Posts Tagged With: Allsvenskan

”Det är såhär det är att vara Bajare”

Bild

 

 

Jag läste på någon webtidning att ”Det är såhär det är att vara Bajare”. Och jag läste reaktionerna på uttalandet över Bajenlands virtuella delar. 

Klart att reaktionerna kommer. Att försöka kidnappa loserromantiken (skälen till detta kan jag bara spekulera i) just dagen efter detta totala haveri… det var inte precis tajming, det. När klacken har gått loss på alla positiva låtar med ironiska förtecken och SöderBröder vänder uppochned på banderollen, då är det inte läge att flina och säga ”såhär är det”. 

Det KAN vara. Men det ÄR inte. 

Att vara gladbajare är INTE samma sak som att vara förlustfetischist. NÄR, oh, NÄR ska detta stå klart överallt? 

För mej fungerar gladbajenepitetet litet som en schysst sockerkurva i kroppen. Man tappar inte topplocket efter en snedspark på planen. Man lämnar inte laget när det förlorar tre matcher i rad. Eller när det står på MINUS EN POÄNG under de senaste sju omgångarna. Och man hanterar det med en sorts bitter ironi, tar en öl till och säger nåt om ”tvåa i matchen, i alla fall”. Men man menar det inte. 

Jag möter många människor som förstår det här, men ännu fler med poletten fast någonstans halvvägs. 

Småkillarna och småtjejerna som växer upp i Bajen laddar inte för ett liv av torskar. Tro mig. De laddar för måljubel på Söderstadion. De laddar för sånger framför klacken efter att ha besegrat Malmö trots Juniors skott från halva plan och påföljande provokationer mot klacken. Tränarna uppfostrar inte några förlorare. De uppfostrar ungar med drömmar om proffskontrakt. 

Sedan KAN vi ju förlora. The Gods know that by now. Det KAN hända att en trupp ställer ut dojorna, till och med slarvigt knutna. Det hände mot Trelle 04, mot Gefle 05 vilketvialdrigglömmer och så vidare. 

Men det är ingen i Bajenleden som anser att torsk är ett normaltillstånd. Det lär vara få som verkligen ser fram emot ”att lägga ner hela skiten och starta om i sjuan för att göra det på riktigt”. 

Det Kan vara att vara bajare att torska mot ett lag med flyt i Superettan. Men det SKA inte vara att vara bajare att misslyckas med Superettans starkaste och dyraste trupp. Och ingen som befinner sig i organisationen på nivån lagkapten i p9:or och uppåt, ska någonsin försöka inbilla någon annan att förlorandet är ett normaltillstånd. 

Vi är antagligen bäst i Sverige på att knyta nävarna i byxfickan och beställa in en bira till, när det svider. Men ta inte fel på vinnarinstinkten som ändå finns där. Missta inte lojalitet för boskapsanda. Gör. Inte. Det. 

Att vara Bajare är glädje, sång på läktaren, tryck runt arenan, energi och uttömning, det är snyggt spel, det är att ta bollen, gå framåt och förbi eller rakt genom motståndarkeepern med bollen. Det är att VINNA matcher, att ibland råka ut för en torsk som hanteras på romantiskt sätt. Att vara Bajare är att vara smart, att säga ”tjeena” och spela snusdum, för att sedan åka hem och salta rörböjarnotan, eller att hålla huvudet högt bland plastapor på Stureplan som tror att Nya Söderstadion är en hemmaarena.

Att vara Bajare är inte att uppmuntra inbördeskrig som skulle få Mellanöstern att sätta sig i skolbänken, att gå och bära på personliga vendettor under tio års tid, att tappa skallen på medlemsmöten, att fajtas med andra bajare, att lägga bomber utanför arenor, att sträva efter ”position” snarare än ”åstadkommande”, att bajsa i bortabussar eller sprida dynga i forum. 

Kolla in grabbarna i det legendariska ”Hammarby High-Five” här ovan. HERRAR på TÄPPAN (med fanan i topp). Det är SÅNA som är Hammarby.  I alla åldrar, av alla kön. 

 

Annonser
Categories: Uncategorized | Etiketter: , , , , , , ,

Det kunde ha gått hur som helst….

…men för en gångs skull var gudarna litet rättvisa mot Hammarby. Erkan må vara Erkan. Tony Gustavsson genomför med bravur vår styrelses och intressentkrets spelidé som egentligen är överkurs för en stor del av den svenska fotbollssäsongen. I Stockholm är vårt upptagningsområde fullt av grusspecialister som emellanåt får tillträde till konstgräs och någon enstaka gång före femtonårsåldern även naturgräs. Bajen utvecklas alltmer till ett välspelande snitsarlag för de goda fotbollsplanerna: Söderstadion under sensommaren och varför inte konstgräs? Ett lag med europeiska ambitioner, lämpligt även för spel söderöver i Europa.

Men vilken världsända spelar vi i? Grisarnas och slaskets. Vi möter storvuxna brötgäng på planer vars alternativanvändning är industrimark eller potatisåker. Klart att det blir jobbigt ibland. Eller, för det mesta.  Fast det är också skitsamma. Oavsett om Bajen lirar på en potatisåker långt utanför tullarna en grusplan i norrförort eller på Kalla Kulor Arena – Nya Söderstadions snabba konstgräs – är jag ju Bajare och vill se de mina lira. Och om jag dessutom kan få se några riktigt bra matcher – Kalmar hemma i fjol, Elfsborg borta i fjol, BP osv – varje år, kommer jag att vara tillräckligt entusiastisk för att se resten också.

Efter Ljungskilematchen har jag bara ett frågetecken: hur i hela friden kunde lagledningen välja att ha Dadomo på planen och Haris på bänken så länge? I mina ögon är Haris såhär långt årets utropstecken, där varannan bollkontakt blir farlig för motståndet. Ett plus däremot för bytet av Charlie mot Freddie i slutet. Att ha satt in Mikkel skulle ha tolkats som att 1-o kändes tillräckligt, vilket det verkligen inte gjorde. Shaabans insats kändes avgörande. Tänk dig Benny Lekström i samma matchsituation. Eller Erland? Hua!

www.hammarbyfotboll.se kan du följa min fortsatta färd mot 100-krönikorsgränsen. Min dramatisering av eftertankarna kring Ljungskile kommer upp så småningom. Arton to go, således.

Categories: Bajen | Etiketter: , , ,

Allsvensk premiär…..

Abstinensen gick så långt att vi blev tvungna att kolla in konkurrenterna, skadedjuren från norrort och kossastork-kvartskusinerna från landet, på pay-per-yawn under söndagen. Det var nog klokt gjort. Efter en vinter med idel Premier League och annan god fotboll är vi nu åter med fast mark under fötterna. När en keeper framstår som matchens bästa spelare, i konkurrens med en skallig spelförstörare (och då menar jag inte domaren Collina) och när  laguppställningen hos bortalaget som ser ut som ett schackbräde före första draget (åtta bönder brett uppställda i hemmazon)…tja…då är det allsvenskan igen.  När Pavey kallas för ”vitamininjektion” av kommentatorerna…’nuff said.  När jag jobbade på HQ brukade jag och den lokale gnagaren, han som trots miljonlön, internatskolebakgrund och stor lägenhet på Östermalm gärna flashar sin klubbtatuering – respektabelt i misären tycker jag – önska varandra ”oavgjort, planinvasion och många skador” inför matcherna. Igår fick vi inte se någon planinvasion, men väl en liten skada och oavgjort. Varken jag eller gnagarexkollegan är nöjda med det, gissar jag.

I kväll blir det fotboll på riktigt. Starke Arvids Arena i Ljungskile låter mer som schacköppning än finlir ala Young’s Chile. Plan A lär ju bli att luckra upp backlinjen via djupledshot och snabba instick och Plan B att de grönvita lirarna visar samma hjärta som man till exempel visade hemma mot Kalmar i fjol, där ju till och med Haris vann luftdueller mot avsevärt längre motståndare.

Det här snacket om Eguren, förresten. Naturligtvis saknar vi honom. Men precis som alla andra stjärnor i laget har kunnat ersättas på planen (om ej i hjärtat) kan hans lucka täppas till. Det var ett lag fullt med just de spelare som vi nu ägnar oss att sakna – PFO, Runa, Max, Petur osv som torskade mot Gefle. Glöm aldrig det.

Å så tar vi tre poäääääng!  

Categories: Bajen | Etiketter: , , , ,

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.