Fotboll

Glöm att aldrig glömma Gefle

För några år sedan, 2005 om jag inte minns fel, skrev jag en krönika med ett slagord som många fastnade för: ”Glöm aldrig Gefle” hette den. Och den handlade egentligen om en självklarhet: att vi aldrig i Bajen får glömma att fajtas för poäng, att Söderstadion kräver att hela organisationen inklusive de matchningsansvariga tar sitt ansvar för tre pinnar och att det ibland kan det gå så dåligt så att vi, som är så djäkla bra, torskar mot ett brögäng som Gefle. Så småningom tog Tony Gustavsson upp mitt mantra och med denna olja på elden lyckades vi spöa Gefle med en man mindre tack vare Dadomos förlösande slutforcering i någonting som kändes som hundrasjuttiofemte minuten.

Igår när jag läste tidningarna och såg att vår käre huvudtränare sa om den kommande matchen: ”Den här skall vi vinna på papperet”, blev jag livrädd. Oavsett om han också sa andra, tuffare saker.

Matcher spelas inte på papperet.

Matcher spelas på planen.

Gefle lirar i Allsvenskan.

Vi lirar i Superhettan.

Varje match på Söderstadion är för våra motståndare en cupmatch där de har chans att komma hem som jättedödare.

I synnerhet de lag som vet att de kommer att få däng av bara helvete.

På papperet alltså.

Men bolldjäveln är rund och hela bollen ligger aldrig stilla.

Och matcherna spelas på gräs.

Gräs!

Inte papperet.

Domarna håller dagisklass, bara att tugga i sig, och hittills har ingen pipblåsare lyckats hålla i matchen.

Så: vad har vi då att hantera?

Årets överraskning: vi möter inte alls ”storvuxna lag som backar hem för att rädda en pinne på Söder.”

Vi möter lag som lirar! Ingen kan ta ifrån Norrköping att de lirade vass anfallsfotboll. Brages mål i fredags var ingen lyckträff till följd av klantigt spel från vårt håll.

Detta leder oss till två slutsatser:

  1. Ingen spelare har råd att inte göra sitt yttersta. Och då menar jag faktiskt inte bara dumkämpande och hårda långa bollar som inte ens en Vlado kan hinna ikapp. Jag menar värdering av situationer, passningar som ligger över en utskrämd tolvårings nivå och litet stake. Nej, mycket stake.
  2. Ingen coach har råd att inte lira det bästa laget för stunden. Jag tror 7800 personer, minst, plus de som såg fredagsmyset från tevesoffan, håller med mig om att så inte gjordes mot Brage.

Att säga ”Glöm aldrig Gefle” är denna förmiddag ett hån mot Gefle.

Jag vill ge hela A-truppen en kollektiv Viagrados och säga:

Skärp er!

Annars kan ni GLÖMMA att aldrig glömma Gefle.

Annonser
Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby

Trohetsbonus i fotbollsvärlden

Jag lanserar tankarna i en krönika idag på Hammarbys officiella: hur får vi mer publik till de där osexiga matcherna? Som bekant är det de stora drabbningarna (och ibland knappt det) som drar folk. Ju kallare och mindre bekvämt det blir och ju mindre matchen gäller, desto lägre blir publiksiffran.  Cupen är sedan länge ett skämt och Royal Leagues gruppspel….inte mycket intresse där, trots att fotbollen bitvis var intressant. Jo, att se Erkan lira rallydribbling i lappvantesnöfall är en upplevelse.

Det ekonomiska utbytet mellan föreningen och fansen stannar inte vid ”biljett bytes mot fotbollsupplevelse”. Vårt engagemang kan om det blir bra, hissa laget till nya höjder och även om 400 Bajare låter mer än 8000 Elfsborgare är det ju önskvärt att vi alltid är så många som möjligt.

Därför finns det ett värde för klubben i att vi blir så många som möjligt. De möjliga indirekta intäkterna av en bättre tabellplacering och ett därmed litet vassare teveavtal är väl så intressanta som ytterligare en slant för plåten.

Därför bör Bajen snarast – hur det nu skall administreras – införa en trohetsbonus för de som alltid stöttar på Söderstadion. Förmåner för de som varit på ALLA matcher inklusive cup och sådana tokerier under den kommande säsongen, till exempel. En cool tisha ”Jag såg allt på Söderstadion” i bonus, eller någonting sådant ger ändå en känsla av ytterligare tillhörighet och en morot.

Och det funkar. SATS, gymkedjan som verkar vilja att kunderna faktiskt dyker upp och inte bara betalar sin peng varje månad, kör ju regelbundet sina två gånger i veckan-kampanjer. Belöningen efter två gånger tio veckor är naturligtvis patetisk i någon mening, men upplevs av förvånansvärt många som åtråvärd. Och funkar det på aerobicsmänniskorna, funkar det säkert på oss. Träningsnarkomaner och diehardfans har mer gemensamt än man skulle vilja tro.

Och naturligtvis: där det är ont om plåtar, skall ju de som säljs i första hand gå till de som har hög närvaro på Söderstadion. Självklart.

Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby | Etiketter: ,

En hederlig Hammarbyhuligan

Vissa saker kan man inte skriva varsomhelst i dessa otäcka tider. Därför släpper jag nu en betraktelse av Bajens ickeframfart mot Göteborg och dess rekryteringsbehov här i På Första Tillslaget. Du som följt mina 100 krönikor på Hammarbys Officiella Hemsida, känner säkert igen karaktärerna.

Jo, jag var än en gång tvungen att ge mig ut med C längs gatorna i Bajenland
efter den så djupt frustrerande matchen mot ICA att jag nätt och jämnt
uppfattade när jag än en gång just i Götgatsbacken, än en gång strax utanför
restaurangen-som-kör-ner-bajare-i-källaren-om-de-andra-stockholmslagen-spelar-match-samtidigt,
fick en resolut knackning på axeln.
Luften var hög och klar.
Själva var vi låga och dimmiga efter att ha sett ömsom Charlie, ömsom
Castro, ömsom Erkan få sköna lägen som nästan, nästan satt.
Ljudet som knackaren gjorde när han förvissat sig om min odelade
uppmärksamhet var ett mellanting mellan ”Öhhhhh” och ”nnngghhh” , vilket
gjorde det enkelt att identifiera honom, även mitt i torskdimmorna.
– Nu får det i allafall djävlar vara nog, inledde Tarmen, stridbar ledare
för den nyinstiftade huliganfalangen Hammarby Infras sin kommentar.
Men för en gångs skull var jag inte alls på humör för att lyssna, utan
svarade:
– Om du tänker så mycket som tänka ”Av-ordet” i min närhet kan du sticka och
brinna, falukorvsplyte!
Tarmen tog ett steg tillbaka.
Han var förvånad, litet förtörnad och tja… allt detta oväntade fick honom
att helt enkelt komma av sig litet för att reflektera över den nya
spelplanen.
– Du misstar dig, sa han sen. Jag hade faktiskt tänkt dela med mig av en
analys.
Nu var det min tur att höja ögonbrynen. Var Tarmen – i mina ögon en huligan
i god allsvensk, för att inte säga internationell, klass – i stånd att
argumentera på det viset? Nåja, fördomar är till för att bekämpas. Alltid.
Åt alla håll.
– På det viset, sa jag. I sådana fall ber jag om ursäkt.
Man får tillstå att det lät litet tillkämpat, det jag sa. Men det var ändå
ärligt menat.
– Ingen fara. Jag är van. Och jag tar min roll som huliganledare på stort
allvar för det mesta. Men nu, alltså, är det dags att göra ännu större
allvar av allting. Du såg smörjan, förstår jag?
– Mhmm.
– För en gångs skull tycker jag inte att vi behöver använda Av-ordet. För
det handlar inte om det.
– Menar du?
– Japp.
– Så vad handlar det om, då?
– Det handlar om att personalunderlaget brister i vissa centrala
rivjärnsegenskaper. Jag erfar det själv ibland när vi skall ut och slåss och
bara ungtupparna dyker upp.
– Försök inte få in någon smygsanktionering av fajtingen i min rapportering,
väste jag.
– Okej, det var ändå bara en metafor, log Tarmen.
”Fan vad konstigt”, tänkte jag. Han såg ut precis som vanligt, typiskt
casualklädd, rakad, med bajenloggan tatuerad i nacken och åtskilliga runor
på bägge armar. Men språket?
– Så vad är poängen? försökte jag.
– Tony kan inte göra något. Spelarna själva kan inte jobba så mycket bättre.
Det här var inte Trelle borta. Det här var inte viljelöst. Det här är helt
enkelt ett lag som saknar vissa pusselbitar.
– Vilka?
– Två saker: spelare som river i, bryter, knäcker, vrålar och beter sig.
Spelare som Eguren  – under hans bra dagar, Petter, Fischbein, faktiskt,
Pétur, och inte minst PFO. Många andra lag har såna här. Jag tror knappast
jag behöver nämna några namn, va?
– Intressant tanke, och mer?
– Titta på de här spelarna, de är smarta finlirare. Men det som ger resultat
är ofta det enkla och ogenomtänkta. Som när Runa bara slängde fram en
kroppsdel, skitsamma vilken, och gjorde mål. Eller Pablo som bara kängade
till. Det gjorde han sju gånger under sin sista säsong. Han sänkte både
Elfsborg och Gefle med samma sköna fot.
– Så, med andra ord, vad är budskapet?
– TONY! DU BEHÖVER EN ÄKTA HULIGAN I LAGET! JAG STÄLLER UPP!!
– Gnnngh-d’oh, svarade jag. Och vandrade vidare.
Och har han inte givit upp, så står han där än och söker jobb i Hammarbys
A-trupp. Men man får hålla med om att resonemanget i sig håller.

Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby | Etiketter: , , ,

It’s payback time

Som Bajare är jag – hur ursvensk jag ändå kan vara stundtals i själen – mest irriterad på det svenska fotbollslandslaget och landskampsnivån i fotboll överhuvudtaget.  EM skapar ett gigantiskt speluppehåll som delvis pajar det Allsvenska schemat nästa år och finns det någon chans att få se en Bajare i landslaget? Glöm det. Östlund åkte ut så det visslade om det. Max…nä jag orkar inte med jämförelsen med halvfigurer som Nilsson och Majschto..Mayzto…äh. Kennedy? Jag unnar honom platsen på plan, men tror inte att Lagerbäck håller med mig.

Därför är det ju riktigt glädjande att se hur landslaget nu i alla fall skärper till sig efter Geflematcherna (om du följt Bajen i några år, glömmer du aldrig Gefle) mot Nordirland, Danmark och Spanien och därmed ser till att det finns ganska meningsfullt skäl att bänka sig framför den nya plasman (den som till och med är liitet bredare än Kim Källströms smajl efter 2-1-baljan igår) nästa sommar.  Matchen var bitvis riktigt rolig att se: en inspirerad Zlatan är en performanceartist, Anders ”Tom Cruise” Svensson gjorde många rätt, och jag har nu slutligen förlåtit Källström för hans spel i derbyt mot Bajen för några år sedan. Allbäck vill jag inte se i Elfsborg. Utan i en stockholmsklubb – Du vet naturligtvis vilken. Han är ju en vuxen Runström. Ett gott betyg.

För övrigt är jag glad åt att Jonatan Stensson kommer till DOJC. Men det är en annan historia.

Categories: blues, Fotboll

Kejrå, jag tar på mig faderskapet….

”Toppa för att Krossa” är min baby. Jo, formellt heter författaren Håkan ”Bräckan” Bräcke, men som du vet om du har läst min Dödens Planhalva…så är sagde Bräckan alltså… en karaktär ur en av mina böcker.

”Toppa för att krossa” innehåller min allvarligaste humor någonsin. Läs mer på Bajenhemsidan:

  

Categories: Bajen, Fotboll, Ungdomsfotboll

De moraliska SM-guldvinnarna

”Larsa” har gjort det igen. Läs hans analys på Bajens hemsida.

Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby

O’Leary – må ditt skägg växa inåt

Det har förmodligen inte undgått dig att jag är Söderbo och Bajare. Numera. Det finns dom som tycker att jag inte får räkna mig dit: Tanten dörren bredvid som är typ fjärde generationen Söderbor anser att hon är mer Bajare än jag och räknar sedan stolt upp Kennedy som en av årets startelvaspelare. Polaren på jobbet som anser att jag borde hålla mig ifrån sånt när jag faktiskt är född i Skultuna.

Men det är bara att konstatera: detta skrivs på den adress som jag bott längst sammanhängande tid på i mitt liv.

Och just för att jag är Bajare och Söderbo är jag i kväll – trots den sköna segern mot Elfsborg – riktigt irriterad på O’Learys i Götgatsbacken. Alltså: vi befinner oss mitt i Bajenland. Vad visas uppe i den stora lokalen? Vilken match visas i källaren där antalet sittplatser är nästan mer begränsat än ”barmenyn”. Derbyt uppe, Bajen i källaren.

Vad är syftet?

Jag hör dig säga ”money talks/bullshit walks” och det kan säkert ligga något i det. 

Not.

Vi är tillräckligt med Bajare på denna ö för att fylla ett sketet O’Learys vilken dag som helst i veckan när det är match. I sådana fall är det någonting annat som driver O’Learys. Kanske en värdering av vilka matcher som är mest intressanta?

O’Learys – ni har gjort ert val. Ni har valt bort Bajen. Stå ert kast. Anne O’Leary från Boston – må ditt skägg växa inåt.

Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby, Södermalm

Än en gång till Fucking Råsunda

Bajen har taskiga publiksiffror i europaspelet, trots att vi vunnit Intertoto och nu är på väg in i UEFA (yeah, I wish, men ändå). Varför är någon förvånad? Redan vid de (dessvärre) återigen obligatoriska derbybesöken i den gudsförgätna norrförort som jag en gång kallade mitt hem infinner sig en björnstark Råsunda Fatigue. Och med tanke på att vi tvingats ut till den lättölsbestänkta betongbunkern ett antal gånger ytterligare i år… 

Nä, sluta tramsa.  Bajenmatcher skall spelas på Söderstadion. Basta.

Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby, Södermalm

Och Jerusalem ligger ibland i Irak…

En jättefin lösning på konflikten i Mellanöstern: fusionera muslimer och judar. Och när ni ändå håller på – kasta in ett gäng vilsna mormoner också. Rör om. Smaka av med tårgas, cayenne, tabasco och molotov efter eget kynne. Skaka inte!

Låter det märkligt? I Göteborg förbereds enligt rykten just en sådan sammanslagning. Marknadstekniskt sett är det naturligtvis helt korrekt. Företagsekonomen i mig jublar, glatt tillfredställd över att den rationella människan än en gång har dum-spöat idrottsidioternas ideologiska suboptimering. Eller nåt sånt. Men i den här frågan, kan mina rötter på Handels inte hjälpa till. De får vackert gå under jorden till förmån för de som redan vuxit sig mycket djupare under Söderstadion.

Att slå samman tre rivaliserande idrottsklubbar är helt enkelt inte en fråga om att göra det bästa av ekonomin. Det handlar om en djup respektlöshet för alla de som varit stolta över klubbmärket. Ett förakt för den till religiositet gränsande kärleken till laget. Gärna hjärna, men först hjärta, skulle jag vilja påstå. Jag beklagar de Göteborgska olycksbröderna. Man förstår om de karvar hjärtat ur kroppen och skickar det i protest till kansliet. (detta är inte en uppmaning att göra detta, ej heller en rekommendation, eller något annat som kan leda till skadeståndsanspråk. På första tillslaget tar inget ansvar för eventuell självstympning till följd av läsande av denna blogg, oavsett anledningen)

Den nya klubben – tänk om dom döper missfostret till Gothia, det skulle väl motsvara, typ, FC Ersan i Stockholm – får säkert fans. Alltid finns det en kritisk massa ur den okritiska massan (rotlösa dumdjävlar, med andra ord) som – därtill förledda av synergifinansierad marknadsföring – drar på sig FC Judaströjan (oj, där blev det religiöst igen) när Roland Nilsson gal för tredje gången (och igen). Men den äkta känslan, den som lärarna på Handelshögskolan ännu inte kommit på ett sätt att fånga, den försvinner. Kalla det emotionellt kapital, eller vad ni vill. Men slösa inte bort det!

Categories: Finansmarknaden, Fotboll

Micke Norell och Zlatan – en otippad kombo?

Det är roligt med positiv uppmärksamhet.  Och än roligare blir det till exempel när den som tycker någonting – om en bok med mordgåtans ursprung i fotbollens värld – är både litterärt bevandrad och fotbollsintresserad.  Micke Norell-marathon, anyone else?

Categories: deckare, Författande, förlagsbranschen, Finansmarknaden, Fotboll, Hammarby, Micke Norell

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.