Hammarby

Nej, nu räcker det.

Jag tillhör gladbajarna. De där som vänder tabellen tills den passar, och är glada över att få bära klubbmärket, dricka öl och leta ljuspunkter i ett fotbollslag som lirar …hyggligt ….ibland.  Jag är inblandad i klubben från en mängd olika håll. Lite halvofficiellt som krönikör på hemsidan, som ordförande i Investment AB Bajenborgen och Söderkisar – som alltså investerar pengar i klubben och enstaka spelare – som inofficiell rådgivare här och där, tidigare sponsor till klubben, tidigare knattetränare, författare av böcker om bajen (Fullmåne över Söderstadion, Pekbok för huliganer, med flera) , förläggare av ”Söderstadion Forever”, tröjskapare och en del annat. Så ja: jag är insyltad, färgad, jävig och allt sånt. Så häng mig nu. 

Men ärligt talat: nu får det räcka. Såhär kan vi inte ha det. 

Jag är just hemkommen från en match som kunde blivit början på någonting stort och bra. En historisk chans för laget att visa litet chutzpah. Ett gyllene  tillfälle för vår marknadssida att sälja fler plåtar, merch och krubb. Och en chans för fotbollslaget att visa var skåpet ska stå i frågan om vems hemmaarena det egentligen är.

Men vi tog den inte, och det var länge sedan vi tre kärnfotbollsfans i familjen Öberg gick hemåt så samlat buttra. 2-3 derbyt mot DIF på Råsunda, kanske. Där Fjörtoft gjorde en bejublad handbollsnedtagning… Kanske?

Seriöst: det här duger inte. Det räcker nu.

Det har sagts så förut, att vi har en trupp som är bättre än den spelar. Vi har haft domare emot oss, vi har haft stolpar och ribbor emot oss och statistik, sunt förnuft och hjärtat med oss.

Men nu räcker det.

Kvällens uppvisning i krångelspel var droppen för mej. Vi måste göra någonting ordentligt och vi måste fan göra det nu.

Såhär ser jag på läget:

Vi sålde slut på platserna på Nya Söderstadion utan tevereklam och banderoller. Delvis därför vi gjorde bra ifrån oss från marknadsavdelningens sida, delvis för att vi är världens starkaste supporterskara.

Vi har koll på ekonomin. Inte minst som vi har investerat miljoner och åter miljoner från supporterhåll – alltfrån gräsrötternas Bajen Aid och Söderkisstålars till de stora plånböckernas miljonbelopp för att skapa stabilitet.

Den positiva nyheten på sportsidan är att vi HAR en trupp som har väsentligt högre kvalitet som enstaka spelare än som lag. Inte på alla positioner och inte hela tiden, men jämfört med de klubbar vi konkurrerar med i Superettan så är våra samlade individuella spelaregenskaper tunga som bly.

Den negativa nyheten är att vår sportsliga ledning inte lyckats göra ett lag med ett spelsystem som fungerar av de här lirarna. När vi vann SM-guld (som gladbajare är man ju litet glad över detta fortfarande) hade vi ett LAG med flera stora talanger, förvisso, men framförallt hade vi ett lag, med ett spelsystem som i stort sett utarbetats efter de lirare som fanns i truppen.

Jag kan inte bedöma *vem* som ansvarar för *vad* i den här totala misskötseln av truppen. Men fakta är att vår nuvarande sportledning förvandlar talang till skit. Sug på den. Det går att räkna upp hur många lirare som helst som slutat prestera efter fem matcher i den grönvita tröjan. Är det varje enskild spelares individuella fel, och alltsammans slumpmässiga händelser ? Skulle inte tro det.

Följande är argument som inte biter på mej längre.

1. Det är inte sportledningen som lirar matcherna. Spelarna levererar helt enkelt inte enligt matchplanen idag.

2. Domaren förlorade tidigt greppet om matchen, det skapade frustration och dålig inställning i trupperna. Mest vår.

3. Vi gör onödiga individuella misstag.

4. Såhär är fotbollen, ibland rullar bollen vår väg, ibland inte. Statistiskt var vi bäst på plan ”baj far”.

5. Vi orkar inte under pressen av 5000 eller 10000 eller 30 000 eller alldeles för få fans.

6. Laget har inte hittat rollerna än.

7. Lagets roller är så cementerade att ingenting biter längre från tränarhåll.

8. Motståndarna ser det här som årets match och vi möter ständigt övertaggade motståndarlag hemma.

9. Nästa säsong då djävlar.

10 . Vi saknar fortfarande kvalitet i vissa lagdelar.

11. Det spelar inte riktigt någon roll vad VI gör, om motståndarna gör sitt yttersta. Ängelholm är svårforcerade när dom är på bortaplan (som i sista matchen på Söderstadion) och Örgryte kan minsann försvara sej när dom inviger en ny arena, det kan dom verkligen!

Bollen har inte rullat vår väg i år alls. Och det kan inte vara en slump längre. Det är EXTREMT osannolikt att ett lag där allting fungerar, presterar såhär dåligt under såhär lång tid. Statistiken säger att vi haft en djävla massa bollinnehav, tagit mängder av avslut och gjort det mesta rätt utom …oj! Mål!? Shit. Det som spelet går ut på och allt. Glömde vi träna det?

Jag vet fortfarande inte VEM som bär det tyngsta ansvaret. Därför ber jag nu HELA den sportsliga ledningen att kliva av självmant. Nu. Innan det blir geggigt.

Vem ska ersätta dem?

Som bajenfan måste man vara konstruktiv. Det duger inte att ropa ”avgå alla” och tro att någon slags högre rättvisa, eller alliansstyrelsen som högsta De Vises Råd ska rycka in.

Vi HAR kvalitet i truppen. Tillsätt ett fyrmannaråd. Eller något fler, eller färre, av spelare som får driva utvecklingen framåt tills vi hittar en erfaren tränare. Allsvenskan kan garanterat inte komma längre bort med en sån lösning.

THERE IS NO NEXT SEASON sa Luke i sin första intervju. Det hade säkert Gustav och Greg förklarat. Och det är ju sant.

Men vi kan faktiskt inte vänta in en alternativ tränarlösning heller. THERE IS NO FUCKING NEXT SEASON.

Vi HAR kreativa, rutinerade, ärrade, duktiga spelare som Kennedy, Max, Sundin, Rynell, Guldborg, Theorin med flera. Sätt de duktigaste, varför inte genom en omröstning i truppen, att arbeta fram ett spelsystem som är anpassat till de som just nu är mest sugna och kapabla att lira? Ett rakt och robust system, som tar en vecka att lära in. Det spelar ingen roll om det är lättläst, det är ju ALLA motståndares system på Söderstadion. Konsten är att lira enligt systemet oavsett vem man möter och sedan individuellt lösa de problem som uppstår. Ingen är ju förvånad över att vi har elva motståndare bakom bollen så fort vi ställer om och två snabba kontrare på rull mot oss när motståndarna ställer om. Och ändå får vi… oturen, statistiken, domaren, bollen, såhärärfotbollen emot oss i nästan varje match.

Hammarby har världens mest tålmodiga fans. Och det är bara därför som varumärket, företeelsen och kulturen är så stora som de är. Lycka till med att göra Café Djurgården eller Café Qviding. Tjäna, liksom.

Men det duger inte att schabbla från sportledningens sida med BÅDE avslutningen på den gamla arenan och inledningen på den nya. Det DUGER inte. I’m sorry, but there it is. Sportledningen har tillsammans förstört två av två möjliga märkeshändelser detta decennium för Hammarby Fotboll och dess tåliga, luttrade fans. 

Att ta chansen att inför 30 000 hängivna Bajare göra bort sig så kapitalt leder bara till en sak: Vi är 30 000 – minst – som har förstahandserfarenhet av den match som fick mej att svänga från ”ge dom en chans” till nuläget.

Vi kan inte ha det såhär. Vi kan inte låta det gå längre. Vi förtjänar – och KRÄVER – mer.

Vi bör inte heller ge oss i kast med ett inbördeskrig i Bajenland. Jag är så trött på hit-och-dit-tes-antites-syntes-gråt-ut-i Kvällspressen-strider där varje bajare är en potentiell falang att jag kräks vid blotta tanken på härdsmältan 2010. Om vi är överens om att vi har en spelartrupp med kvalitet är en spelarledning tills ersättare för sportledningen är inhalad den enda omedelbart genomförbara lösningen.

Jag vägrar – med allt som vi fans gjort för klubben – att lägga ned kampen för Allsvenskt spel 2014. Jag kräver att vi tar varje chans, ökar takten första kvarten hela vägen in i kaklet.

There is no next season.

Annonser
Categories: Bajen, Hammarby, Södermalm, Uncategorized

Så var det dags igen

Det skall bli extra årsmöte  i Hammarby Fotboll och som vanligt surrar luften av rykten. Inte minst diskuteras ”kuppning” av ljusskygga kandidater som förmodas vilja närma sig styrelsearbetet helt utifrån önskemål om egen vinning. Eller åtminstone för att inte göra det ”riktiga bajare” vill att man skall göra i en styrelse.

Jag tycker att Avgå Alla-tischan sa allt. Vi bor i Sverige och här duger ingen, geddit? Så fort någonting går oss emot, skall ALLA AVGÅ. Enkelt och rättframt. Och om man stött sig med tillräckligt många så bör man akta sig för att ens utnyttja sina demokratiska rättigheter och närvara på mötet.

En bajare är ett party. Tre bajare är ett kuppförsök. Tio bajare är ett upplopp och i förlängningen fotbollens död. Tusen bajare som bränner bengaler på fotbollskanalerna är festligt, fullsatt och stämningsfullt. Och ”bra teve”.

Men jag kommer bort mig. Ett av kuppryktena rörde vår tidigare VD Åsa. En förnuftig person – såvitt jag kan bedöma har hon skött sig så gott det gått under något som måste betecknas som VD-perioden från helvetet.

Ryktena gjorde gällande att hon skulle låta sig kuppas in i styrelsen under mötet  och dessutom på dolt uppdrag av två inte alltigenom populära personer i bajenland. Låt oss kalla dem P & F. Eller A och Å. Eller Piff & Puff, för det som är intressant är inte att vissa är arga på den ene eller den andre utan att ha alla fakta på handen. Utan att Åsa som visat integriteten att avgå när styrelsens beteende inte ens var på knattelagsnivå, skulle göra sig till hund för ett ben av okänd kvalitet och låta sig ”kuppas in”. Jag är bergsäker på att de flesta av oss skulle hälsa henne välkomna genom huvudentrén om hon fick för sig att återigen vilja förstöra nattsömnen med ett Bajenengagemang.

Alla försök att ha makt i Bajen har ju något av legenden om Ikaros över sig. När man flyger för nära solen, smälter vaxet och man störtar.

(Det är bara den där AEG-juristen som käkat sina asbesttabletter varje dag och får sitta kvar utan att någon berättar för honom att de vet var hans hus bor. Killen som stoltserade på senaste supportermötet med att ha suttit i styrelsen sedan AB’t bildades utan att någon av oss som var där hade civilkurage att kasta det första ägget – killen är ju med sitt aktiva eller inaktiva beteende i styrelsen medskyldig till ALLT som gått åt fanders i Hammarby – kostnadskostymer, avtal, märkliga försäljningar… allt! )

Men åter till Åsa. Jag messade henne och undrade hur det kändes inför kuppen. Och fick följande svar.

Hej!
Jag kommer inte kuppas in i någon styrelse. Det kan jag lova. Kanske att jag någon gång i framtiden skulle vilja engagera mig i Hammarby igen men det skulle i sådana fall vara på demokratisk väg eller via en rekryteringsprocess. Vi ses på mötet! /Åsa

 

Så. Nu får kupprykten spridas om någon annan.

 

Vi bortser från

 

 

Categories: Bajen, Hammarby, Södermalm, Ungdomsfotboll

Glöm att aldrig glömma Gefle

För några år sedan, 2005 om jag inte minns fel, skrev jag en krönika med ett slagord som många fastnade för: ”Glöm aldrig Gefle” hette den. Och den handlade egentligen om en självklarhet: att vi aldrig i Bajen får glömma att fajtas för poäng, att Söderstadion kräver att hela organisationen inklusive de matchningsansvariga tar sitt ansvar för tre pinnar och att det ibland kan det gå så dåligt så att vi, som är så djäkla bra, torskar mot ett brögäng som Gefle. Så småningom tog Tony Gustavsson upp mitt mantra och med denna olja på elden lyckades vi spöa Gefle med en man mindre tack vare Dadomos förlösande slutforcering i någonting som kändes som hundrasjuttiofemte minuten.

Igår när jag läste tidningarna och såg att vår käre huvudtränare sa om den kommande matchen: ”Den här skall vi vinna på papperet”, blev jag livrädd. Oavsett om han också sa andra, tuffare saker.

Matcher spelas inte på papperet.

Matcher spelas på planen.

Gefle lirar i Allsvenskan.

Vi lirar i Superhettan.

Varje match på Söderstadion är för våra motståndare en cupmatch där de har chans att komma hem som jättedödare.

I synnerhet de lag som vet att de kommer att få däng av bara helvete.

På papperet alltså.

Men bolldjäveln är rund och hela bollen ligger aldrig stilla.

Och matcherna spelas på gräs.

Gräs!

Inte papperet.

Domarna håller dagisklass, bara att tugga i sig, och hittills har ingen pipblåsare lyckats hålla i matchen.

Så: vad har vi då att hantera?

Årets överraskning: vi möter inte alls ”storvuxna lag som backar hem för att rädda en pinne på Söder.”

Vi möter lag som lirar! Ingen kan ta ifrån Norrköping att de lirade vass anfallsfotboll. Brages mål i fredags var ingen lyckträff till följd av klantigt spel från vårt håll.

Detta leder oss till två slutsatser:

  1. Ingen spelare har råd att inte göra sitt yttersta. Och då menar jag faktiskt inte bara dumkämpande och hårda långa bollar som inte ens en Vlado kan hinna ikapp. Jag menar värdering av situationer, passningar som ligger över en utskrämd tolvårings nivå och litet stake. Nej, mycket stake.
  2. Ingen coach har råd att inte lira det bästa laget för stunden. Jag tror 7800 personer, minst, plus de som såg fredagsmyset från tevesoffan, håller med mig om att så inte gjordes mot Brage.

Att säga ”Glöm aldrig Gefle” är denna förmiddag ett hån mot Gefle.

Jag vill ge hela A-truppen en kollektiv Viagrados och säga:

Skärp er!

Annars kan ni GLÖMMA att aldrig glömma Gefle.

Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby

Trohetsbonus i fotbollsvärlden

Jag lanserar tankarna i en krönika idag på Hammarbys officiella: hur får vi mer publik till de där osexiga matcherna? Som bekant är det de stora drabbningarna (och ibland knappt det) som drar folk. Ju kallare och mindre bekvämt det blir och ju mindre matchen gäller, desto lägre blir publiksiffran.  Cupen är sedan länge ett skämt och Royal Leagues gruppspel….inte mycket intresse där, trots att fotbollen bitvis var intressant. Jo, att se Erkan lira rallydribbling i lappvantesnöfall är en upplevelse.

Det ekonomiska utbytet mellan föreningen och fansen stannar inte vid ”biljett bytes mot fotbollsupplevelse”. Vårt engagemang kan om det blir bra, hissa laget till nya höjder och även om 400 Bajare låter mer än 8000 Elfsborgare är det ju önskvärt att vi alltid är så många som möjligt.

Därför finns det ett värde för klubben i att vi blir så många som möjligt. De möjliga indirekta intäkterna av en bättre tabellplacering och ett därmed litet vassare teveavtal är väl så intressanta som ytterligare en slant för plåten.

Därför bör Bajen snarast – hur det nu skall administreras – införa en trohetsbonus för de som alltid stöttar på Söderstadion. Förmåner för de som varit på ALLA matcher inklusive cup och sådana tokerier under den kommande säsongen, till exempel. En cool tisha ”Jag såg allt på Söderstadion” i bonus, eller någonting sådant ger ändå en känsla av ytterligare tillhörighet och en morot.

Och det funkar. SATS, gymkedjan som verkar vilja att kunderna faktiskt dyker upp och inte bara betalar sin peng varje månad, kör ju regelbundet sina två gånger i veckan-kampanjer. Belöningen efter två gånger tio veckor är naturligtvis patetisk i någon mening, men upplevs av förvånansvärt många som åtråvärd. Och funkar det på aerobicsmänniskorna, funkar det säkert på oss. Träningsnarkomaner och diehardfans har mer gemensamt än man skulle vilja tro.

Och naturligtvis: där det är ont om plåtar, skall ju de som säljs i första hand gå till de som har hög närvaro på Söderstadion. Självklart.

Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby | Etiketter: ,

En hederlig Hammarbyhuligan

Vissa saker kan man inte skriva varsomhelst i dessa otäcka tider. Därför släpper jag nu en betraktelse av Bajens ickeframfart mot Göteborg och dess rekryteringsbehov här i På Första Tillslaget. Du som följt mina 100 krönikor på Hammarbys Officiella Hemsida, känner säkert igen karaktärerna.

Jo, jag var än en gång tvungen att ge mig ut med C längs gatorna i Bajenland
efter den så djupt frustrerande matchen mot ICA att jag nätt och jämnt
uppfattade när jag än en gång just i Götgatsbacken, än en gång strax utanför
restaurangen-som-kör-ner-bajare-i-källaren-om-de-andra-stockholmslagen-spelar-match-samtidigt,
fick en resolut knackning på axeln.
Luften var hög och klar.
Själva var vi låga och dimmiga efter att ha sett ömsom Charlie, ömsom
Castro, ömsom Erkan få sköna lägen som nästan, nästan satt.
Ljudet som knackaren gjorde när han förvissat sig om min odelade
uppmärksamhet var ett mellanting mellan ”Öhhhhh” och ”nnngghhh” , vilket
gjorde det enkelt att identifiera honom, även mitt i torskdimmorna.
– Nu får det i allafall djävlar vara nog, inledde Tarmen, stridbar ledare
för den nyinstiftade huliganfalangen Hammarby Infras sin kommentar.
Men för en gångs skull var jag inte alls på humör för att lyssna, utan
svarade:
– Om du tänker så mycket som tänka ”Av-ordet” i min närhet kan du sticka och
brinna, falukorvsplyte!
Tarmen tog ett steg tillbaka.
Han var förvånad, litet förtörnad och tja… allt detta oväntade fick honom
att helt enkelt komma av sig litet för att reflektera över den nya
spelplanen.
– Du misstar dig, sa han sen. Jag hade faktiskt tänkt dela med mig av en
analys.
Nu var det min tur att höja ögonbrynen. Var Tarmen – i mina ögon en huligan
i god allsvensk, för att inte säga internationell, klass – i stånd att
argumentera på det viset? Nåja, fördomar är till för att bekämpas. Alltid.
Åt alla håll.
– På det viset, sa jag. I sådana fall ber jag om ursäkt.
Man får tillstå att det lät litet tillkämpat, det jag sa. Men det var ändå
ärligt menat.
– Ingen fara. Jag är van. Och jag tar min roll som huliganledare på stort
allvar för det mesta. Men nu, alltså, är det dags att göra ännu större
allvar av allting. Du såg smörjan, förstår jag?
– Mhmm.
– För en gångs skull tycker jag inte att vi behöver använda Av-ordet. För
det handlar inte om det.
– Menar du?
– Japp.
– Så vad handlar det om, då?
– Det handlar om att personalunderlaget brister i vissa centrala
rivjärnsegenskaper. Jag erfar det själv ibland när vi skall ut och slåss och
bara ungtupparna dyker upp.
– Försök inte få in någon smygsanktionering av fajtingen i min rapportering,
väste jag.
– Okej, det var ändå bara en metafor, log Tarmen.
”Fan vad konstigt”, tänkte jag. Han såg ut precis som vanligt, typiskt
casualklädd, rakad, med bajenloggan tatuerad i nacken och åtskilliga runor
på bägge armar. Men språket?
– Så vad är poängen? försökte jag.
– Tony kan inte göra något. Spelarna själva kan inte jobba så mycket bättre.
Det här var inte Trelle borta. Det här var inte viljelöst. Det här är helt
enkelt ett lag som saknar vissa pusselbitar.
– Vilka?
– Två saker: spelare som river i, bryter, knäcker, vrålar och beter sig.
Spelare som Eguren  – under hans bra dagar, Petter, Fischbein, faktiskt,
Pétur, och inte minst PFO. Många andra lag har såna här. Jag tror knappast
jag behöver nämna några namn, va?
– Intressant tanke, och mer?
– Titta på de här spelarna, de är smarta finlirare. Men det som ger resultat
är ofta det enkla och ogenomtänkta. Som när Runa bara slängde fram en
kroppsdel, skitsamma vilken, och gjorde mål. Eller Pablo som bara kängade
till. Det gjorde han sju gånger under sin sista säsong. Han sänkte både
Elfsborg och Gefle med samma sköna fot.
– Så, med andra ord, vad är budskapet?
– TONY! DU BEHÖVER EN ÄKTA HULIGAN I LAGET! JAG STÄLLER UPP!!
– Gnnngh-d’oh, svarade jag. Och vandrade vidare.
Och har han inte givit upp, så står han där än och söker jobb i Hammarbys
A-trupp. Men man får hålla med om att resonemanget i sig håller.

Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby | Etiketter: , , ,

Å så var dagens krönika publicerad

Det finns mycket att säga om matchen igår. Jag väljer en annan vinkel här.

Categories: Bajen, Hammarby | Etiketter: ,

Aftonbladet har som vanligt missuppfattat allting

”Här blir Sulan hjälte” står det på löpsedlarna. Ehh…jaha? I Bajenland har Sulan varit hjälte sedan….ja, närdå egentligen. Under efterspelet till Gefle 2005 var han redan etablerad. Sedan SM-guldet?

Nä, Aftonblarren, Nyhetsbyrån TASS hade gjort det snabbare.

Categories: Bajen, Hammarby | Etiketter: ,

Superettan och andra hjältar

Det är lätt att dras med i vindflöjeldrevet. Rami kostade diger schaber och har lanserats som en frälsare. Och när han inte heller tar på sig någon skuld för baljorna mot Gais blir man naturligtvis…beklämd. Faktiskt.  Jag menar: när Eguren dånade in det första målet mot Gnaget under höstderbyt 2006, då var det inget snack från något håll om att det var en målvaktstavla. Picasso Öhrlund, basta. Nu snackar vi om att ”vi tappade markeringen vid första stolpen”. BOLLEN. GÅR. MELLAN. HÄNDERNA. PÅ. KEEPERN.

Å andra sidan: den som också såg matchen, lever med Bajen och inte ens behöver hårddisken för att komma ihåg alla matchsekvenser inser också att problemet med fem insläppta mål på tre matcher inte ligger enbart hos keepern. Det är bara tre lag som släppt in lika många eller fler mål och de ligger sist i tabellen. Det är flera i försvaret som inte alls ser ut som de gjorde i fjol. Både Chanko och Sulan är mil ifrån den form som fick dem till landslagssemestern i vintras. Hade Börje glömt att packa krigarhjärtan 6&7?

Dessutom – var var geisten (höll på att skriva Gaisten) hos de övriga spelarna i går? Bitvis var det väldigt håglöst, feladresserat och oengagerat ”whoops, tappade jag bollen ?- ah, jag får säkert en tjångboll från någon liten backmänniska snart”.

Men faktum kvarstår: Vi har i genomsnitt två poäng per match. Det räckte till g**d  både 2006 och 2007. Motivationsluckor har vi sett förut. Jag tänker särskilt på Gefle hemma 2005 – matchen vi aldrig glömmer – och Landskronamatchen samma säsong – och då var ändå alla de hjältar vi nu vill skrika hem med på planen: Stoor, Max, Petur….U fill in the blanx.

Charlie gjorde ännu en bra match. Freddy känns lovande. Mer lovande än Pålle igår. Får han bara några pytsar så att de berömda MARGINALERNA kommer på rätt sida, blir han en ny Oremo och därefter en ny …typ…Allbäck.  Kanske, verkar det, ingen finlirare, men ett tungt, trubbigt föremål att döda matcher med. Under tiden skickar vi syrgastuber och iskuber (för kalsongbruk) till backlinjen och hoppas att energi och cool löser problemet.

Glamrockersonen bär Bajenhalsduk idag. ”Det är extra viktigt att visa vem man är efter en förlust”.

Categories: Bajen, Hammarby | Etiketter: , ,

Grattis Bajen på hundraelvaårsdagen!

Idag fyller Bajen 111 år. Grönvit klädsel är anbefalld: ordern är uppfattad och skall, som Coq Rouge brukar konstatera, verkställas. Jag hoppas på en grönvit kavalkaskad på stan idag; må de klara färgerna lysa över Bajenland med norrförorter (de där läskiga kvarteren norr om Slussen) – alltid frälser eller retar vi någon.

Categories: Bajen, Hammarby

Pinka på Rydström?

Man måste ju få tänka tanken. Och det gör jag, fast under någon sorts pseudonym i den senaste bajenkrönikan, årets fjärde, faktiskt.

Categories: Bajen, Hammarby

Blogga med WordPress.com.