Posts Tagged With: Superettan

Ängelholm och penningarna…

Det är inte alls så att jag önskar Ängelholm åt pepparn. Inte på det här viset, i alla fall. Men det är självklart så att klubben från byn som både hann få och förlora sina stadsprivilegier under 1500-talets första hälft för evigt kommer att ha en särskild, mörk och möglig, plats i mitt hjärta för sin insats i superettanpremiären för dryga fem år sedan. Fem dryga år sedan, om man säger.

Men nu handlar det inte om det, utan om den där klubbens framtid. Det har ju lekts med en del scenarier kring tabellen, beroende på hur utvecklingen för Ängelholmsekonomin egentligen blir. Och eftersom jag fick lära mig räkna redan i första små på Handelshögskolan kan jag inte låta bli att fundera över några pikanta inslag i affären.

Ängelholm vill förstås överleva. Så klubbens sponsorer och andra intressenter är förstås väldigt intresserade av att skjuta till pengar. Om de har några.

Men vilka andra skulle egentligen kunna tänkas vara intresserade?

Ljungskile och Sundsvall, naturligtvis. Utifrån antagandet om att a) bägge klubbar förlorar poäng om tabellen ritas om b) fördelningen av tevepengar fortsätter som idag är det helt rationellt (förutsatt även att de här två klubbarna eller deras finansiärer HAR ett par miljoner över, vilket inte nödvändigtvis behöver vara sant) för Ljungskile och/eller Sundsvall att betala Ängelholms kostnader själva. Så mycket högre är intäkterna i Allsvenskan.

Faktum är att en helt annan omvänd situation också skulle vara helt rationell. (Det vill säga rimlig utifrån ett rent nyttoperspektiv):

Hammarby skulle kunna betala Ängelholms fordringsägare FÖR ATT FÖRSÄTTA KLUBBEN I KONKURS. ”Här, ni får er skuld betald av oss, om ni lovar att inte låtsas om det, utan fortsätta att kräva pengar från Ängelholm”

Att lägga några miljoner på att försäkra sig om en plötslig poängskillnad mot huvudkonkurrenterna om direktuppflyttning som idag, dagen efter viktorian mot Landskrona (dit för övrigt borgarna från Ängelholm råddes flytta efter de indragna privilegierna på 1500-talet) skulle – helt bortsett från alla sportsliga poänger – vara en bra affär.

Fler då?

Gnaget. Djurgården. Malmö. Göteborg, förstås. Det här är klubbar som skulle må alla tiders av att få upp Hammarby i Allsvenskan igen. Förutsatt att man kan förutsätta att vi stannar ett antal år i högsta serien när vi går upp nästa gång är det ju bara att räkna på intäkterna av en stormatch till eller ett derby till för att inse att ett par miljoner (kanske kan man gå ihop och skramla) är en liten investering….

Och omvänt.

För samtliga andra superettanklubbar är ju Bajen en tokfin affär med våra feta, fina bortaföljen och all vår lokala ölkonsumtion, och det skulle förmodligen vara värt för våra seriekonkurrenter att hosta upp Ängelholmspengarna för att få behålla oss i den här tråkserien.

Tur då, för alla inblandade, att det faktiskt – ta i trä – ser ut som att vi har en hygglig chans att ta oss upp av egen maskin. En seger till, så är vi säkra på minst kval….

Annonser
Categories: Uncategorized | Etiketter: , ,

”Det är såhär det är att vara Bajare”

Bild

 

 

Jag läste på någon webtidning att ”Det är såhär det är att vara Bajare”. Och jag läste reaktionerna på uttalandet över Bajenlands virtuella delar. 

Klart att reaktionerna kommer. Att försöka kidnappa loserromantiken (skälen till detta kan jag bara spekulera i) just dagen efter detta totala haveri… det var inte precis tajming, det. När klacken har gått loss på alla positiva låtar med ironiska förtecken och SöderBröder vänder uppochned på banderollen, då är det inte läge att flina och säga ”såhär är det”. 

Det KAN vara. Men det ÄR inte. 

Att vara gladbajare är INTE samma sak som att vara förlustfetischist. NÄR, oh, NÄR ska detta stå klart överallt? 

För mej fungerar gladbajenepitetet litet som en schysst sockerkurva i kroppen. Man tappar inte topplocket efter en snedspark på planen. Man lämnar inte laget när det förlorar tre matcher i rad. Eller när det står på MINUS EN POÄNG under de senaste sju omgångarna. Och man hanterar det med en sorts bitter ironi, tar en öl till och säger nåt om ”tvåa i matchen, i alla fall”. Men man menar det inte. 

Jag möter många människor som förstår det här, men ännu fler med poletten fast någonstans halvvägs. 

Småkillarna och småtjejerna som växer upp i Bajen laddar inte för ett liv av torskar. Tro mig. De laddar för måljubel på Söderstadion. De laddar för sånger framför klacken efter att ha besegrat Malmö trots Juniors skott från halva plan och påföljande provokationer mot klacken. Tränarna uppfostrar inte några förlorare. De uppfostrar ungar med drömmar om proffskontrakt. 

Sedan KAN vi ju förlora. The Gods know that by now. Det KAN hända att en trupp ställer ut dojorna, till och med slarvigt knutna. Det hände mot Trelle 04, mot Gefle 05 vilketvialdrigglömmer och så vidare. 

Men det är ingen i Bajenleden som anser att torsk är ett normaltillstånd. Det lär vara få som verkligen ser fram emot ”att lägga ner hela skiten och starta om i sjuan för att göra det på riktigt”. 

Det Kan vara att vara bajare att torska mot ett lag med flyt i Superettan. Men det SKA inte vara att vara bajare att misslyckas med Superettans starkaste och dyraste trupp. Och ingen som befinner sig i organisationen på nivån lagkapten i p9:or och uppåt, ska någonsin försöka inbilla någon annan att förlorandet är ett normaltillstånd. 

Vi är antagligen bäst i Sverige på att knyta nävarna i byxfickan och beställa in en bira till, när det svider. Men ta inte fel på vinnarinstinkten som ändå finns där. Missta inte lojalitet för boskapsanda. Gör. Inte. Det. 

Att vara Bajare är glädje, sång på läktaren, tryck runt arenan, energi och uttömning, det är snyggt spel, det är att ta bollen, gå framåt och förbi eller rakt genom motståndarkeepern med bollen. Det är att VINNA matcher, att ibland råka ut för en torsk som hanteras på romantiskt sätt. Att vara Bajare är att vara smart, att säga ”tjeena” och spela snusdum, för att sedan åka hem och salta rörböjarnotan, eller att hålla huvudet högt bland plastapor på Stureplan som tror att Nya Söderstadion är en hemmaarena.

Att vara Bajare är inte att uppmuntra inbördeskrig som skulle få Mellanöstern att sätta sig i skolbänken, att gå och bära på personliga vendettor under tio års tid, att tappa skallen på medlemsmöten, att fajtas med andra bajare, att lägga bomber utanför arenor, att sträva efter ”position” snarare än ”åstadkommande”, att bajsa i bortabussar eller sprida dynga i forum. 

Kolla in grabbarna i det legendariska ”Hammarby High-Five” här ovan. HERRAR på TÄPPAN (med fanan i topp). Det är SÅNA som är Hammarby.  I alla åldrar, av alla kön. 

 

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , , , , , ,

Blogga med WordPress.com.