i princip mer pengar på sådana föreställningar – inklusive T-shirts, halsdukar, bokpåsar, affischer och annan merchandise – än på sin bokförsäljning. 

I AdLibrishallen har mycket hänt. Namnet, till att börja med: sedan AdLibris köpte samtliga fristående bokhandelskedjor samt en stor del av forntidens ”skivaffärer” och förvandlade dem till distributionsenheter för nätförsäljningen av böcker i alla dess former (inklusive Live-DVD’s från författargiggen) har man även tagit över sponsorskapet för hela den fysiska mässan.

Mässan har ju alltid haft drag av gladiatoruppträdande men nu har den upplevelsen förstärkts, bland annat därför att förlagsbranschen hårdnat. De stora förlagen har blivit större. Och de små förlagen har blivit riktigt pyttesmå. Minst är det snabbkrympande ”Silverfisk” förlag, vars utgivning fokuserar på kvalsterfrågor. Och mindre blir det.

”De fyra stora” har var sin rejält tilltagen del av mässutrymmet.  Piratförlaget har fortfarande de största och bäst säljande författarna och lever högt på det. Bonnier äger ju det mesta av det som tidigare kallades för förlagsbranschen och klarar sig därför väl ekonomiskt trots att Ernst Brunner och Björn Ranelid alltjämt tillåts ge ut sina allt mer högkvalitativa böcker…i allt mindre upplagor. ICA/Statoil-TV4-Aftonbladsförlaget marknadsför sina hitförfattare via dagliga gratispockets som marknadsförs via den egna tevekanalen och i de egna butikerna.

Telia Förlag har den digitala bokmarknaden i ett järngrepp och strömmar både ljudböcker och eböcker till det nordiska folkets KC’s  (kommunikationscentraler – en gång kända som ”telefoner” respektive ”läsplattor”). 

Bredvid jättarna ligger något dussin produktionsförlag – verksamheter som lever på att skapa idéer till debatt-, citat- humor- och allmänna pruttböcker som sedan trycks och lanseras av förlagsjättarna. Vid sidan om dessa jättar finns ett knappt tusental småförlag som representeras av cirka femhundra eldsjälar – de flesta driver således flera egna förlag för att dryga ut sin pension i det allt hårdare samhällsklimatet. Småförlagen säljer inte bara böcker: även messmör från den egna gården, hembakta bullar, marmelad och halsband gjorda av utryckta förläggarnaglar samt slitet förläggarhår finns att tillgå. Som om någon brydde sig.

I den gigantiska boxningsringen mitt på det omfångsrika golvet i AdLibrishallen myllrar författarna i en oschysst kamp om att ta sig ut till den första ytterkretsen – agentagenterna. När en författare oskadliggjort minst femtio motståndare – så stor anses överetableringen vara detta år – får vederbörande rätt att liera sig med en agentagent – en stor och kraftfull man som i kamp med ytterligare ett tjog agentagenter – så stor anses överetableringen vara detta år – slåss om att få pitcha sina författare hos agenterna. Agenterna går efter ytterligare en kamp på liv och död mot ett tjog andra agenter vidare till pitchar hos produktionsförlagen och sådär håller det på. Det ständiga kampmomentet leder till att även begravningsbyråerna – den ledande Göteborgsbyrån heter ”Mord på Ord” och startas redan 2012 – lever gott på drömmen om det gyllene författarskapet.

Men för de som överlever eller bara tar det lugnt i konkurrensen väntar en fest utan dess like – hela Göteborgs Centrum är ombyggt till mingel och mässkvalificeringsområde i ett samarbete mellan Gothia Cup och Göteborgs Krogägare.

 

Var jag tänker vara som författare och som delägare i Kalla Kulor detta år? DET tänker jag inte avslöja i förväg. Men vi ses där. Och jag bjuder på en bira.

 

Categories: deckare, Författande, Författartips, förlagsbranschen

Ledamöter för Svenska Akademin

Läser med stort nöje om vadslagningen inför nyutnämning i Svenska Akademin.  Flera favoriter återfinns bland högoddsarna. Med Jan Guillou skulle det ju bli liv i luckan och ett nytt debattklimat runt litteraturen i Sverige. Med Jonas Gardell skulle Akademin byta valspråk till ”Shut up and Suck” – en uppmaning till de som försöker förstå sig på finlitteratur så god som någon. Men Ulf Lundell? Det vore verkligen någonting, det.  ”Pamuk som Nobelpristagare? Glöm det – han är inte bredbent nog. ” Det kanske allra roligaste vore förstås om vi kunde få in en tvättäkta deckardrottning. Vilket liv det skulle bli på GW och Brunner då.

Categories: Författande, Författartips, förlagsbranschen

Vad läser förläggaren och författaren på sommaren?

”Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga böcker” – se där en paroll värdig boksommaren 2007. Jag har redan erkänt mitt bokberoende, så det lär inte komma som någon överraskning för dig.  Som en ren läsarservice tänkte jag upplysa dig om vad jag har läst för någonting, så att du  – om du tror att din smak påminner om min – kan dra nytta av mina timmar i läsfåtöljer, flygplansstolar och sängar.

Sommarens toppklass:

Danny Wattin/Vi möts i öknen – humor och formuleringsförmåga i samma paket!

Jo Nesbö/Frälsaren – en riktig bladvändare för älskare av riktiga bästsäljarthrillers

Jeffrey Deaver/The empty chair och The Stone Monkey:Deavers styrka är de ständigt nya miljöerna för utredningarna liksom, naturligtvis, hans milt uttryckt udda hjälteuppsättning.

Dan Simmons/Hard as nails: Sommarens bästa thriller utan konkurrens. Intrigen är tätare än Wallenberg.

Ernest Hemingway/A moveable feast och Den gamle och Havet: Jag bugar för mästaren. Klassiker som fortfarande håller avståndet till tätklungan. A moveable feast är obligatorisk för författarwannabees och Den gamle…lika spännande som sista kvarten på en ännu oavgjord cupmatch. Och allt han gör är att beskriva en fisketur. Hur fan gör man?

Graham McCann/The Essential Dave Allen: Vad kan man säga? Dave Allen regerade. Om du är född på sextiotalet eller tidigare förstår du vad jag menar. Annars: läs boken, ungdjävel!

Sommarens ”Jaha”

John Sandford/ Dead Watch – Slickt, men knappast medryckande

Isaac Bashevis Singer/The Manor – trevligt som vanligt.

Anne Holt/Presidentens Man – intresseväckande, men inte så att jag fastnar

Barbara Nadel/Open Waters – författarinnan som har…nästan allt. Kan någon upplysa mig om varför jag läser allt jag kommer över av henne, utan att bli sådär superengagerad?

Sommarens riktiga bottennapp:

Mark Haddon/A spot of bother – gääääsp. Tack för historien om hunden, Mark. Men lägg ned nu.

Patricia Cornwell/At risk – författarinnan står inte längre på rutinens brant. Hon faller. Snabbt. Utför. Pengarna och tiden tillbaka, Bitch!

Helt utom tävlan av uppenbara skäl:

(Att vara författare på Piratförlaget är att vara delaktig i världens bästa bokklubb. Alla inblandade kan ju läsa varandras alster. I like!)

Liza Marklund/Livstid: Alla Marklundälskare kommer att få sitt lystmäte. En klart vassare bok än Nobels Testamente och fortsatt nagelbitning för de som undrar när hjältinnan skall få något. Mycket svår att släppa ifrån sig.  Och jag är h-j-ä-r-t-l-i-g-t trött på de småsnobbar som kräks upp floskler om att de inte orkar med Lizas ”torftiga” språk. Trams och Kunglig Svensk A! Det är, visar det sig nämligen om man orkar fundera och inte bara hänger på sig snobbmasken, inget fel alls på Marklunds språk.

Jan Guillou/Fienden inom oss: Jan är budskapsthrillerns Bruce Springsteen. Han förnyar sig, men behåller det trygga tilltalet. Han griper tag, engagerar, förenklar och satiriserar. Detta är årets viktigaste bok för varje medborgare. De som inte läser den får skylla sig själva. Och spännande är det också. Med en delvis oväntad upplösning. Mer säger jag inte.

Categories: Författande, Författartips, förlagsbranschen

Veckans bästa mordmotiv #2

En brandman som halvvägs ned för stegen vänder, klättrar upp och kastar in spädbarnet i elden igen? En flygvärdinna som kräks på sina passagerare? En finansanalytiker, som när börsen skakar till vrålar till sina privatkunder ”fly börsen och kom aldrig mer tillbaks!” ? Skulle inte tro att någon uppskattar dessa misslyckade yrkesutövningar.

Men när Martin Ingvarsson dömer frisparkar till filmstjärnorna från Halmewood… till exempel därför att motståndarna har fräckheten att springa in i deras armbågar med pannan före kallas det ”stå upp mot trycket på Söderstadion”. Själv har jag aldrig sett en så misslyckad domarinsats. Någonsin.  En kompetent domare skulle inte ha påverkat slutresultatet – det är verkligen inte det jag påstår. Men nu förstår du varför denna veckas bästa mordmotiv – en teoretisk studie i hur många mordkomplotter det egentligen finns att basera romaner på – publiceras redan denna måndag.

Det är en vacker måndagmorgon och Hässleholmsborna är på väg till jobbet, när en ung flickas skri ljuder genom luften. En medelålders man ligger i en onaturlig ställning…iskall…med en UEFA-godkänd visselpipa nedkörd i halsen. Skogsdungen mellan Mellanhedsvägen och Humlegatan skall aldrig bli sig lik igen.

Vem som gjort det? Egentligen är det inte min sak, men jag tänkte att allt skulle peka mot att något missnöjt fotbollsfans stått för våldet, men att mördaren till slut visar sig vara marknadschefen på en fotbollskanal. ”Vi kan inte ha såna där domare” skulle han väsa mellan tänderna när kriminalinspektören Stina Stålhandske för bort honom. DE är de riktiga mördarna – fotbollsmördare – inte jag.

Categories: Bajen, blues, Författande, förlagsbranschen, Hammarby, mordmotiv

Jag – en exklusiv köttbit

Det är en viktig morgon. Jag har stämt träff med en mycket betydelsefull person: C, min PT på Sats på Kocksgatan. Sommaren har fått gå utan alltför täta gymträningar så nu skall alla värden kontrolleras. Glädjande nog har formen förbättrats ganska rejält, kan vi konstatera. Midjemåttet har minskat lika hastigt som börsen gjort de senaste dagarna och dessutom har jag glömt några kilon längs joggingspåren i Central Park, Sörmland och på Södermalm. Men fettprocenten ändras inte och jag kliar mig i huvudet och ställer den självklara frågan: ”Vad beror det på?”

– Tja, säger C och plirar sådär typiskt mot mig samtidigt som hon letar efter en pedagogisk formulering…alltså…

– Ja? säger jag.

– Du vet, ålder påverkar ju också fettprocenten. Tänk dig en fin entrecôte på Söderhallarna, hur marmorerad den är…jämför det med köttet från yngre djur.

Det är bara att acceptera: Jag är en ädel köttbit. Ett gammalt nötdjur. Men…är det så tokigt egentligen? Mina tankar går till en artikel jag läste för många år sedan om en speciell ras av spanska tjurar som föds upp mycket kärleksfullt, men också väldigt kvalitetsbefrämjande. Man låter dem dricka öl och för att köttkvaliteten skall bli den bästa får de också regelbunden massage.  Tja, varför inte? Ölen tar vi på Råsunda i kväll.

Categories: Författande, Södermalm

Blogga med WordPress.com.