Kampradska Operahuset – en god idé?

Det fanns en tid då jag verkligen, verkligen ville bli Operasångare. Så mycket att jag faktiskt praoade på Kungliga Operan i tvåan på gymnasiet. Familjen Öberg hade till och med säsongsabonnemang där i sammeten och bladguldets Mecca. Nu är det ett tag sedan man var där senast, stående plåtar på Söderstadion, Sweden Rock och Fasching har på något sätt tagit över i kulturmixen och även Spotify har ju numera ett hyggligt operautbud.

Men så börjar man snacka om att vi behöver ett nytt operahus och att näringslivet bör stöta till pengar och vips är man där med smaken av chokladbiskvier i munnen och något ur La Bohéme ringande i öronen. (Första akten är min favorit)

Vem skall sponsra ett nytt, modernt Operahus? Min intuition är följande:

Rätt utformat – det lär ju ta minst tio år, men kanske det dubbla – blir ett operahus en nationalsymbol. Titta på Australien, varför skall vi sikta lägre? Och då blir frågan förstås – vad är ”värdskapet” av en nationalsymbol värt och för vem?

Att som IKEAS mindre genomtänkta pressansvariga i dagens DN göra ett reflexuttalande om att IKEAS kunder inte går på operan är förstås direkt oseriöst.

Svensk exportindustri är ju de som – i regel med svenskheten som en tillgång i bakfickan – har mest att vinna på projektet. Kan nu gamla telefonaktiebolaget LME sponsra Globen, borde samtliga välnavlade exportörer naturligtvis börja ta kölappar för nästa snabbsvan till Operan. Låt vara att kulturyttringen Opera i sig är smal, symboliken i ett toppmodernt och världshyllat Operahus är någonting helt annat. Och om vi nu måste vara folkliga, finns säkerligen gott om utrymme att popularisera de lättare formerna av Opera i någon tevesatsning av typen ”Så mycket bättre”.

(Seriöst, hur kul vore det inte att höra Petters tolkning av ”Så kall ni är om handen” och se honom i en duett med September ur samma verk? DiLeva-versionen av Barberaren i Sevilla kanske man kan leva utan, men LillBabs och Berghagen skulle givetvis kunna hitta fram i något Mozartskt och för Plura känns Wagner egentligen ganska skräddarsytt; pompöst och mörkt, liksom)

Nä, självklart skall vi ha en nationell samling kring ett Operahus. SKF, Atlas, Sandvik, HM, Bankerna, Skogsbolagen (skogen i Mac Beth presenteras av Stora) IKEA, Volvo, Scania… fram med bladguldet, bara.

Och om de inte ställer upp, fråntar vi dem möjligheten att åka till Kina med kungafamiljen, rätten till blågula flaggor vid exportarrangemang, tillgången till välutbildade, jantemedvetna hemmamarknadsarbetare och litet annat som de uppskattar med landet. IKEA anmodas att vid vite upphöra med servering av nationalrätten köttbullar i utlandet.

Kalla Kulor Förlag ställer upp. Vi kommer att matcha IKEAs bidrag per anställd krona för krona. Men då vill vi ha vår logga på nästa svan. Alternativt på kulan i Eugen Onegin, förstås.