Posts Tagged With: Södermalm

”Det är såhär det är att vara Bajare”

Bild

 

 

Jag läste på någon webtidning att ”Det är såhär det är att vara Bajare”. Och jag läste reaktionerna på uttalandet över Bajenlands virtuella delar. 

Klart att reaktionerna kommer. Att försöka kidnappa loserromantiken (skälen till detta kan jag bara spekulera i) just dagen efter detta totala haveri… det var inte precis tajming, det. När klacken har gått loss på alla positiva låtar med ironiska förtecken och SöderBröder vänder uppochned på banderollen, då är det inte läge att flina och säga ”såhär är det”. 

Det KAN vara. Men det ÄR inte. 

Att vara gladbajare är INTE samma sak som att vara förlustfetischist. NÄR, oh, NÄR ska detta stå klart överallt? 

För mej fungerar gladbajenepitetet litet som en schysst sockerkurva i kroppen. Man tappar inte topplocket efter en snedspark på planen. Man lämnar inte laget när det förlorar tre matcher i rad. Eller när det står på MINUS EN POÄNG under de senaste sju omgångarna. Och man hanterar det med en sorts bitter ironi, tar en öl till och säger nåt om ”tvåa i matchen, i alla fall”. Men man menar det inte. 

Jag möter många människor som förstår det här, men ännu fler med poletten fast någonstans halvvägs. 

Småkillarna och småtjejerna som växer upp i Bajen laddar inte för ett liv av torskar. Tro mig. De laddar för måljubel på Söderstadion. De laddar för sånger framför klacken efter att ha besegrat Malmö trots Juniors skott från halva plan och påföljande provokationer mot klacken. Tränarna uppfostrar inte några förlorare. De uppfostrar ungar med drömmar om proffskontrakt. 

Sedan KAN vi ju förlora. The Gods know that by now. Det KAN hända att en trupp ställer ut dojorna, till och med slarvigt knutna. Det hände mot Trelle 04, mot Gefle 05 vilketvialdrigglömmer och så vidare. 

Men det är ingen i Bajenleden som anser att torsk är ett normaltillstånd. Det lär vara få som verkligen ser fram emot ”att lägga ner hela skiten och starta om i sjuan för att göra det på riktigt”. 

Det Kan vara att vara bajare att torska mot ett lag med flyt i Superettan. Men det SKA inte vara att vara bajare att misslyckas med Superettans starkaste och dyraste trupp. Och ingen som befinner sig i organisationen på nivån lagkapten i p9:or och uppåt, ska någonsin försöka inbilla någon annan att förlorandet är ett normaltillstånd. 

Vi är antagligen bäst i Sverige på att knyta nävarna i byxfickan och beställa in en bira till, när det svider. Men ta inte fel på vinnarinstinkten som ändå finns där. Missta inte lojalitet för boskapsanda. Gör. Inte. Det. 

Att vara Bajare är glädje, sång på läktaren, tryck runt arenan, energi och uttömning, det är snyggt spel, det är att ta bollen, gå framåt och förbi eller rakt genom motståndarkeepern med bollen. Det är att VINNA matcher, att ibland råka ut för en torsk som hanteras på romantiskt sätt. Att vara Bajare är att vara smart, att säga ”tjeena” och spela snusdum, för att sedan åka hem och salta rörböjarnotan, eller att hålla huvudet högt bland plastapor på Stureplan som tror att Nya Söderstadion är en hemmaarena.

Att vara Bajare är inte att uppmuntra inbördeskrig som skulle få Mellanöstern att sätta sig i skolbänken, att gå och bära på personliga vendettor under tio års tid, att tappa skallen på medlemsmöten, att fajtas med andra bajare, att lägga bomber utanför arenor, att sträva efter ”position” snarare än ”åstadkommande”, att bajsa i bortabussar eller sprida dynga i forum. 

Kolla in grabbarna i det legendariska ”Hammarby High-Five” här ovan. HERRAR på TÄPPAN (med fanan i topp). Det är SÅNA som är Hammarby.  I alla åldrar, av alla kön. 

 

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , , , , , ,

Att ta ned skylten….

När vi flyttade till Söder för mer än preskriptionstid många år sedan, var det en stadsdel som gjord för att ha små barn i. Eller åtminstone fäder till små barn… Under mina pappaledigheter vandrade vi tillsammans igenom antikvariat efter antikvariat – hela Wodehousesamlingen (komplett, sånär som på en par, tre titlar) införskaffades till exempel den vägen. Och dom här små prylställena med nittio procent damm och tio procent störtbilliga överraskningar!

Men, som sagt, antikvariaten var favoriterna. I min värld har ju böcker en själ, och att då ha någon sorts återvinning av böcker är ju på något sätt en stadsdels sätt att visa respekt för de här själarna. Jag gläds varje dag åt mina fina gamla titlar i bokhyllorna: åldrande Wodehouse, Ellery Queen, Vic Sunesson, HK Rönblom, Folke Mellvig, mängder av andra klassiska deckare och drösvis av femtiotalspulp som jag först köpte för omslagen och sedan läste med god behållning. Jodå, sida vid sida står även modern litteratur, både inbunden och extrovert sådan.

Även om jag inte är den förste att acceptera att saker måste förändras, är jag verkligen ingen motståndare till att det händer. Våra liv förändras både av yttre omständigheter – bostadsrättifieringen bidrar till hyreshöjningarna när amatörkapitalister som vi själva skall kräma skiten ur hyresgästerna – och inre, ungar som blir större och drar med sina föräldrar på nya grejor, egna nya fixa idéer som ger nya verksamheter. Mycket har kommit till. Och således måste någonting försvinna.

Antikvariaten försvann. Först ut var den ständigt hostande farbrorn en bit upp på Renstiernas Gata, där det senare har gjorts italienska fikförsök men nu tycks husera en Sushieria. Han älskade vår dotter och hade ständigt några PIX böcker redo att ge henne. Och sedan skrattade vi bägge åt henne när hon tuggade i sig böckerna i stället för att läsa, och roade oss med det ständiga skämtet ”en riktig liten bokslukerska”. Fler ställen upptäcktes; ett tag tror jag att vi hade sju ställen på listan. Förutom det fina på Västerlånggatan och de som fortfarande (var är rättvisan här i världen?!) ligger kvar på Drottninggatan. Men de sista åren har det varit bara ett. Och nu får jag veta att även detta skall ta ned skylten. Innehavaren, som varit min trogne rådgivare i litteraturfrågor sedan vi flyttade hit, går i pension och rear just ut merparten av sitt lager. Det blev tre kassar igår. Kanske håller det mig, tillsammans med övriga inköp, flytande till sommaren. Och sen?

Det är sorgligt. I butiken, får jag veta, skall det nu bli fotoateljé och möbelaffär. Precis vad vi behöver.

Det känns djävligt svårt att släppa. Jag hoppas och tror att alla fina gitarraffärer får ligga kvar ett tag till. Jag har då fan gjort mitt för den saken, så mycket är säkert.

Categories: Uncategorized | Etiketter: ,

Söderkisar hjälper Bajen till SM-guld!

Inom ramen för Bajengruppen – den av Frank Ågren så förtjänstfullt samlade organisationen för alla Bajenfansgrupperingar – har vi under en tid arbetat med att ge en möjlighet för supportrar med mindre plånböcker att på något vis delta i den riskkapitalfinansiering som Hammarby Fotboll planerar.

Här kan du läsa den officiella releasen på Svenska Fans. Jag vill verkligen anbefalla dig å det varmaste att gå med i föreningen.

Gårdagens derby gick ju verkligen vägen. Men nu bygger vi en förening som inte bara skall ta ett derby då och då och efter några halvtända matcher mot sämre lag harva omkring i övre mittenskiktet ändå. Vi bygger en riktigt stark fotbollsklubb med internationell potential. Och ALLA kan vara med! Visa att du menar vad du säger när du skanderar ”Det är VI som är HAMMARBY” på läktaren och joina Söderkisar IDAG. Alla detaljer framgår på Svenska Fans…

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , , , , , ,

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.