För några helger sedan hade jag glädjen att få tillbringa en söndag i Göteborg tillsammans med Västra Bokhandelskretsen. 250 trevliga bokhandlare som var på Elite Park Hotel på Avenyyn för att lära sig mer om förlagens hösthits. Och till min stora glädje hamnade jag dessutom vid bordet bredvid Bra Böcker där en kompis, tidigare författarinna på Kalla Kulor Förlag därtill, Åsa Hellberg deltog.
Och bland mycket annat, bytte vi böcker. Jag har länge varit nyfiken på hur Åsa skriver när hon är helt skönlitterär. Hos Kalla Kulor skrev hon ju den ärliga, självutlämnande historien ”Casanovas Kvinna”.
Så.. glad i hågen kom jag hem med ”Sonjas Sista Vilja” i bagaget och gav mig omedelbart i kast med den. Jag insåg efter ungefär fyra sidor två saker: 1) jag tillhör inte målgruppen för Åsas historier 2) Det skiter jag i, eftersom jag gillar den som tusan ändå.
Åsa skriver som hon är: glatt, okrångligt, optimistiskt och infallsrikt. Sonja… är en sprattlande, underhållande historia om fyra vänninor. En av dem avlider, och lämnar efter sig en mängd pengar samt ett väldigt, väldigt väldigt genomtänkt testamente som på många sätt förändrar de överlevande väninnornas liv. En kul idé, förvisso. Men framförallt väl genomförd. Det grubblas, det tas initiativ, äts god mat, njuts av utsikter och design, det shoppas, dricks skumpa och vin och det pippas eller övervägs att pippas. Rätt ofta. Och det händer grejor med kvinnorna.
Jag läste Sonjas Sista Vilja på några dagar, den där knappa tiden man tar sig att läsa. Den närmast rann in i mig som rosévin på landet en grillvänlig sommarkväll utan mygg.
Eller vi skruvar metaforen ett steg till: Sonjas Sista Vilja är en gladlynt bokversion av Jordgubbschampagne. Och betyget blir förstås Fem Buteljer (och ledigt dagen efter att du konsumerat dem…)
Välkommen till The Sormlands 