förlagsbranschen

Välkommen till bokmässan 2017

Bara en månad kvar! I slutet av september är det dags för hela litteratursvängens stora personalfest i Göteborg. Fyra-fem dagar och nätter av oavbrutet mingel och kontaktsökande. Julafton för boknördar och festprissar i alla mentala åldrar! Mässan utvecklas hela tiden, trots att den egentligen inte kan bli så mycket bättre. Men den måste ju spegla branschen. På Första Tillslaget presenterar därför en exklusiv titt på utvecklingen under kommande tio år.

 

Bokmässan 2017 är så mycket mer än bara mässan på plats. Väsentligt fler än de som tagit sig till Göteborg följer hela spektaklet inklusive boksigneringar, mutmiddagar, brottningsmatcher i baren på Park Aveny och fylleknull via de webbkameror – till förvillelse lika pannlampor – som bärs av många framåt författare och vilkas upplevelser streamas i realtid till den intryckstörstande allmänheten. Flera av de mest spektakulära strömmarna sammanfattas dessutom löpande av spökskrivare och ges ut under mässans sista dag som books on demand.

Samt på DVD. Mässan avhålls i två hallar: AdLibrishallen (det som tidigare kallades för ”Mässan”) och Scandinavium. 

Det senare är platsen där man kan se de stora elefanterna uppträda. Seminarieverksamheten växte helt enkelt ur de gamla lokalerna när intresset för de stora författarna vände uppåt ytterligare. Därför håller topp-tio författarna inte längre seminarier; de ”giggar” och tjänar i princip mer pengar på sådana föreställningar – inklusive T-shirts, halsdukar, bokpåsar, affischer och annan merchandise – än på sin bokförsäljning. 

I AdLibrishallen har mycket hänt. Namnet, till att börja med: sedan AdLibris köpte samtliga fristående bokhandelskedjor samt en stor del av forntidens ”skivaffärer” och förvandlade dem till distributionsenheter för nätförsäljningen av böcker i alla dess former (inklusive Live-DVD’s från författargiggen) har man även tagit över sponsorskapet för hela den fysiska mässan.

Mässan har ju alltid haft drag av gladiatoruppträdande men nu har den upplevelsen förstärkts, bland annat därför att förlagsbranschen hårdnat. De stora förlagen har blivit större. Och de små förlagen har blivit riktigt pyttesmå. Minst är det snabbkrympande ”Silverfisk” förlag, vars utgivning fokuserar på kvalsterfrågor. Och mindre blir det.

”De fyra stora” har var sin rejält tilltagen del av mässutrymmet.  Piratförlaget har fortfarande de största och bäst säljande författarna och lever högt på det. Bonnier äger ju det mesta av det som tidigare kallades för förlagsbranschen och klarar sig därför väl ekonomiskt trots att Ernst Brunner och Björn Ranelid alltjämt tillåts ge ut sina allt mer högkvalitativa böcker…i allt mindre upplagor. ICA/Statoil-TV4-Aftonbladsförlaget marknadsför sina hitförfattare via dagliga gratispockets som marknadsförs via den egna tevekanalen och i de egna butikerna.

Telia Förlag har den digitala bokmarknaden i ett järngrepp och strömmar både ljudböcker och eböcker till det nordiska folkets KC’s  (kommunikationscentraler – en gång kända som ”telefoner” respektive ”läsplattor”). 

Bredvid jättarna ligger något dussin produktionsförlag – verksamheter som lever på att skapa idéer till debatt-, citat- humor- och allmänna pruttböcker som sedan trycks och lanseras av förlagsjättarna. Vid sidan om dessa jättar finns ett knappt tusental småförlag som representeras av cirka femhundra eldsjälar – de flesta driver således flera egna förlag för att dryga ut sin pension i det allt hårdare samhällsklimatet. Småförlagen säljer inte bara böcker: även messmör från den egna gården, hembakta bullar, marmelad och halsband gjorda av utryckta förläggarnaglar samt slitet förläggarhår finns att tillgå. Som om någon brydde sig.

I den gigantiska boxningsringen mitt på det omfångsrika golvet i AdLibrishallen myllrar författarna i en oschysst kamp om att ta sig ut till den första ytterkretsen – agentagenterna. När en författare oskadliggjort minst femtio motståndare – så stor anses överetableringen vara detta år – får vederbörande rätt att liera sig med en agentagent – en stor och kraftfull man som i kamp med ytterligare ett tjog agentagenter – så stor anses överetableringen vara detta år – slåss om att få pitcha sina författare hos agenterna. Agenterna går efter ytterligare en kamp på liv och död mot ett tjog andra agenter vidare till pitchar hos produktionsförlagen och sådär håller det på. Det ständiga kampmomentet leder till att även begravningsbyråerna – den ledande Göteborgsbyrån heter ”Mord på Ord” och startas redan 2012 – lever gott på drömmen om det gyllene författarskapet.

Men för de som överlever eller bara tar det lugnt i konkurrensen väntar en fest utan dess like – hela Göteborgs Centrum är ombyggt till mingel och mässkvalificeringsområde i ett samarbete mellan Gothia Cup och Göteborgs Krogägare.

 

Var jag tänker vara som författare och som delägare i Kalla Kulor detta år? DET tänker jag inte avslöja i förväg. Men vi ses där. Och jag bjuder på en bira.

 

Annonser
Categories: deckare, Författande, Författartips, förlagsbranschen

Ledamöter för Svenska Akademin

Läser med stort nöje om vadslagningen inför nyutnämning i Svenska Akademin.  Flera favoriter återfinns bland högoddsarna. Med Jan Guillou skulle det ju bli liv i luckan och ett nytt debattklimat runt litteraturen i Sverige. Med Jonas Gardell skulle Akademin byta valspråk till ”Shut up and Suck” – en uppmaning till de som försöker förstå sig på finlitteratur så god som någon. Men Ulf Lundell? Det vore verkligen någonting, det.  ”Pamuk som Nobelpristagare? Glöm det – han är inte bredbent nog. ” Det kanske allra roligaste vore förstås om vi kunde få in en tvättäkta deckardrottning. Vilket liv det skulle bli på GW och Brunner då.

Categories: Författande, Författartips, förlagsbranschen

Vad läser förläggaren och författaren på sommaren?

”Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga böcker” – se där en paroll värdig boksommaren 2007. Jag har redan erkänt mitt bokberoende, så det lär inte komma som någon överraskning för dig.  Som en ren läsarservice tänkte jag upplysa dig om vad jag har läst för någonting, så att du  – om du tror att din smak påminner om min – kan dra nytta av mina timmar i läsfåtöljer, flygplansstolar och sängar.

Sommarens toppklass:

Danny Wattin/Vi möts i öknen – humor och formuleringsförmåga i samma paket!

Jo Nesbö/Frälsaren – en riktig bladvändare för älskare av riktiga bästsäljarthrillers

Jeffrey Deaver/The empty chair och The Stone Monkey:Deavers styrka är de ständigt nya miljöerna för utredningarna liksom, naturligtvis, hans milt uttryckt udda hjälteuppsättning.

Dan Simmons/Hard as nails: Sommarens bästa thriller utan konkurrens. Intrigen är tätare än Wallenberg.

Ernest Hemingway/A moveable feast och Den gamle och Havet: Jag bugar för mästaren. Klassiker som fortfarande håller avståndet till tätklungan. A moveable feast är obligatorisk för författarwannabees och Den gamle…lika spännande som sista kvarten på en ännu oavgjord cupmatch. Och allt han gör är att beskriva en fisketur. Hur fan gör man?

Graham McCann/The Essential Dave Allen: Vad kan man säga? Dave Allen regerade. Om du är född på sextiotalet eller tidigare förstår du vad jag menar. Annars: läs boken, ungdjävel!

Sommarens ”Jaha”

John Sandford/ Dead Watch – Slickt, men knappast medryckande

Isaac Bashevis Singer/The Manor – trevligt som vanligt.

Anne Holt/Presidentens Man – intresseväckande, men inte så att jag fastnar

Barbara Nadel/Open Waters – författarinnan som har…nästan allt. Kan någon upplysa mig om varför jag läser allt jag kommer över av henne, utan att bli sådär superengagerad?

Sommarens riktiga bottennapp:

Mark Haddon/A spot of bother – gääääsp. Tack för historien om hunden, Mark. Men lägg ned nu.

Patricia Cornwell/At risk – författarinnan står inte längre på rutinens brant. Hon faller. Snabbt. Utför. Pengarna och tiden tillbaka, Bitch!

Helt utom tävlan av uppenbara skäl:

(Att vara författare på Piratförlaget är att vara delaktig i världens bästa bokklubb. Alla inblandade kan ju läsa varandras alster. I like!)

Liza Marklund/Livstid: Alla Marklundälskare kommer att få sitt lystmäte. En klart vassare bok än Nobels Testamente och fortsatt nagelbitning för de som undrar när hjältinnan skall få något. Mycket svår att släppa ifrån sig.  Och jag är h-j-ä-r-t-l-i-g-t trött på de småsnobbar som kräks upp floskler om att de inte orkar med Lizas ”torftiga” språk. Trams och Kunglig Svensk A! Det är, visar det sig nämligen om man orkar fundera och inte bara hänger på sig snobbmasken, inget fel alls på Marklunds språk.

Jan Guillou/Fienden inom oss: Jan är budskapsthrillerns Bruce Springsteen. Han förnyar sig, men behåller det trygga tilltalet. Han griper tag, engagerar, förenklar och satiriserar. Detta är årets viktigaste bok för varje medborgare. De som inte läser den får skylla sig själva. Och spännande är det också. Med en delvis oväntad upplösning. Mer säger jag inte.

Categories: Författande, Författartips, förlagsbranschen

Veckans bästa mordmotiv #2

En brandman som halvvägs ned för stegen vänder, klättrar upp och kastar in spädbarnet i elden igen? En flygvärdinna som kräks på sina passagerare? En finansanalytiker, som när börsen skakar till vrålar till sina privatkunder ”fly börsen och kom aldrig mer tillbaks!” ? Skulle inte tro att någon uppskattar dessa misslyckade yrkesutövningar.

Men när Martin Ingvarsson dömer frisparkar till filmstjärnorna från Halmewood… till exempel därför att motståndarna har fräckheten att springa in i deras armbågar med pannan före kallas det ”stå upp mot trycket på Söderstadion”. Själv har jag aldrig sett en så misslyckad domarinsats. Någonsin.  En kompetent domare skulle inte ha påverkat slutresultatet – det är verkligen inte det jag påstår. Men nu förstår du varför denna veckas bästa mordmotiv – en teoretisk studie i hur många mordkomplotter det egentligen finns att basera romaner på – publiceras redan denna måndag.

Det är en vacker måndagmorgon och Hässleholmsborna är på väg till jobbet, när en ung flickas skri ljuder genom luften. En medelålders man ligger i en onaturlig ställning…iskall…med en UEFA-godkänd visselpipa nedkörd i halsen. Skogsdungen mellan Mellanhedsvägen och Humlegatan skall aldrig bli sig lik igen.

Vem som gjort det? Egentligen är det inte min sak, men jag tänkte att allt skulle peka mot att något missnöjt fotbollsfans stått för våldet, men att mördaren till slut visar sig vara marknadschefen på en fotbollskanal. ”Vi kan inte ha såna där domare” skulle han väsa mellan tänderna när kriminalinspektören Stina Stålhandske för bort honom. DE är de riktiga mördarna – fotbollsmördare – inte jag.

Categories: Bajen, blues, Författande, förlagsbranschen, Hammarby, mordmotiv

The great kulturdebatt swindle

Jag hade verkligen tänkt förbigå sommarens så kallade kulturdebatt med tystnad. Men eftersom kultursidorna råkat i verbal självsvängning måste jag bara undra i all enkelhet: Tror ni kulturskribenter, författare och PR-konsulter att vi går på det här?   Om jag på fullt allvar trodde att Leif GW Persson menade någonting på riktigt med sitt angrepp på Läckberg, om jag trodde att Ranelid verkligen var ute efter Liza Marklund… och den här kulturskribenten som hänger ut sina manliga kulturkompisar ur föreningen för inbördes debatter i sin bok om Myggor och Kameler, eller vad tusan den nu heter….då skulle jag snarare ta mig en funderare a la Wallander: ”vart är samhället på väg?”.

Men nu är det ju inte alls så. Det handlar – precis som när VD för Skandiabanken idag går ut och dundrar i DI – om att skapa uppmärksamhet för den egna personen och affärsidén. Ett fiffigt (ty det fungerar ju) sätt att använda pressen som obetald annonsplats, där pressen givetvis spelar med eftersom låtsasbataljerna även kittlar läsarnas fantasi och möjligen stimulerar till ett och annat lösnummerköp.

Det roligaste jag hört på senare tid i kvasikulturdebattväg kommer aldrig upp i något riksmedium, men du får läsa det här i stället. En av mina bekanta skrev en surmagad debattartikel som faktiskt togs in i en rätt mallig morgontidning. Det mycket tydliga syftet var just att väcka uppmärksamhet kring en nysläppt bok och han kom en bit på väg, eftersom flera i bekantskapskretsen läste den. För att skapa förutsättningar att dra det hela ett varv till, tryfferade han anrättningen med att i artikeln ”gå till angrepp” mot en hel bransch, där flera av de ledande personerna ingår i bekantskapskretsen. Därpå ringde han en av personerna och bad honom gå i svaromål i en ny debattartikel. Men det blev inget. Den ”angripne” ryckte förstrött på axlarna och svarade:

– Kallar du det där för angrepp?  Du har ju i stort sett beskrivit vår affärsidé. Skall du få något tillbaka, måste du ju kalla oss för dumma i huvudet, inkompetenta och ohederliga…till att börja med.

Det finns flera miljoner svenskar som är duktigare på att hoppa på folk än de här kulturskribenterna. Och när man tänker på det är intrigerna bakom ”debatterna” bra mycket tunnare än någon story som någonsin tagits in i Min Häst, Nicke Nyfiken eller Starlet.

Categories: förlagsbranschen

Författartips mitt i sommaren

Sommarens just lästlista har just gått om den eleganta slipsen som jag fyndade på outletten i Vingåker häromsistens i längd. Två av titlarna är sådana som jag verkligen vill rekommendera alla de som drömmer om att skriva den stora romanen.

1. Elaura Niles: Some Writers DESERVE to starve – en mycket underhållande (om än amerikansk ad nauseam) skildring av alla fällor i förlagsbranschen. Den här boken hjälper dig i trettio en förenklade punkter att förstå marknaden och att bete dig som folk mot alla de runtomkring dig i branschen. Punkt tjugosju handlar – ack så amerikanskt, inte så himla nödvändigt , men oavsiktigt humoristiskt – om vem man får ha sex med. Som kombinerad författare och förläggare har jag det väl förspänt, kan meddelas.

2. No plot, no problem av Chris Baty är ytterligare en riktig amrisbok. Men den berör på ett väldigt energigivande sätt det som är alla författarwannabees stora problem: tekniker för att faktiskt få smörjan nedskriven. Chris Baty är den som drog igång NaNoWriMo – National Novel Writing Month och den här boken är så att säga hans handledning till de som önskar skriva en roman (en kort sådan) på en månad. Jag tror inte att det kommer så mycket stor litteratur ur en sån här övning, men för den som har problem med att komma igång är boken verkligen guld. Dessutom: om du följer bokens riktlinjer och skriver klart dina 50 000 ord på en månad har du väldigt mycket MER material att utgå ifrån när du tar tag i romanprojektet på allvar.

Categories: Författande, Författartips, förlagsbranschen, litteratur

Sorry, men var sak har sin tid

”Att inte kunna tillgodogöra sig litteratur äldre än sin samtid är en stor svaghet” skriver Arvid i en kommentar till mitt påstående om att somlig litteratur förmodligen inte skulle ges ut idag på egna meriter trots att den anses som klassisk.

Arvid sätter fingret på en viktig spik, men tolkar min åsikt i sakfrågan fel. Min poäng är ju att Strindberg definitivt har tillfört litteraturen någonting, men att det är ganska många därute som redan har tillgodogjort sig det.

Strindberg är i mångt och mycket kärnan i dagens litterära persika. Men rata för den skull inte fruktköttet. När Strindberg kom, innebar han någonting nytt. Precis som på sin tid Louis Armstrong, Charlie Parker, John Coltrane eller Beatles. Men om en en fantasilös litterär agent skulle ge sig på att försöka relansera honom idag, utan draghjälp av det kända namnet, är jag övertygad om att förlagssverige skulle ställa sig  kallsinnigt. 

Categories: Författande, förlagsbranschen

Hellre Guillou än Strindberg?

När jag läser om den litteräre agenten som skaffar sig uppmärksamhet genom att ”lura ” förläggare med ett klassiskt Jane Austenmanus känner jag att

1) Fiffigt trick att skaffa klienter för agenten

2) Att bluffen inte avslöjades tidigare antyder att Austen faktiskt inte är den klassiker hon utges för att vara. Jag tror alla skulle känna öppningen ur Hemsöborna, om man säger så.

3) Tänk om det faktiskt är så att förlagen har gjort en korrekt bedömning? Det kan bero på att det aktuella verket faktiskt var någonting som hon sålde på sitt namn mer än på dess kvalitet eller på att – hör och typ häpna – tiden sprungit ifrån det.

Jag gillar Röda Rummet skarpt. Vass samhällskritik. På sätt och vis var det den första svenska Finansthrillern. Men skall jag köpa en ny bok idag….hellre Guillou vilken dag som helst.

Kalla mig gärna Low-Brow om du vill.  Eller fundera ett varv till: vad tillför till exempel jazzmusiken mest idag – Louis Armstrongs Hot Fives eller vad som helst från Moserobie?

Categories: deckare, Författande, förlagsbranschen

Författarmardrömmar

unclesamshowsmall.jpg

Kalla Kulor Förlag får häpnadsväckande många manus. Flera av dem är bra, och allt färre är dåliga. Kontakterna med de ”ganska duktiga men inte hela vägen fram”-författarna är ofta trevliga, givande och på de flesta sätt intressanta. Men när de riktiga stolpskotten skickar in sina manus blir det ansträngt. Det finns, kort sagt, många puckon därute, människor som skickar in tolv sidor illa stavad rappakalja för att få en ”första bedömning och tidplan för utgivning (!)”. Eller som farbrorn som dag ett skickade in ett manus, dag två ett handritat omslagsförslag och dag tre en önskan om förskott för manus och omslagsarbete. G.D.S.G.D, som man brukar säga.

Men nu har jag äntligen hittat bloggen som alla de riktigt refuserade borde läsa. Läs den du också.

Categories: Författande, förlagsbranschen, litteratur

Blogga med WordPress.com.