Författande

Författartips mitt i sommaren

Sommarens just lästlista har just gått om den eleganta slipsen som jag fyndade på outletten i Vingåker häromsistens i längd. Två av titlarna är sådana som jag verkligen vill rekommendera alla de som drömmer om att skriva den stora romanen.

1. Elaura Niles: Some Writers DESERVE to starve – en mycket underhållande (om än amerikansk ad nauseam) skildring av alla fällor i förlagsbranschen. Den här boken hjälper dig i trettio en förenklade punkter att förstå marknaden och att bete dig som folk mot alla de runtomkring dig i branschen. Punkt tjugosju handlar – ack så amerikanskt, inte så himla nödvändigt , men oavsiktigt humoristiskt – om vem man får ha sex med. Som kombinerad författare och förläggare har jag det väl förspänt, kan meddelas.

2. No plot, no problem av Chris Baty är ytterligare en riktig amrisbok. Men den berör på ett väldigt energigivande sätt det som är alla författarwannabees stora problem: tekniker för att faktiskt få smörjan nedskriven. Chris Baty är den som drog igång NaNoWriMo – National Novel Writing Month och den här boken är så att säga hans handledning till de som önskar skriva en roman (en kort sådan) på en månad. Jag tror inte att det kommer så mycket stor litteratur ur en sån här övning, men för den som har problem med att komma igång är boken verkligen guld. Dessutom: om du följer bokens riktlinjer och skriver klart dina 50 000 ord på en månad har du väldigt mycket MER material att utgå ifrån när du tar tag i romanprojektet på allvar.

Annonser
Categories: Författande, Författartips, förlagsbranschen, litteratur

Sorry, men var sak har sin tid

”Att inte kunna tillgodogöra sig litteratur äldre än sin samtid är en stor svaghet” skriver Arvid i en kommentar till mitt påstående om att somlig litteratur förmodligen inte skulle ges ut idag på egna meriter trots att den anses som klassisk.

Arvid sätter fingret på en viktig spik, men tolkar min åsikt i sakfrågan fel. Min poäng är ju att Strindberg definitivt har tillfört litteraturen någonting, men att det är ganska många därute som redan har tillgodogjort sig det.

Strindberg är i mångt och mycket kärnan i dagens litterära persika. Men rata för den skull inte fruktköttet. När Strindberg kom, innebar han någonting nytt. Precis som på sin tid Louis Armstrong, Charlie Parker, John Coltrane eller Beatles. Men om en en fantasilös litterär agent skulle ge sig på att försöka relansera honom idag, utan draghjälp av det kända namnet, är jag övertygad om att förlagssverige skulle ställa sig  kallsinnigt. 

Categories: Författande, förlagsbranschen

Hellre Guillou än Strindberg?

När jag läser om den litteräre agenten som skaffar sig uppmärksamhet genom att ”lura ” förläggare med ett klassiskt Jane Austenmanus känner jag att

1) Fiffigt trick att skaffa klienter för agenten

2) Att bluffen inte avslöjades tidigare antyder att Austen faktiskt inte är den klassiker hon utges för att vara. Jag tror alla skulle känna öppningen ur Hemsöborna, om man säger så.

3) Tänk om det faktiskt är så att förlagen har gjort en korrekt bedömning? Det kan bero på att det aktuella verket faktiskt var någonting som hon sålde på sitt namn mer än på dess kvalitet eller på att – hör och typ häpna – tiden sprungit ifrån det.

Jag gillar Röda Rummet skarpt. Vass samhällskritik. På sätt och vis var det den första svenska Finansthrillern. Men skall jag köpa en ny bok idag….hellre Guillou vilken dag som helst.

Kalla mig gärna Low-Brow om du vill.  Eller fundera ett varv till: vad tillför till exempel jazzmusiken mest idag – Louis Armstrongs Hot Fives eller vad som helst från Moserobie?

Categories: deckare, Författande, förlagsbranschen

Författarmardrömmar

unclesamshowsmall.jpg

Kalla Kulor Förlag får häpnadsväckande många manus. Flera av dem är bra, och allt färre är dåliga. Kontakterna med de ”ganska duktiga men inte hela vägen fram”-författarna är ofta trevliga, givande och på de flesta sätt intressanta. Men när de riktiga stolpskotten skickar in sina manus blir det ansträngt. Det finns, kort sagt, många puckon därute, människor som skickar in tolv sidor illa stavad rappakalja för att få en ”första bedömning och tidplan för utgivning (!)”. Eller som farbrorn som dag ett skickade in ett manus, dag två ett handritat omslagsförslag och dag tre en önskan om förskott för manus och omslagsarbete. G.D.S.G.D, som man brukar säga.

Men nu har jag äntligen hittat bloggen som alla de riktigt refuserade borde läsa. Läs den du också.

Categories: Författande, förlagsbranschen, litteratur

Prince är välkommen till den svenska förlagsbranschen

Prince är taskig mot skivindustrin. Brunner bråkar med förlagen. En medelålders man misshandlar sin 70-årige far.

Samma fenomen, olika uttryck?

Artisten tidigare känd som ”han-som gör en rätt ball roll i Purple Rain och lovordades-av-Miles-Davis” ställer till skandal. Han S-K-Ä-N-K-E-R bort sin senaste platta. Och skivbutikerna rasar. Och…ja, herregud vilken uppståndelse det blev, då. Tillräckligt mycket om detta läser du här.  Sedan funderar man en liten stund.  Doften av en gravad Brunner vilar även över den här storyn, tycker jag.

Marknadsföringssmartness: Ny produkt på väg ut –  gör någonting spektakulärt. Skillnaden mot Brunner är att vår svenske duktige författare inte är a) populärkulturell på samma sätt b) stenrik och därför saknar möjligheten att skänka bort 3 miljoner ex av sin kommande bok.

Vari ligger skandalen? I bokförlagsbranschen är det såhär, att man kan få en eller flera pockets GRATIS om man köper två påsar blandat,  ett paket trosskydd, ett halvkilo orättvisemärkt kaffe eller en kulört och (hua) lättläst tidning. Jag har själv sett flera av mina titlar distribueras på det sättet.

Biter Prince den hand som föder honom på sedvanligt maner?   Nix. Han gör vad han kan för att överleva, han också. Med sin talang för PR och obstinata grepp har Prince helt enkelt en hygglig chans att klara sig i den svenska bokförlagsbranschen.  Dessutom är han en djävel på gura.

Categories: deckare, Författande, litteratur

Är Brunner nörden i författarklassen?

Jag har inte läst Aftonbladets originalartikel som citeras i Svenskan idag, men varför gå till källan och förstöra en skön känsla av irritation?

Såhär är det i allafall ungefär: Ernst Brunner överväger att lägga sin författarkarriär på hyllan eftersom förlagen satsar så (alltför) mycket på lättlästa deckare.  Meh, Ursäkta: låter det inte litet som en klassens nörd som hellre ser att tjejerna sätter sig runt honom och diskuterar Nimzo-Indiska öppningar i schack än dricker alkoläsk och dansar med alfahannarna, eller?

1. Författarskapet är inte som andra yrken. Mitt råd till Brunner och alla andra författare och blivande författare därute är och förblir: ”Kan du tänka dig att göra någonting annat än att vara författare – gör det”. Konstnärsskap måste vara inspirerat; Ingen vill dra i sig de sura avgaserna från en författare på tomgång.  Tryter inspirationen: ge fan i att skriva. Det finns så många andra som vill och kanske kan ta din plats ändå.

2. Läsare och förläggare är i allmänhet vuxna människor som kan ta ansvar för sin relation utan inblandning av smakpolis. Om läsaren vill köpa dåliga svenska deckare och förläggarna vill ge ut dem….är det så mycket att uppröra sig över? Du som svarar ”ja ” på den frågan bör vara beredd till en rejäl djävla storstädning i populärkultursektorn: musik, filmer, konst… en sådan städning klarar man inte på en regnig hösthelg.

Vi väntar med spänning på nästa utspel i kulturbranschen. ”Tommy Koverhult till storms mot skivbolagsjättarna: Säljer tenorsaxen om inte all utgivning av Per Gessle upphör”

Categories: deckare, Författande, litteratur

Finansbrottslingarna blir allt fler

Det är goda tider kring Stureplan just nu. När min arbetsgivare försöker rekrytera, inleder alla (säger ALLA!) kandidater med att förklara hur bra de har det just nu. Det kan man naturligtvis påstå när börsen släpar sig fram på botten av en lågkonjunktur också, men skillnaden är att det just nu i denna soliga stad är ganska rimligt att de flesta har ett trivsamt halvår och en helt okej bonus till våren att se fram emot. Men…mycket vill ha mer.

En av de saker som jag faktiskt vill mina läsare i rollen som författare är att förklara finanskulturen. Om alla nu har det så bra, varför ökar brottsligheten? Därför att man måste tänja på lagen för att vinna poängligan. Vi tar en parallell: jag skulle ge en hel del för att kunna spela fotboll lika bra som  en av Bajens A-lagsbänknötare gör en bakfull (if ever) söndagmorgon. Men hur ser han på det hela? Han vill naturligtvis lira bättre än en Ronaldinho på topp. På samma sätt förhåller det sig med killen, (för hittills är det som jag tidigare påpekat ont om jämställdhet bland finansskurkarna) stackars Cevianmannen exempelvis, som måhända bara drog in någon dryyg mille under 2006 när han ser hur marknadens stjärnor hinkar in tiotals miljoner, kanske hundratals ibland samma år. Man vill ju tillhöra toppen i yrket, och då faller de svagsinta för frestelsen; tänjer på gränsen och trillar igenom. Men där står ju hr Ackebo och tar emot. Om du vill hänga med i huvudet på finansfolket – läs mina böcker. Där kan man ju snacka om insiderinformation, menar jag.

Categories: deckare, Författande, Finansmarknaden, insiderskandal, litteratur

Tio skäl för författaren att isolera sig på Torpet

1. Joggingrundor i spenaten i stället.

2-9. På torpet händer just precis inversen av New York: i-n-g-e-n-t-i-n-g. På torpet är ”action” när en fladdermus (jodå, i år är det återigen dags för fladdermössen att bygga bo i södra taknocken. De är söta, de lär föra tur med sig och de är fridlysta) råkar ta sig in i huset i stället för att flyga ut på kvällen. Därför kan man skriva dygnet runt tills det välkända ljudet uppstår: …..flapp….flapp-dunk….flapp-dunk….flappflappflapp….DUNK!  (Om du behöver en fladdermuskonsult – maila undertecknad. Kan allt om försiktig avhysning)

10. Och således kan man på en vecka på torpet skriva klart en roman, redigera två andra böcker för Kalla Kulor Förlags räkning OCH skriva ett par blueslåtar på den nya gitarren. Utan att behöva missa Bajenmatcherna; dom visas nämligen på sportbaren i Eskilstuna.

Categories: blues, deckare, Författande, litteratur

Isolerad i spenaten

Jotack, New York står kvar. Efter en veckas intensivkoncentrerat familje- och turistliv blir det nu antitesen: jag sätter mig i författarstugan Välnäslund och gör klart uppföljaren till Klöver Kungar, femman i serien om Micke Norell. Fingrarna tjocka som frukostkorvar av alla ord som skall ut. Om en vecka vet jag hur det går. Vi hörs då.

Categories: deckare, Familjeliv, Författande, litteratur

Derbybambi på hal is

Hellre en seger efter skitspel än en oförtjänt förlust, måste man ju säga. Men jag tror sällan att jag sett fler spelare från bägge håll bita i gräset än i går därborta i Mordor.

Hellre kämpatag än tekniskt fulländad noll-nollfotboll. Men trots kamp och nerv och – måste bara skriva det: SULAN FOR PRESIDENT – fick vi under stora delar av matchen se riktigt usel fotboll.

Om A-laget nu varit mina bajenknattar – och gudarna skall veta att längd och åldersskillnaden blir allt mindre, mina största spelare är snart i kapp A-lagets minsta – skulle jag ha låtit dem njuta av segern men samtidigt satt igång att försöka förbättra det som INTE fungerade igår. Och jag skulle dessutom ta ett snack med Charlie, mycket likt de snack jag har med några av våra forwards: ”Såg du Sulans sista tio på topp, trots krampen, Charlie?” skulle jag säga. Och sedan skulle jag säga: sådär vill jag se även dig kämpa, Charlie. Jag vet att du har massor i dig, det tror jag du vet också, men du måste förstå att dom andra grabbarna – och publiken – blir sura när du nu får chansen i ett derby och faktiskt bara springer ordentligt en enda gång. Jag är inte arg på dig, men du måste bli litet argare på planen och sätta dig i respekt. Och då kanske du får spela i A-laget en vacker dag”

Något sådant skulle jag säga. Och sedan skulle jag ha några tuffa passningsövningar under positionsbyte på hal plan, ha ett snack med Erkan om att – faktiskt – gå själv litet oftare, fast inte så ofta som mot Gefle, och sedan skulle jag förmodligen låta Lolo dela ut segerglassarna. Och vi skulle applådera åt backarna och Kingson.

Categories: Bajen, Författande, Fotboll, Hammarby, Södermalm

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.