Posts Tagged With: Jo Nesbö

Litteraturen – en del av din själ

Lägger ifrån mig Jo Nesbös senaste, Snömannen, med en rysning. Som vanligt när det gäller Nesbö är det en djävligt stark bok med så många flips & twists i handlingen att man borde betala extra för nöjet i jämförelse med vad många andra spänningsförfattare erbjuder. Kanske en idé som skulle vitalisera spänningsproduktionen ytterligare? Betalt för begåvat inlagda låtsasspår, för oväntade utvecklingar i handlingen under upplösningen och för förmågan att hålla metaintriger levande mellan flera böcker.

Nu är det ju inte bara Nesbö som har gjort jobbet i den här romanen. Jag har gjort ungefär hälften själv. Precis som det kommer att bli med dig när du läser den – vilket jag rekommenderar…

Jag brukar bulta in det i mina elever på författarkursen precis som jag fick det inpräntat av Bondesson en gång i tiden: läsaren gör halva jobbet. Med andra ord har jag just deltagit i en samproduktion. Hälften av den finns i pappersformat, hälften i min själ.

Och när jag har tänkt den tanken, förstår jag plötsligt varför jag inte på något villkor kan SLÄNGA böcker; varför jag måste ha dem kvar i min bokhylla: på något sätt blir ju varje bok en del av själen. Egotrippat eller ej, så är bokhyllan en sorts spegel, eller kanske arkivförteckning av en del av det som finns i mitt medvetande.  Precis som semesterbilder inte bara utgör illustrationer av barn+pappa+mamma på en strand utan utlöser en hel kedja av reaktioner; minnen av dofter, smaker, känslan av den solvarma thaisanden mot fotsulor som slitits genom lädersulor mot Stureplan eller sneakers på Kulturamas tiljor, är ju böcker en förlösare av reaktionen när Harry ser Rakel genom fönstret och inser att tiden är så knapp att det krävs en Jo Nesbö bakom spakarna om det skall gå väl. Samt en läsare som producerar allting på den innersta av alla hornhinnor.

En god bok är som ett lyckat semesterfototografi. Man vill se den då och då, om så bara som ett flimmer av dess rygg i bokhyllan för att komma ihåg känslan av det man upplevt i samklang med orden mellan pärmarna. Just det – även bokens fysiska uppenbarelse blir ju en del av alltsammans. Vecken på pocketryggarna – dem har ju jag skapat under resan i litteraturland. Rivmärket på skyddsomslaget på Snömannen uppstod när jag utpumpad släppte den litet oförsiktigt härom natten.

Böckerna blir en del av min själ och omvänt: passivt besjälade av mig.

Och vem slänger sig själv i soptunnan, eller lämnar in en del av sin själ på antikvariat?

Note to self: köpa fler bokhyllor. För att inrymma en ständigt expanderande själ.

Annonser
Categories: Uncategorized | Etiketter: , ,

Blogga med WordPress.com.