Musik

Fem spänn till den som ser den röda tråden

Skivinköp på lunchen: nya plattorna av Petter, Magnus Uggla, Steve Earle och en gammal hederlig plastbit med Yngwie Malmsteen. Jo, jag är en sådan som fortfarande köper plattor sådär IRL. Tjejen i kassan fnissar: ”det var en blandning, det” säger hon, nästan förläget. Som om någon under tjugofem egentligen, någonsin, är förlägen.

”Japp”, säger jag, ”fem spänn om du hittar den röda tråden i det skivinköpet”.

Hon tystnar och vi genomför transaktionen. Och har hon inte kommit på det, så står hon möjligen där och tänker än.

Categories: Musik

Stäng Sir Elton!

Elton John anser att vi bör experimentera med att stänga nätet i fem år för att främja det fritänkande konstskapandet. Han menar att vi kommunicerar för litet (!) när vi tillbringar så mycket tid vid datorn.

Jag har ett motförslag: vi stänger ned Elton John i fem år och undersöker sedan om han kan skriva någonting som inte låter som sjätte generationens pastisch på Crocodile Rock efter det.

Categories: Musik, rock

Michael Brecker kan inte dö

Det är alltid tragiskt när stora artister går bort i förtid. Stieg Larsson i all ära, men ur konstnärlig vinkel känns förlusten efter tenorsaxofonguden Brecker väsentligt större. Har hans sista album – Pilgrimage – i lurarna under det dagliga siffergrottandet och det är bara att kapitulera än en gång; Michael Brecker är oersättlig, och även om många ägnar sig åt att härma hans stil, ton och kompositionsteknik är det svårspöat. Eller omöjligt att slå. Jo: har det överhuvudtaget gjorts någon tenorsaxjazz som överträffar det Brecker gjorde? Mannen – född samma år som Ulf Lundell, Bruce Springsteen, Göran Persson och min brorsa – är fortfarande den standard som alla andra tenorröster jämförs med.

Joshua Redman var en runner-up för tio år sedan. Hans senaste berör mig väsentligt mindre idag än vad som helst signerat Jonas Kullhammar. James Carter var på gång ett tag, var är han nu?

Vi får inget mer från Brecker, men vi har det vi har. Hans plattor är odödliga och jag hoppas innerst inne att han, Elvis Presley, Janis Joplin, Miles, Stan Getz, Dexter, Lill-Strimma och de andra trivs på den där lilla baren i Sydtyskland där jag unnar dem en stor kall öl. Hälsa Stieg om han tittar förbi.

Categories: jazz, Michael Brecker, Musik, Stieg Larsson

Fynd bland slärvor och åkerspöken

Långhelger kan vara så mycket. Framförallt ännu en chans att vuxenumgås när bägge ungar sovturnerar bland kompisarna.  Shopping bland slärvor och åkerspöken: på Urban Outfitters fyndar vi flowerpowerblommagneter som kommer att pryda Karmann-Ghian i sommar. Plötsligt ger jag marknaden rätt. Vi ville inte ha Röda Kvarn, vi ville faktiskt ha Urban Outfitters.

Filmen Wild Hogs är förutsägbar, men det är musiken och bågeromantiken som räddar upplevelsen – likt en Richard Kingson i frimärksräddning med fingertopparna på mållinjen – från att bli patetisk. Förstås. Torsdagmorgonen ger möjlighet att provspringa maratonbanan. Oväntat starkt! Maran kanske blir av, trots alla skador den senaste månaden.

På torsdagskvällen – just då sexton år gått sedan svensexa och möhippa – gör vi helgens stora fynd: På Fasching lirar Baba Blues och det är en upplevelse som fortfarande sitter i. Två långhåriga, skäggiga äldre gentlemen med kompband som lirar röven av det mesta man sett live på länge. Se dem, köp deras senaste skiva och upplev energin!

Categories: Bajen, blues, deckare, Fotboll, Hammarby, jazz, litteratur, Musik

Ring och minusrösta!

Skönt att få göra sin röst hörd till det facila priset av 5:70 per samtal under Talang 2007 och melodifestivalen. Men jag kräver fortfarande möjlighet till minusröster för psykiskt lidande. Kvinnan från Norge sjöng falskt! Hit med 3*5:70 bagis för det. Tjockisen från Ukraina? 4*5:70 kronor, minst! Luuks kommentarer? Ytterligare någon tia. Jag är beredd att låta pengarna vara innestående för att satsas på bra grejor. Men varför finns det bara plusröster?

Läser just nu:

Brookmyre ”A tale etched in blood and black pencil”  – briljant!  

Magdalen Nabb: ”The Innocent” – litet (för ?) småtrevlig

Jim Kelly: ”Den förlorade sonen” – och plötsligt förstår jag varför de väna och smarta damerna på www.bokhora.se inte gillar skurkpresenspartier.

Categories: deckare, Författande, Finansmarknaden, Infall, litteratur, melodifestival, Musik

Att leva som man lär

Kollegan M som inte bara är en djävel på att hålla reda på vart världens ekonomier är på väg, utan också en gudabenådad rock/pop/jazzsångare, släpper snart en platta.  Tjång! säger det i ryggmärgen och jag ser hur han häpnar när jag frågar honom vad fem exemplar kostar.

– Vill du verkligen köpa min skiva? säger han blygsamt – för han är ganska blygsam, mitt i alltsammans. Jag förklarar för honom hur jag ser på saken och hänvisar till peppiga Bettan. Han håller med om att principen är god.

Dessutom – jag har hört demo:n så jag är inte överraskad – är plattan riktigt bra. Du skall också köpa den, tycker jag. Varför inte fem?

Daddyism, heter den och bandet som innehåller idel namnkunniga musiker heter Daddys. Vi snackar om väl utmejslad countryrock och en fair amount med smärta, glädje och kärlek här. Bland annat. Tillverkad av stolta yrkesmän som redan varit där och gjort alltsammans. Jodå, sånt känner man. Favoritspåret blir det sista: Wild Goose. Även om tuban på andra spåret gör mig själaglad.

Daddyism är musik att glida iväg i valfri bil längs nattliga motorvägar till.  Den fungerar även alldeles utmärkt att justera vinstprognoserna för Atlas-Copco till. Om du känner för det. Lyssna in demon på någon av länkarna ovan och berätta sedan vad just DU vill göra till den här musiken. Kanske lär vi oss någonting nytt av varandra?

Categories: Finansmarknaden, Musik

Den bredbenta återväxten är säkrad

Årets bästa platta redan i april? Det kan mycket väl vara så. Jonatan Stensons första platta i eget namn, efter en lång karriär som kompguraist och sideman-to-stars-such-as-Roffe Wikström får mig att komma ihåg en rad ur den mycket usla översättningen av Miles Davis självbiografi:

Gosse, den där skiten gick rakt igenom mig

Återväxten inom den bredbenta bluesrocken är säkrad och det med besked. Jonatan blandar E-streetismer med blues, Rolling Stonesriff och smarta texter. Möjligen är det vi vita män från trettio och uppåt som känner oss mest träffade, men, fanken, köp plattan även om du inte tillhör den klubben. Så kan du säga att du var med från början när Stensons stjärna seglade upp på himlavalvet.

jona.jpg

Categories: Musik, Uncategorized

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.