insiderskandal

Femton år som författare….

direktoren_3D

Snart är det dags för födelsedagskalas! (Ja, för fan, är du en vän får du säkert en inbjudan inom någon vecka eller så. Och har du inte fått det, men ändå är en vän, så påminner du mig vänligt men bestämt om detta, ty jag är felbar.)

Det är snart femton år sedan jag debuterade med ”En gudabenådad bullshitter”. Konsekvenserna av denna debut är nästan inte möjliga att mäta, eftersom romanen blev startskottet för ett litet amatörhobbyförlag som så småningom, inte helt olikt en drakunge, växte sig stort och eldade upp hela min karriär i finansbranschen. Lika gott så, kanske.

Dessutom blev det några böcker till. I skrivande stund snackar vi om 24 titlar under eget namn och ytterligare tre under pseudonym eller täcket.

Jag ångrar inte en sekund. Att ge sig in som debuterande författare och debuterande förläggare samtidigt var naturligtvis lika dumdristigt som allting annat jag gör när jag har en stark instinkt. Men det gick faktiskt bra. Nästan osannolikt bra. Debuten sålde i olika upplagor 30 000 exemplar i första vändan. När jag sedan överlät rättigheterna till Piratförlaget som återutgav debuten och de följande i tre pockets under nya namn samtidigt som en fjärde roman om min första deckarhjälte, ekonomijournalisten Micke Norell, släpptes, sålde den ytterligare några tusental. Men det viktigaste var kanske inte försäljningssiffrorna i sig, utan att de slantar som vällde in räckte mer än väl för att fortsätta driva Kalla Kulor Förlag ett tag till. Böckerna som kom därefter gav i sin tur små överskott som hjälpte oss en bit på vägen och sådär har det fortsatt. Från En gudabenådad bullshitter till ungefär 20 titlar varje år med fyra anställda och en och en halv hund på förlaget.

Har jag lärt mig nåt? OM! Har jag ångrat något som jag nu skulle kunna göra mycket bättre? SJÄLVKLART. Kan andra aspirerande författare och förläggare lära sig något av resan? Troligen. Jag tänker att jag återkommer på olika sätt om lärdomarna under hösten. Jo, jag lovar redan en serie här på bloggen och i andra medier.

Hur firar man någonting sånt här, då? Jag kunde inte låta bli att återknyta till min förste romanhjälte – Micke Norell. Han har inte synts till sedan inblandningen i Kreugermorden (2009) så… att en hel del öl förmodligen hunnit rinna över bardiskarna sedan senast var en näraliggande slutsats. Och när jag såg mig omkring i den värld som är hans, insåg jag hur MYCKET det finns att skriva om, och hur irriterat han måste ha väntat på att få – som man säger nuförtiden – ”göra skillnad”.  Undertiteln? BULLSHITTER 2 (även om det är min sjätte roman om Micke, känns det här som tvåan på något vis. Återkomsten)

Därför tog det inte särskilt lång tid att bestämma ämne: Makt.

Vem har egentligen makt? Och på vilka grunder? Vad händer när två personer råkar i öppen maktstrid? Och vad händer när två andra personer råkar i en maktstrid som bara den ena personen känner till? Inte förrän mycket sent i den nya romanen framgår vem som är den egentliga makthavaren….

För att göra saker och ting litet skojigare ändå, lånade jag en form från mästarförfattaren John Dickson Carr, den så kallade ”slutna-rummet-historien” och sedan var det bara att börja plita. Fast man plitar inte länge. Man använder Scrivener. Namnet? Jo, jag lekte litet med John Dickson Carrs mest kända låstarummethistoria, ”Den ihålige mannen”. Inga likheter i övrigt.

Boken har premiär med stor födelsedagsmottagning i oktober. Men redan nu kan du faktiskt förhandsbeställa den mest skakande skildring av näringslivet som träffar bokhandelsdiskar (fysiska och virtuella) i år.

Det gör du nämligen här: 

På återhörande i ämnet.

 

 

 

 

Categories: Författande, författarliv, Författartips, förlagsbranschen, förlagsliv, Finansmarknaden, insiderskandal, Micke Norell, mordmotiv, Uncategorized

Shit: värsta beefen med Leif GW Persson

”Ni är för tråkiga”. Det är samma sak med finansbranschen. Jag har suttit i ett antal styrelser genom åren och det finns inget romanmaterial i den världen. För många three-piece-suits och uppknäppta, dyra linneskjortor” Så uttalar sig alltså den store författaren. I Affärsvärlden, mitt husorgan. Och man hör ju att han vet precis vad han talar om.

Påstående nummer ett: Finansbranschen är fuuuullll av kostymer med väst och uppknäppta linneskjortor. Eller? Fel.

Påstående nummer två: Det finns inget romanmaterial i den världen. Närå. Eller hur? Fel igen, således.

Nordeamäklerskan, Cevianskandalen, Carnegiehärvan…OMX-striden, börser som far hit och dit…hur lång behöver vi göra listan? Samtidigt som Leif sitter och funderar över nästa sätt att beskriva ett mord som skedde för mer än tjugo år sedan håller ekonomismen på att ta över världen. Microsoft är de Nya Moderaterna och alla andra i skön förening med mycket mer clout i våra liv än någon kvittoklippande amatörpolitiker.  Du som följer den här bloggen och har läst mina böcker hajar vad jag menar. Frågan är: hur hanterar man detta flagranta övertramp från en förment tung deckarförfattare? En Beef i Göteborg? Bra publicitet för oss bägge. Tål att tänka på.

”Inget romanmaterial”. Herre min je. The man’s a complete half-bee.

Categories: insiderskandal, Leif GW Persson, litteratur, Martin Timell, Micke Norell, mordmotiv

Finansbrottslingarna blir allt fler

Det är goda tider kring Stureplan just nu. När min arbetsgivare försöker rekrytera, inleder alla (säger ALLA!) kandidater med att förklara hur bra de har det just nu. Det kan man naturligtvis påstå när börsen släpar sig fram på botten av en lågkonjunktur också, men skillnaden är att det just nu i denna soliga stad är ganska rimligt att de flesta har ett trivsamt halvår och en helt okej bonus till våren att se fram emot. Men…mycket vill ha mer.

En av de saker som jag faktiskt vill mina läsare i rollen som författare är att förklara finanskulturen. Om alla nu har det så bra, varför ökar brottsligheten? Därför att man måste tänja på lagen för att vinna poängligan. Vi tar en parallell: jag skulle ge en hel del för att kunna spela fotboll lika bra som  en av Bajens A-lagsbänknötare gör en bakfull (if ever) söndagmorgon. Men hur ser han på det hela? Han vill naturligtvis lira bättre än en Ronaldinho på topp. På samma sätt förhåller det sig med killen, (för hittills är det som jag tidigare påpekat ont om jämställdhet bland finansskurkarna) stackars Cevianmannen exempelvis, som måhända bara drog in någon dryyg mille under 2006 när han ser hur marknadens stjärnor hinkar in tiotals miljoner, kanske hundratals ibland samma år. Man vill ju tillhöra toppen i yrket, och då faller de svagsinta för frestelsen; tänjer på gränsen och trillar igenom. Men där står ju hr Ackebo och tar emot. Om du vill hänga med i huvudet på finansfolket – läs mina böcker. Där kan man ju snacka om insiderinformation, menar jag.

Categories: deckare, Författande, Finansmarknaden, insiderskandal, litteratur

Robban, Fadde och jag

Fredagen ägnar jag åt ovanligheter: lämnar finansmarknaden i kollegornas goda och rutinerade händer och tillbringar en stor del av den med Micke Norell 5, 2008 års stora boknyhet. När jag skriver är det alltid party, jag och mina karaktärer har hur roligt som helst. Boken blir den bästa någonsin. Lova mig bara att läsa de andra först! Allt blir bättre när man har hela historien. Eller så är jag bara, som det hette i första små på Handelshögskolan: myopisk.

Dessutom är detta en riktig märkesdag för hela bokbranschen. Svensk Bokhandel, denna utmärkta tidning, skickar nämligen ut bibeln för alla bokfetischister: Höstboknumret 2007. Eftersom hemligheten redan börjar sippra ut läcker jag då även här att Kalla Kulor Förlag har fyra riktigt häftiga nyheter. Våra tunga dokuthrillerförfattare Broberg-Lundström släpper sin fjärde roman ”Mannen från Tenhult” i höst.  Jag älskar deras böcker, det brakar och smäller och HÄNDER grejor hela tiden, vilket är en skön avkoppling från den övergestaltande mesprosa som torgförs av många andra författare. Fadde släpper sin självbiografi, vilket är djäkligt otippat hos ett förlag med rötterna i näringsliv och samhällsdebatt men också en poäng. Karln är en levande legend, klart att vi skall publicera honom. Många vill inte se att den här boken kommer ut. Det är också ett skäl. På sätt och vis är Fadde den ultimata insidern, vilket nog kommer att märkas i höst.

Robban Aschberg är frontfigur för en bok som handlar om hur man ger igen när de äckligt väloljade telefonförsäljarna ringer och stör mitt i middagen och propsar på att få veta vem som svarar för hasselnötsinköpen i hushållet och är över sextiosju år. Humoristiskt, djäävligt elakt, sååå Robban och naturligtvis mycket verkningsfullt. Vår hämningslösa tolvåring tillämpar flera av metoderna i boken alla redan och vi andra vrider oss i garv på golvet bredvid honom.

Slutligen, den ultimata satiren är ju den som är sann, inte sant? Vi släpper en bok om knattefotbollstränare som heter ”Toppa för att Krossa”. Det kan sägas på en gång: den är djupt omoralisk. Men alla kommer att känna igen sig. Tyvärr. Metoderna i boken är avskyvärda. Men de används. Tyvärr. Och de fungerar så väl att många nog kommer att frestas att använda den som handbok. Tyvärr.  Boken tillägnas naturligtvis de fina, oegenyttiga tränarna i FC Ikaros.

Categories: Bajen, deckare, Fadde, Författande, Finansmarknaden, insiderskandal, Linda Rosing, litteratur, mordmotiv, Robert Aschberg, Ungdomsfotboll

Äntligen webmobbad!

Det kommer en kommentar signerad Calle Bjormander (utgår ifrån att minst efternamnet är fingerat)

 Bajen suger !

1. Bajen var chanslösa mot elfsborg igår
2. Matchen var slut (vad gjorde domaren ?) och då filmar bajen och vill ha straff..?? Ofattbart – vilket dålig sportmannaskap ! Vakna upp Bajen fans !
3. Nu har Bajen en svart målvakt . Vad säger de fansen i Bajen som slängde in bananer till djurgårdens svarta målvakt nu ? Ärthjärnor !

Bajen – Sopor ! Som ni agerar har ni inte en chans framöver.

Käre Challe,

1. Jag vill tacka dig för vänligheten att utse mig, en enkel hemsideskrönikör, till representant för Bajen – det känns auktoriserat på något vis – och jag uppskattar att du tar dig tid att vid åttatiden en söndagsmorgon (när jag själv sover mig ännu vackrare) reflektera över gårdagsmatchen. Utan att ha varit där, dessutom.

2. För det andra ger din vältajmade kommentar mig en möjlighet att sälla mig till kultureliten. Den dag som alltför få tar del av bloggandet på denna författarhemsida kan jag utan att förlora ansiktet förklara att jag ”inte orkar med allt hat på webben” och kasta in handuken. Toppers, tack!

3. Eftersom din inställning till livet förefaller mig en smula…labil… har jag har låtit en språkexpert granska ditt mail. Kanske är du intresserad av att ta del av hans uppeendeväckande slutsatser?

Läs mer

Categories: Bajen, deckare, Författande, insiderskandal, mordmotiv

Mina romaner flyter ihop!

Pokerprofilen Ken Lénnard är plötsligt indragen i insiderhärvan!? Plötsligt möts handlingarna mina två böcker En Jagad Man och Klöver Kungar . Om jag nu får föreslå att Cevianmannen också känner en namnkunnig krögare i Åre och har kopplingar till fotbollsfinansiering (inget förvånar längre, och oddsen på att han har beröringar i dessa kretsar är ju lägre än….nyskapandet i reklamfilmerna för Glocalnet) så kan vi få samman insiderhärvan till en lajvuppsättning av ”Ett Fall för Micke Norell”.

Läser i DI att min filmatiseringen av min deckarförfattarkompis Åsa Larssons ”Solstorm” kommer att innehålla gott om produktplaceringar. Bland annat Festis. Festis?? Hembränt och renklämma hade jag förväntat mig. Om jag vore Åsa skulle jag låta hjältinnan/juristen Rebecka stämma röven av den ansvarige för tilltaget. Den dag Micke Norell blir film skall det inte vara nån djäkla festis i filmen.

Categories: deckare, Finansmarknaden, insiderskandal, litteratur, Poker

Ingen jämställdhet bland insiders

Skandalerna exploderar dagligen i finansmarknadens kollektiva ansikte och över skärmar och espressomaskiner ventileras det senaste skvallret. Den som har en författarådra har inga problem att skapa mordintriger en masse i det här läget. Det är ju inte bara Cevianmannen och Nordeamannen utan egentligen – tydligen – en mängd andra inblandade. Och sedan har vi Carnegiehärvan och trubblet i alla de där smålistebolagen som Affärsvärlden har blivit så duktiga på att gräva fram. I några fall tycks det finnas kopplingar. Boken om april-maj 2007 blir tjock.

Men en sak stör mig i all rapportering. Faktiskt. Frånsett Nordeamannens (eller ”Bainmannen” som jag tror att Nordeafolket föredrar att kalla honom med tanke på var han jobbade när de påstådda brotten begicks) hustru….var är brudarna?

Naturligtvis är det mer intressant – och för sakfrågan relevant – att visa de blanksvettiga kostymerna som ligger bakom de påstådda brotten ur alla vinklar och vrår. Men var är kvinnorna i deras närhet? Har de bara omgett sig med Stureplansbimbos eller ”vänner till kronprinsessan” som ingen törs eller vill eller gitter skriva om? Sitter där mysiga, kanelbulledoftande sjuksköterskor i hemmiljön och väntar på männen som kommer hem med fickorna (och bilbarnstolarna) fulla av lusidorer i öppna exklusiva bilar? Eller är de riktiga bitches som – oavsett storleken på bonusen – gnäller och gnölar över att det finns dom som har det bättre, eller att farsan tjänade mycket mer på sitt skogsbruk om man inflationsjusterar…?  

Eller är de mycket smartare? Kanske har brudarna redan lämnat landet? Kanske sträcker de just nu lättjefullt ut sig på en massagebänk i sanden vid Gran Porto Royal någonstans i Mexico? Ingen kom på dem, förutom maken som kände sig tvungen att försöka tjäna lika bra (så enkla är vi män ju ofta) och nu ligger massören, poolbaren och något längre bort…världen för deras fötter ? Egentligen vill jag tro mest på det sista.  Osäkert varför, som Jan Guillou skulle tillägga.

Categories: deckare, Författande, Finansmarknaden, insiderskandal

Insider eller Offsider?

När intrigerna från mina böcker tar klivet ut i verkligheten slår pressen till. Som i intervjun med insiderspecialistförfattaren här.  Allt jag hoppas är förstås att många av de andra brotten i böckerna stannar mellan pärmarna. Men så blir det förstås inte.  En hel del av det som hände – minus morden – i ”Mord i Snö” finns att läsa om i brottsregistren. Likaså en del av det bakomliggande resonemanget i ”Dödens Planhalva”.  Jag väntar nu (helst inte, egentligen) på att få höra rykten om vad en välkänd högprofilerad riskkapitalist gör med unga Handelshögskoletjejer efter midnatt a la Klöver Kungar. Eller är det någonting som redan är ute?

Categories: deckare, Författande, Finansmarknaden, insiderskandal

Blogga med WordPress.com.