Posts Tagged With: Bajen

Ängelholm och penningarna…

Det är inte alls så att jag önskar Ängelholm åt pepparn. Inte på det här viset, i alla fall. Men det är självklart så att klubben från byn som både hann få och förlora sina stadsprivilegier under 1500-talets första hälft för evigt kommer att ha en särskild, mörk och möglig, plats i mitt hjärta för sin insats i superettanpremiären för dryga fem år sedan. Fem dryga år sedan, om man säger.

Men nu handlar det inte om det, utan om den där klubbens framtid. Det har ju lekts med en del scenarier kring tabellen, beroende på hur utvecklingen för Ängelholmsekonomin egentligen blir. Och eftersom jag fick lära mig räkna redan i första små på Handelshögskolan kan jag inte låta bli att fundera över några pikanta inslag i affären.

Ängelholm vill förstås överleva. Så klubbens sponsorer och andra intressenter är förstås väldigt intresserade av att skjuta till pengar. Om de har några.

Men vilka andra skulle egentligen kunna tänkas vara intresserade?

Ljungskile och Sundsvall, naturligtvis. Utifrån antagandet om att a) bägge klubbar förlorar poäng om tabellen ritas om b) fördelningen av tevepengar fortsätter som idag är det helt rationellt (förutsatt även att de här två klubbarna eller deras finansiärer HAR ett par miljoner över, vilket inte nödvändigtvis behöver vara sant) för Ljungskile och/eller Sundsvall att betala Ängelholms kostnader själva. Så mycket högre är intäkterna i Allsvenskan.

Faktum är att en helt annan omvänd situation också skulle vara helt rationell. (Det vill säga rimlig utifrån ett rent nyttoperspektiv):

Hammarby skulle kunna betala Ängelholms fordringsägare FÖR ATT FÖRSÄTTA KLUBBEN I KONKURS. ”Här, ni får er skuld betald av oss, om ni lovar att inte låtsas om det, utan fortsätta att kräva pengar från Ängelholm”

Att lägga några miljoner på att försäkra sig om en plötslig poängskillnad mot huvudkonkurrenterna om direktuppflyttning som idag, dagen efter viktorian mot Landskrona (dit för övrigt borgarna från Ängelholm råddes flytta efter de indragna privilegierna på 1500-talet) skulle – helt bortsett från alla sportsliga poänger – vara en bra affär.

Fler då?

Gnaget. Djurgården. Malmö. Göteborg, förstås. Det här är klubbar som skulle må alla tiders av att få upp Hammarby i Allsvenskan igen. Förutsatt att man kan förutsätta att vi stannar ett antal år i högsta serien när vi går upp nästa gång är det ju bara att räkna på intäkterna av en stormatch till eller ett derby till för att inse att ett par miljoner (kanske kan man gå ihop och skramla) är en liten investering….

Och omvänt.

För samtliga andra superettanklubbar är ju Bajen en tokfin affär med våra feta, fina bortaföljen och all vår lokala ölkonsumtion, och det skulle förmodligen vara värt för våra seriekonkurrenter att hosta upp Ängelholmspengarna för att få behålla oss i den här tråkserien.

Tur då, för alla inblandade, att det faktiskt – ta i trä – ser ut som att vi har en hygglig chans att ta oss upp av egen maskin. En seger till, så är vi säkra på minst kval….

Annonser
Categories: Uncategorized | Etiketter: , ,

Från Proletariat via Pajas till Pamp

Now what? Igår var det medlemsmöte i Hammarby Fotboll. Mer än 400 personer var där och jag tror vi kan påstå att ”alla” (utom ett par utlandsresenärer) befann sig i denna blandade men uppriktigt intresserade skara. 

Dessutom var inte AEG där. Men som allting utvecklade sig, kan jag överse med det för den här gången. (Den här gången, alltså. Det fanns tillräckligt mycket att göra ändå. På sikt är det naturligtvis exempellöst respektlöst att en 49%-ägare i ett bolag som berör hundratusentals människor VÄGRAR ha en dialog med representanter för huvudägaren annat än i styrelsen. Men det visste du som läst den här bloggen förut att jag redan tycker. )

Många hade laddat för det här mötet. Ledningen var risslad till tänderna i argument. Styrelsen för FF var fulla av fjärilar i magen. Bajen Fans hade genomfört ett oerhört seriöst förarbete med merparten av de relevanta frågorna – både vad gäller organisatoriska frågor och den tydliga bristen på fingertoppskänsla hos ansvariga. Andra kom lättklädda med en kasse ilska som enda bagage. 

Det blev ett bra möte relativt mina förväntningar. De konstruktiva argumenten kom fram, mycket till följd av Jörgens klockrena finansiella framställning och man måste ge det till honom, den mycket icke-nervöse hr Kindlunds väl godkända förmåga att hantera tillställningen. Vi fans fick ställa frågor, både välförberedda och emotionella. Några fick skrika av sig och jag tillhör de som tycker att sådant – i rimlig utsträckning – måste vara tillåtet. Vi rör oss på en vid skala mellan väluppfostrade killar och tjejer med sidbena och de som har sju olika Bajentatueringar och lever, äter och skiter grönvitt. Man måste ta det med i beräkningarna.  

Dock: att försöka få någon att avgå under inledningspresentationen är kanske inte så djävla genomtänkt.  Bättre då att, som nån sa, ”hålla käften och låta’n snacka sitt snack, så får du fråga frågor sen” 

Det reflekteras över hela nätet kring mötet just nu. Mina takes är de här: 

Precis som Azar var inne på: när vi skriker ”avgå”, vilka vill vi ha in i stället? Och på vilka grunder ber vi dem medverka? 

För det första: jag tycker verkligen att vi medlemmar och fans förtjänar en styrelse i världsklass. Vi är världens bästa fans, typ, och att vi inte ska ha en AB- och Föreningsstyrelse som motsvarar det, är inte rimligt.  Så det är upp till oss. Vi får precis de vi pekar på, om vi gör arbetet rätt. Jag vet att det jobbas hårt på många fronter för att få fram alternativa kandidater till styrelseformationen och jag försöker givetvis bidra själv med namns nämnande där det verkar rimligt. 

Vad vill vi erbjuda dem? Jag tänker på killar som Ovve Andersson – ungdomsfotbollens legendar – och  Mattias Fri, som varit med i styrelsen som suppleant i sju månader. Är det rimligt att de får sitta på de anklagades syrefria bänk under fyra timmar och får ta emot skit för sådant de näppeligen har haft med att göra eller kunnat påverka? Naturligtvis finns det en glidande skala av ansvar som börjar vid första styrelsemötet, och det fanns många i publiken som insåg det – men bara det faktum att kollektivet fick ett så tungt ansvar känns som någonting att fundera över inför framtida styrelserekryteringar. 

Jag har ingenting emot att en ordförande som suttit i många år och som vägrar kliva ner från höga retoriska hästar och inte riktigt vill möta publiken (hur skulle han överhuvudtaget kunna göra det?) i dess kritik får ta emot den kritiken på ett ganska onyanserat sätt; det tillhör spelets regler och den som flyger närmast solen måste vara beredd på att vingarna smälter. Jag är egentligen uppriktigt förvånad över att Kent H inte har avgått ännu. Mycket av spänningarna kring tillställningen hade varit överstökade om det hänt före gårdagsmötet. 

Men hur ser egentligen bilden ut för en vattenbärare i föreningsstyrelsen? Var är uppsidan och nedsidan? Föreningen går skitbra, alla konstaterar det, och sedan börjar ändå pajkastningen. Jag har ingen lösning, men jag tror att det är läge att sila snacket inför kommande rekryteringar.

”Kom med och hjälp oss med tio timmar gratisarbete i veckan. Om det går bra, hyllar vi spelarna, och om det går dåligt får du sitta i en syrefri lokal i fyra timmar och utsättas för tomatkastning?” 

Valberedningen har redan öppnat sina slussar. På adressen  valberedningen@hammarbyfotboll.se kan alla som önskar föreslå namn. Men låt oss denna gång tänka efter ordentligt. Varför inte sätta samman en kvalificerad arbetsgrupp som kan jobba igenom exakt hur Hammarby Fotboll IF och AB kan jobba framöver, vilka förväntningar och krav som ska has och ställas och hur kopplingarna mellan årsmöte, valberedning och AB-styrande bör se ut för att alla enheter ska fungera optimalt. När DET är klart och vi vet vad vi vill, försöker vi hitta de mest lämpliga personerna att jobba för oss. OCH därefter lovar vi varandra att ge de här personerna en chans att få till det. På riktigt. Och sedan, när de försökt leverera under den tid vi kommit överens om, kliver de av frivilligt innan läget blir stelt, om de misslyckats. Har vi valt rätt representanter kommer de att känna det här själva… 

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , ,

”Det är såhär det är att vara Bajare”

Bild

 

 

Jag läste på någon webtidning att ”Det är såhär det är att vara Bajare”. Och jag läste reaktionerna på uttalandet över Bajenlands virtuella delar. 

Klart att reaktionerna kommer. Att försöka kidnappa loserromantiken (skälen till detta kan jag bara spekulera i) just dagen efter detta totala haveri… det var inte precis tajming, det. När klacken har gått loss på alla positiva låtar med ironiska förtecken och SöderBröder vänder uppochned på banderollen, då är det inte läge att flina och säga ”såhär är det”. 

Det KAN vara. Men det ÄR inte. 

Att vara gladbajare är INTE samma sak som att vara förlustfetischist. NÄR, oh, NÄR ska detta stå klart överallt? 

För mej fungerar gladbajenepitetet litet som en schysst sockerkurva i kroppen. Man tappar inte topplocket efter en snedspark på planen. Man lämnar inte laget när det förlorar tre matcher i rad. Eller när det står på MINUS EN POÄNG under de senaste sju omgångarna. Och man hanterar det med en sorts bitter ironi, tar en öl till och säger nåt om ”tvåa i matchen, i alla fall”. Men man menar det inte. 

Jag möter många människor som förstår det här, men ännu fler med poletten fast någonstans halvvägs. 

Småkillarna och småtjejerna som växer upp i Bajen laddar inte för ett liv av torskar. Tro mig. De laddar för måljubel på Söderstadion. De laddar för sånger framför klacken efter att ha besegrat Malmö trots Juniors skott från halva plan och påföljande provokationer mot klacken. Tränarna uppfostrar inte några förlorare. De uppfostrar ungar med drömmar om proffskontrakt. 

Sedan KAN vi ju förlora. The Gods know that by now. Det KAN hända att en trupp ställer ut dojorna, till och med slarvigt knutna. Det hände mot Trelle 04, mot Gefle 05 vilketvialdrigglömmer och så vidare. 

Men det är ingen i Bajenleden som anser att torsk är ett normaltillstånd. Det lär vara få som verkligen ser fram emot ”att lägga ner hela skiten och starta om i sjuan för att göra det på riktigt”. 

Det Kan vara att vara bajare att torska mot ett lag med flyt i Superettan. Men det SKA inte vara att vara bajare att misslyckas med Superettans starkaste och dyraste trupp. Och ingen som befinner sig i organisationen på nivån lagkapten i p9:or och uppåt, ska någonsin försöka inbilla någon annan att förlorandet är ett normaltillstånd. 

Vi är antagligen bäst i Sverige på att knyta nävarna i byxfickan och beställa in en bira till, när det svider. Men ta inte fel på vinnarinstinkten som ändå finns där. Missta inte lojalitet för boskapsanda. Gör. Inte. Det. 

Att vara Bajare är glädje, sång på läktaren, tryck runt arenan, energi och uttömning, det är snyggt spel, det är att ta bollen, gå framåt och förbi eller rakt genom motståndarkeepern med bollen. Det är att VINNA matcher, att ibland råka ut för en torsk som hanteras på romantiskt sätt. Att vara Bajare är att vara smart, att säga ”tjeena” och spela snusdum, för att sedan åka hem och salta rörböjarnotan, eller att hålla huvudet högt bland plastapor på Stureplan som tror att Nya Söderstadion är en hemmaarena.

Att vara Bajare är inte att uppmuntra inbördeskrig som skulle få Mellanöstern att sätta sig i skolbänken, att gå och bära på personliga vendettor under tio års tid, att tappa skallen på medlemsmöten, att fajtas med andra bajare, att lägga bomber utanför arenor, att sträva efter ”position” snarare än ”åstadkommande”, att bajsa i bortabussar eller sprida dynga i forum. 

Kolla in grabbarna i det legendariska ”Hammarby High-Five” här ovan. HERRAR på TÄPPAN (med fanan i topp). Det är SÅNA som är Hammarby.  I alla åldrar, av alla kön. 

 

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , , , , , ,

Bajenläget: ”Bara en dåre….

…tror att man kan uppnå bättre resultat än tidigare utan att agera och byta metod.”

Jag minns en sommar nära oss alla. Det var i fjol. Bajen lirade faktiskt inget vidare. Men vi trodde liksom att vi… eftersom vi ju ändå hade varit i cupfinal med nästan samma trupp och Runa… och Pålle… och yada, yada. Vi trodde alla fel. Utom gnällspikarna som sa ”det här går åt helvete”. Det gjorde det visserligen inte, men vi var ju verkligen inte långt ifrån. En Bojansk vänsterdoja ifrån konkurs och Bajenlands närmast atlantiska nedsjunkande i havet. Nä, kanske inte så illa, men i vart fall inte långt ifrån. 

I år har vi (du kanske läste min krönika om Ödet på officiella?) haft ett djävla oflyt. Både med bollar som kunde gått in – t ex Guldborgs sköna nick i stolpen mot Frisyriska – och skador. Speciellt skador. Jag menar W:T:F? 

Så vad gör man? Reaktionerna har varit många i Bajenland. ”Shit, där rök säsongen” är väl den rådande stämningen och om jag skulle säga att jag står fast benhårt vid min krönika om varför vi går upp i Allsvenskan redan i år… skulle jag kanske dumpositivförklaras för evigt. En gång till. 

Men här är poängen med detta snabba blogginlägg: har du märkt hur den sportsliga ledningen jobbar i år? I takt med att skadorna rasat över oss (och tacka gud för att skadorna kommer när transferfönstret är öppet) har man faktiskt värvat. Och jag hävdar att vi hittills har plockat in kvalitet. Ledgerwood är vår bästa defmitt. Han lämnar faen inte en yta obevakad. Någonstans. Guldborg är en eminent back. Och Adelstam, jag bettar på att första målet kommer i nästa match. Vi har inte haft någon bättre forward på länge, vilket säger en del om vårt forwardläge också. Jag tänker inte bedöma exakt hur bra alla dessa värvningar, liksom dagens nyhet med Luis Antonio Rodriguez, kommer att vara på tre års sikt. Men det HÄNDER saker. Hade det gjort det i fjol med den handlingsförlamning som då rådde? Hade det skett tidigare? Nej. Verkligen inte. 

Sant. Det går inte att säga att en argentinsk 27-åring med en låneperiod i Skansen United är ett klipp. Men allvarligt talat: trodde BP att de gjorde en fantastiskt värvning när de fick in vår superskadebenägne, stöddige forward? De som värvade Freddy Söderberg hade kanske inte trott att de värvade en skyttekung när de fick in denne genomsympatiske, men på Söderstadion i grönvita färger helt poänglöse kant- och boxspringare.  Min andra poäng är. ”Det kan faktiskt funka också”. Den som inleder dagen med att döma ut värvningen på #bajen -twittret kanske borde ge killen en chans? Lex Freddy, Lex Vlado, Lex Pablo… folk som inte lyckats i ett lag, kan lyckas i ett annat. 

Fyra nya spelare i en trupp som har ett gäng tongivande personligheter på bänken det KAN inte vara automatisktfel. Det KAN vara rätt också. Jag föreslår att vi håller tummarna för just det. Och att vi ger alla de här lirarna vårt stöd. Kan vi rentav komma på något nytt sätt att locka fram det bästa i spelarna? 

Precis som Mike Hammerbee i min senaste officiella krönika, tänker jag fortsätta att tro på Bajen tills Södermalm sjunker i havet, med sånger och minnen och legender som enda arvegods till efterlevande civilisationer. 

Avslutningsvis vill jag be dig, käre Bajare om en tjänst. Min debutroman (huvudpersonen i den är för övrigt Söderbo och assisterande knattetränare i Bajen) EN JAGAD MAN är just nu med i en tävling om att bli ljudbok. Gå in på den här länken och klicka på/rösta på EN JAGAD MAN och du skall ha min eviga tacksamhet. 

 

 

 

 

 

Categories: Uncategorized | Etiketter: ,

Trohetsbonus i fotbollsvärlden

Jag lanserar tankarna i en krönika idag på Hammarbys officiella: hur får vi mer publik till de där osexiga matcherna? Som bekant är det de stora drabbningarna (och ibland knappt det) som drar folk. Ju kallare och mindre bekvämt det blir och ju mindre matchen gäller, desto lägre blir publiksiffran.  Cupen är sedan länge ett skämt och Royal Leagues gruppspel….inte mycket intresse där, trots att fotbollen bitvis var intressant. Jo, att se Erkan lira rallydribbling i lappvantesnöfall är en upplevelse.

Det ekonomiska utbytet mellan föreningen och fansen stannar inte vid ”biljett bytes mot fotbollsupplevelse”. Vårt engagemang kan om det blir bra, hissa laget till nya höjder och även om 400 Bajare låter mer än 8000 Elfsborgare är det ju önskvärt att vi alltid är så många som möjligt.

Därför finns det ett värde för klubben i att vi blir så många som möjligt. De möjliga indirekta intäkterna av en bättre tabellplacering och ett därmed litet vassare teveavtal är väl så intressanta som ytterligare en slant för plåten.

Därför bör Bajen snarast – hur det nu skall administreras – införa en trohetsbonus för de som alltid stöttar på Söderstadion. Förmåner för de som varit på ALLA matcher inklusive cup och sådana tokerier under den kommande säsongen, till exempel. En cool tisha ”Jag såg allt på Söderstadion” i bonus, eller någonting sådant ger ändå en känsla av ytterligare tillhörighet och en morot.

Och det funkar. SATS, gymkedjan som verkar vilja att kunderna faktiskt dyker upp och inte bara betalar sin peng varje månad, kör ju regelbundet sina två gånger i veckan-kampanjer. Belöningen efter två gånger tio veckor är naturligtvis patetisk i någon mening, men upplevs av förvånansvärt många som åtråvärd. Och funkar det på aerobicsmänniskorna, funkar det säkert på oss. Träningsnarkomaner och diehardfans har mer gemensamt än man skulle vilja tro.

Och naturligtvis: där det är ont om plåtar, skall ju de som säljs i första hand gå till de som har hög närvaro på Söderstadion. Självklart.

Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby | Etiketter: ,

Den svårfångade moralen….

Man kan säga mycket om tabelläget för Hammarby just nu. Jag gör det i en krönika på Officiella idag.

Sedan kan man också ställa sig en hel del frågor. Och den viktigaste för Bajen just nu är egentligen de förbryllande moraltappen. Hur kan vi låta oss besegras, ja nästan köras över av Gefle? Hur förklarar man torsken mot Trelleborg och en hel del andra bleka insatser? Jag är inte säker på att lösningen är så enkel som att ”värva en rutinerad spelare med ledaregenskaper”. Självklart behöver vi en Eguren och en Petter igen till nästa år. Men som vi har sett, räcker det inte med bara det för att laget skall spela bra.

Vi hade Max, Petter, Stoor, Runa, PFO, Voldemort och en skrälldus med andra spelare på planen när vi Kalmar förnedrade oss i maj 2006 med 4-1.  Eguren var med på planen när vi torskade mot Örgryte samma år med 1-0. Hemma! Han var också med när vi lirade 0-0 mot Häcken litet senare på hösten.

Nej, det är någotning annat. Många citerar just nu Björn Runström när han säger att man får tänka på dom på läktarna som skulle kapa en kroppsdel för att få vara med och springa på plan, eller hur han nu formulerade sig. Och jag tror naturligtvis att han står för det uttalandet. Men samme man menade efter några riktigt fesljumna insatser av laget under en höst att ”det hade ju varit rätt sugigt att springa omkring i snön och spela Royal League”. Så riktigt på topp är motivationen helt enkelt inte.

Jag har själv tränat knattar och sett dem förlora mot betydligt sämre gäng och spöa mycket bättre gäng. Kanske är det just moralelementet som gör fotbollen så oändligt spännande och känslofylld?

Att Allt Går Att Åstadkomma, nästan.

Jag svarar inte på frågan. Men jag är säker på att det lag som löser Moralgåtan kommer att vinna allt som går i hela fotbollsvärlden.

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , , ,

En derbykrönika, förstås!

Men den hittar du som (med 99% sannolikhet, i alla fall) vanligt HÄR

Lustigt, förresten, hur medierna väljer att titta derbyt. Väldigt få bryr sig egentligen om dom fantastiska prestationerna i själva matchen; i stället diskuterar man ekonomin på publiksidan ”miljonförlust”, huruvida Difs organisation klappar ihop eller ej; seriously, vem bryr sig? och 08-fotbollens död.

Jag skiter, tillsammans med t ex Erkan och Lollo i om vi är ”bäst i stan”. För det är vi ju definitionsmässigt. Däremot bryr jag mig så inåt värst om att laget kämpar. Och det gjorde dom som bekant igår.

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , , , ,

En hederlig Hammarbyhuligan

Vissa saker kan man inte skriva varsomhelst i dessa otäcka tider. Därför släpper jag nu en betraktelse av Bajens ickeframfart mot Göteborg och dess rekryteringsbehov här i På Första Tillslaget. Du som följt mina 100 krönikor på Hammarbys Officiella Hemsida, känner säkert igen karaktärerna.

Jo, jag var än en gång tvungen att ge mig ut med C längs gatorna i Bajenland
efter den så djupt frustrerande matchen mot ICA att jag nätt och jämnt
uppfattade när jag än en gång just i Götgatsbacken, än en gång strax utanför
restaurangen-som-kör-ner-bajare-i-källaren-om-de-andra-stockholmslagen-spelar-match-samtidigt,
fick en resolut knackning på axeln.
Luften var hög och klar.
Själva var vi låga och dimmiga efter att ha sett ömsom Charlie, ömsom
Castro, ömsom Erkan få sköna lägen som nästan, nästan satt.
Ljudet som knackaren gjorde när han förvissat sig om min odelade
uppmärksamhet var ett mellanting mellan ”Öhhhhh” och ”nnngghhh” , vilket
gjorde det enkelt att identifiera honom, även mitt i torskdimmorna.
– Nu får det i allafall djävlar vara nog, inledde Tarmen, stridbar ledare
för den nyinstiftade huliganfalangen Hammarby Infras sin kommentar.
Men för en gångs skull var jag inte alls på humör för att lyssna, utan
svarade:
– Om du tänker så mycket som tänka ”Av-ordet” i min närhet kan du sticka och
brinna, falukorvsplyte!
Tarmen tog ett steg tillbaka.
Han var förvånad, litet förtörnad och tja… allt detta oväntade fick honom
att helt enkelt komma av sig litet för att reflektera över den nya
spelplanen.
– Du misstar dig, sa han sen. Jag hade faktiskt tänkt dela med mig av en
analys.
Nu var det min tur att höja ögonbrynen. Var Tarmen – i mina ögon en huligan
i god allsvensk, för att inte säga internationell, klass – i stånd att
argumentera på det viset? Nåja, fördomar är till för att bekämpas. Alltid.
Åt alla håll.
– På det viset, sa jag. I sådana fall ber jag om ursäkt.
Man får tillstå att det lät litet tillkämpat, det jag sa. Men det var ändå
ärligt menat.
– Ingen fara. Jag är van. Och jag tar min roll som huliganledare på stort
allvar för det mesta. Men nu, alltså, är det dags att göra ännu större
allvar av allting. Du såg smörjan, förstår jag?
– Mhmm.
– För en gångs skull tycker jag inte att vi behöver använda Av-ordet. För
det handlar inte om det.
– Menar du?
– Japp.
– Så vad handlar det om, då?
– Det handlar om att personalunderlaget brister i vissa centrala
rivjärnsegenskaper. Jag erfar det själv ibland när vi skall ut och slåss och
bara ungtupparna dyker upp.
– Försök inte få in någon smygsanktionering av fajtingen i min rapportering,
väste jag.
– Okej, det var ändå bara en metafor, log Tarmen.
”Fan vad konstigt”, tänkte jag. Han såg ut precis som vanligt, typiskt
casualklädd, rakad, med bajenloggan tatuerad i nacken och åtskilliga runor
på bägge armar. Men språket?
– Så vad är poängen? försökte jag.
– Tony kan inte göra något. Spelarna själva kan inte jobba så mycket bättre.
Det här var inte Trelle borta. Det här var inte viljelöst. Det här är helt
enkelt ett lag som saknar vissa pusselbitar.
– Vilka?
– Två saker: spelare som river i, bryter, knäcker, vrålar och beter sig.
Spelare som Eguren  – under hans bra dagar, Petter, Fischbein, faktiskt,
Pétur, och inte minst PFO. Många andra lag har såna här. Jag tror knappast
jag behöver nämna några namn, va?
– Intressant tanke, och mer?
– Titta på de här spelarna, de är smarta finlirare. Men det som ger resultat
är ofta det enkla och ogenomtänkta. Som när Runa bara slängde fram en
kroppsdel, skitsamma vilken, och gjorde mål. Eller Pablo som bara kängade
till. Det gjorde han sju gånger under sin sista säsong. Han sänkte både
Elfsborg och Gefle med samma sköna fot.
– Så, med andra ord, vad är budskapet?
– TONY! DU BEHÖVER EN ÄKTA HULIGAN I LAGET! JAG STÄLLER UPP!!
– Gnnngh-d’oh, svarade jag. Och vandrade vidare.
Och har han inte givit upp, så står han där än och söker jobb i Hammarbys
A-trupp. Men man får hålla med om att resonemanget i sig håller.

Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby | Etiketter: , , ,

Lasse Anrell…smartast i stan!

Jag brukar inte gå till överord. Och det gör jag inte den här gången heller när jag utnämner Lasses krönika idag till bland det bästa jag läst i fotbollskommentarväg. Själv kommenterade jag ju samma historia fast innan några domar föll på det här sättet. Lasse drar inte in gud i sin krönika, som jag gör. Men han nuddar vid en misstanke jag när, nämligen att SEF misstänker att det är de som är gudarna…

Och i sådana fall måste de vara tokiga. Men, som sagt, Lasse rules. Så är det bara. Fakta.

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , , , , ,

Man unnar honom att fattas oss…

Petter Andersson på väg från Hammarby?  

Fyfan. Dagen efter Jannes svensexa och allting. Man behöver inte sånt här då.

Petter – Killen som gjort Sanktanmatcher av allsvenskan genom att liksom bara brunka, dribbla och…vilja..sig igenom motståndarförsvaren är på väg iväg. Holländska ligan, skall man tro. Han blir säkert inte billig, men jag slår vad om en kartong ljummen Zlato att han inte kommer att upplevas av det stora fanflertalet som tillräckligt dyr.

Ljusvattnets Henry, aka Racerlappen. Synd att den gamle grå inte kunde låta honom lira litet landslagsspel INNAN det blev dags för affär. Ty i sådana fall skulle han ha gått för jättesummor, fått en monsterlön och hamnat direkt i Premier League där han ju egentligen hör hemma. Nu får han lira tre år för Heineken, eller vad de heter för att sedan ”bli proffs på riktigt” som killarna brukar säga.

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , , ,

Blogga med WordPress.com.