Boken, författaren och förlagets framtid, del 27

Det är många som tänker på bokbranschens framtid just nu. En av de alltid mest intensiva och läsvärda tänkarna är Pirat-Mattias som i sitt senaste inlägg gör ännu en djupdykning i ämnet.  Tesen är, uppfattar jag det, att mindre förlag har ett gyllene läge att få kontakt med läsare och andra genom att bli mer personliga i de exploderande kanaler som utgörs av Sociala Medier.

Jag tror att Mattias har rätt på ett sätt. Jag har nu drivit Kalla Kulor Förlag i nio år och under den tiden har mycket hänt med branschen. Hur såg det ut när vi drog igång?

PR för böcker var nästan jungfrulig mark och releasepartyn sågs som udda och roliga påhitt.

Internetbokhandeln kanske fanns, men den gjorde då inget väsen av sig.

De stora förlagen var ytterst personliga och trevliga. Jag minns ett möte på W&W i de urmysiga lokalerna vid Humlegården, idel arbetsglädje och trevnad. Jag får andra signaler kring W&W-trivseln idag.

Piratförlaget var väldigt nytt och ännu små.

Sortimentsbredden i bokhandeln var utomordentlig och alla butiker hade lokala inköp av titlar som passade.

Sedan dess har mycket hänt, som bekant.

Kedjorna smalnar av sitt utbud. In absurdum. Internetbokhandeln har tagit en rejäl bit av marknaden, inte minst för de smala titlarna. Stormarknaderna har vuxit fram som seriösa konkurrenter till bokhandeln. Pocketmarknaden har exploderat, inte minst till följd av Pocketförlagets briljanta sätt att ta böcker till marknaden. Förläggare, även välrenommérade sådana, hoppar av de större förlagen och drar igång egna och många andra känner sig kallade, vilket leder till att antalet mindre och medelstora förlag vuxit löjligt snabbt. PR är ett tungt inslag i alla mediamixar, morgonsoffor och andra program är väsentliga, men aldrig tillräckliga inslag i marknadskampanjer för våra produkter. Många nya författarstjärnor, både kvinnor och män, har kommit upp på himlen. De sociala medierna har brutit ut som den värsta epidemi. Recensenter finns överallt, inkl på Twitter där nu en tiondel av våra rec-ex beställs.

Just det: Svensk Bokhandel har vässats också. Så vi har en elakare men rättvisare bevakning av branschen än tidigare.

Och vad leder allt detta till?

Jo: Om alla kan göra bra böcker och alla kommer åt platser att marknadsföra dem blir DISTRIBUTIONEN en nyckelfaktor.

Gärna en trogen fanbase inom Sociala Medier. @KallaKulor på Twitter har 316 followers och Kalla Kulor Förlag har snart  400 fans eller gillare eller vad det heter  på Facebook. Men hur – jag har ställt frågan tidigare – konverterar vi det här till försäljning? Att direktmarknadsföra via Sociala Medier är ännu inte ett alternativ. Man är redan dödligt trött på köperbjudanden, det är ju konversation och relation som byggs på nätet.  Hur omvandlar vi nätets gnistor till en säljande skogsbrand?  Hur får vi avkastning på den investering det innebär att lägga två-tre kvalificerade timmar om dagen på nätdiskussioner? Som förläggare tycker jag att de sociala medierna är oöverträffade nätverksplatser, men när jag försöker – man gör ju alltid det – räkna hem de timmar jag har lagt där, blir det snarare på kontot för fantastiskt intressanta ideér (inte illa) och nya samarbetspartners (en statusrad på Facebook gav fem (!) nya designers med snygga grejor till rimliga priser på två timmar) . Får vi nya läsare? Mja. Not yet.

Om den analoga bokhandeln fortsätter att minska titelbredden från dagens svindlande antal titlar till sådär åtta podier per butik måste den digitala vässa sig ytterligare. När börjar vi köpa böcker direkt via Facebook, eller via Affiliateknappar på bokbloggar som kopplats till internethandeln, eller via nästa nya nya medium, vad det nu kan heta?  Om den analoga bokhandeln som kedjefenomen är på väg att avskaffa sig själv, måste det inte också komma en ny konkurrent till de stora internetbokhandlarna? Kanske just en ny distributör – Bring? – som hjälper en myriad med små nätbokhandlare att flytta sina fysiska böcker från A till B.

Och sen har vi det där med läsplattorna. Det tar vi i nästa inlägg.