Micke Norell

Femton år som författare….

direktoren_3D

Snart är det dags för födelsedagskalas! (Ja, för fan, är du en vän får du säkert en inbjudan inom någon vecka eller så. Och har du inte fått det, men ändå är en vän, så påminner du mig vänligt men bestämt om detta, ty jag är felbar.)

Det är snart femton år sedan jag debuterade med ”En gudabenådad bullshitter”. Konsekvenserna av denna debut är nästan inte möjliga att mäta, eftersom romanen blev startskottet för ett litet amatörhobbyförlag som så småningom, inte helt olikt en drakunge, växte sig stort och eldade upp hela min karriär i finansbranschen. Lika gott så, kanske.

Dessutom blev det några böcker till. I skrivande stund snackar vi om 24 titlar under eget namn och ytterligare tre under pseudonym eller täcket.

Jag ångrar inte en sekund. Att ge sig in som debuterande författare och debuterande förläggare samtidigt var naturligtvis lika dumdristigt som allting annat jag gör när jag har en stark instinkt. Men det gick faktiskt bra. Nästan osannolikt bra. Debuten sålde i olika upplagor 30 000 exemplar i första vändan. När jag sedan överlät rättigheterna till Piratförlaget som återutgav debuten och de följande i tre pockets under nya namn samtidigt som en fjärde roman om min första deckarhjälte, ekonomijournalisten Micke Norell, släpptes, sålde den ytterligare några tusental. Men det viktigaste var kanske inte försäljningssiffrorna i sig, utan att de slantar som vällde in räckte mer än väl för att fortsätta driva Kalla Kulor Förlag ett tag till. Böckerna som kom därefter gav i sin tur små överskott som hjälpte oss en bit på vägen och sådär har det fortsatt. Från En gudabenådad bullshitter till ungefär 20 titlar varje år med fyra anställda och en och en halv hund på förlaget.

Har jag lärt mig nåt? OM! Har jag ångrat något som jag nu skulle kunna göra mycket bättre? SJÄLVKLART. Kan andra aspirerande författare och förläggare lära sig något av resan? Troligen. Jag tänker att jag återkommer på olika sätt om lärdomarna under hösten. Jo, jag lovar redan en serie här på bloggen och i andra medier.

Hur firar man någonting sånt här, då? Jag kunde inte låta bli att återknyta till min förste romanhjälte – Micke Norell. Han har inte synts till sedan inblandningen i Kreugermorden (2009) så… att en hel del öl förmodligen hunnit rinna över bardiskarna sedan senast var en näraliggande slutsats. Och när jag såg mig omkring i den värld som är hans, insåg jag hur MYCKET det finns att skriva om, och hur irriterat han måste ha väntat på att få – som man säger nuförtiden – ”göra skillnad”.  Undertiteln? BULLSHITTER 2 (även om det är min sjätte roman om Micke, känns det här som tvåan på något vis. Återkomsten)

Därför tog det inte särskilt lång tid att bestämma ämne: Makt.

Vem har egentligen makt? Och på vilka grunder? Vad händer när två personer råkar i öppen maktstrid? Och vad händer när två andra personer råkar i en maktstrid som bara den ena personen känner till? Inte förrän mycket sent i den nya romanen framgår vem som är den egentliga makthavaren….

För att göra saker och ting litet skojigare ändå, lånade jag en form från mästarförfattaren John Dickson Carr, den så kallade ”slutna-rummet-historien” och sedan var det bara att börja plita. Fast man plitar inte länge. Man använder Scrivener. Namnet? Jo, jag lekte litet med John Dickson Carrs mest kända låstarummethistoria, ”Den ihålige mannen”. Inga likheter i övrigt.

Boken har premiär med stor födelsedagsmottagning i oktober. Men redan nu kan du faktiskt förhandsbeställa den mest skakande skildring av näringslivet som träffar bokhandelsdiskar (fysiska och virtuella) i år.

Det gör du nämligen här: 

På återhörande i ämnet.

 

 

 

 

Categories: Författande, författarliv, Författartips, förlagsbranschen, förlagsliv, Finansmarknaden, insiderskandal, Micke Norell, mordmotiv, Uncategorized

Shit: värsta beefen med Leif GW Persson

”Ni är för tråkiga”. Det är samma sak med finansbranschen. Jag har suttit i ett antal styrelser genom åren och det finns inget romanmaterial i den världen. För många three-piece-suits och uppknäppta, dyra linneskjortor” Så uttalar sig alltså den store författaren. I Affärsvärlden, mitt husorgan. Och man hör ju att han vet precis vad han talar om.

Påstående nummer ett: Finansbranschen är fuuuullll av kostymer med väst och uppknäppta linneskjortor. Eller? Fel.

Påstående nummer två: Det finns inget romanmaterial i den världen. Närå. Eller hur? Fel igen, således.

Nordeamäklerskan, Cevianskandalen, Carnegiehärvan…OMX-striden, börser som far hit och dit…hur lång behöver vi göra listan? Samtidigt som Leif sitter och funderar över nästa sätt att beskriva ett mord som skedde för mer än tjugo år sedan håller ekonomismen på att ta över världen. Microsoft är de Nya Moderaterna och alla andra i skön förening med mycket mer clout i våra liv än någon kvittoklippande amatörpolitiker.  Du som följer den här bloggen och har läst mina böcker hajar vad jag menar. Frågan är: hur hanterar man detta flagranta övertramp från en förment tung deckarförfattare? En Beef i Göteborg? Bra publicitet för oss bägge. Tål att tänka på.

”Inget romanmaterial”. Herre min je. The man’s a complete half-bee.

Categories: insiderskandal, Leif GW Persson, litteratur, Martin Timell, Micke Norell, mordmotiv

Micke Norell och Zlatan – en otippad kombo?

Det är roligt med positiv uppmärksamhet.  Och än roligare blir det till exempel när den som tycker någonting – om en bok med mordgåtans ursprung i fotbollens värld – är både litterärt bevandrad och fotbollsintresserad.  Micke Norell-marathon, anyone else?

Categories: deckare, Författande, förlagsbranschen, Finansmarknaden, Fotboll, Hammarby, Micke Norell

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.