Det är så dags igen. På året, alltså. Ungdomskonserterna avlöser varandra och vi har denna vecka haft möjligheten att njuta av tvenne uppvisningar: Stora Elevshowen på Kühlers Dansskola och Niornas Avslutningskonsert i Berwaldhallen med Adolf Fredriks vidunderliga elever.
Dessa två företeelser är exempel på just det som alla skriker sig hesa över i ungdomsfotbollen: Tidiga anlagsbedömningar och hård träning under kompetent ledning. Samt utslagning, gråt och tandagnisslan hos såväl bedömda i första ledet som deras per definition medbedömda föräldrar. Tusentals sopranwannabees söker varje år till Adolf Fredrik. Väntelistan till Kühlers för tankarna till kooperationens logga. Oändligheten, menar jag.
Och resultatet? Kanon! Kühlerkidsen är besinningslöst duktiga, vältränade och samrepeterade. Extra roligt är det nu när vi varit med några år och sett inte bara den egna produkten utan också hennes kollegor utvecklas från små rådjursbenta skängeldansare till någonting som snart går att visa som pausunderhållning i ordets rätta bemärkelse i vilket breddnöjesprogram som helst. Adolf Fredriks utbildning måste, nu när vi närmar oss slutet av den, hyllas litet extra. Så proffsigt!
Och på andra sidan stan visar Kulturama Musikdramatiska Grundskola sig göra skäl för skolpengen big funking time. Performanceglädje, omsorg på individnivå , stämning och acceptans även för unga metallgitarrister med fullvuxen rockerattityd som går högt över alla förväntningar.
Man blir så glad att man till och med vinkar åt de från lastbilsflak vomerande ungdomarna som cirkulerar även i Bajenland såhär års.
Välkommen till The Sormlands 