Ett krig som ingen kan vinna

Läser i Expressen om Bajens Transferkorg. Det finns felaktigheter i tidningen.  Till och med rubriken är felstavad. Inte ovanligt, det som fort går, görs ofta fel. Skriver man snabbare än ljuset, svartnar det för ögonen och allt sånt. Och Luhr bryr sig inte ens om att kolla om det var nio eller tretton eller sexhundrasjuttiofyra miljoner som togs in till Transferkorgen. Man kan ju alltid citera läsarna, eller?

Men en ofta återkommande insinuation som gör mig innerligt trött är följande: ”vissa personer i Bajenledningen har investerat i Transferkorgen och när de sitter på dubbla stolar, kan de berika sig själva”.  Fakta i målet är att flera stora investerare KRÄVDE att HELA styrelsen skulle investera i Transferkorgen. De stora investerarna menade att de inte var intresserade att medverka i ett upplägg som Styrelsen inte Själv Trodde På.

Vilka affärer är det som har givit Bajen de reavinster som de fick? 1. Eguren.  2. Petter Andersson  3. Paulinho  (4. Stoors vidareförsäljning tillräknas inte transferkorgen, eftersom han var såld tidigare)

Okej, på vilket sätt har någon i klubben ”berikat” sig genom att de här affärerna genomförts?  1. Eguren var redan en påbörjad affär när transferkorgen lanserades. Av någon anledning ansåg klubben det vara värt att lägga med den fortfarande eventuella försäljningen. Märk att finansmarknaden hade börjat kollapsa  när TK lanserades. 2. Petter hade kort tid kvar på sitt kontrakt. Att INTE sälja honom var knappast en realistisk möjlighet. 3. Paulinho var i samma situation som Petter.

Insinuationerna faller, kort sagt, på sin egen orimlighet.

För det andra var Transferkorgen inte fulltecknad. Det fanns gott om plats för fler investerare. Vart var de när denna briljanta affär arrangerades? Att den ser bra ut i efterhand, innebär inte att det fanns gott om folk som var beredda att ta den lilla risken.

Om Transferkorgen inte hade blivit en lyckad investering, vad hade hänt då? Jo, Jan Friedman – som nu står utanför alla anklagelser – hade naturligtvis fått på pälsen därför att han som ordförande haft insiderinformation om hur DÅLIG den skulle ha blivit. Då skulle den eminenta, om man får säga det själv, skapelsen Söderkisar – bajenfanskollektivet som drog ihop 800 lakan – ställts mot den rundhylte direktören som låtit ”fansen ta smällen”.

Nu tjänar bland annat fansens ideella förening en hacka på sin placering och därmed finns ytterligare pengar till Hammarbys disposition när nästa behov av riskkapital uppstår. Men det ger inga konspirationsvibbar, så det skriver vi inte om, va?

Svar: En mycket intressant iakttagelse, säger Luhr.

Gillar du den här bloggen? Rösta på Hans-Olov Öberg i författarbloggstävlingen!

S E B – Sniket, Enfaldigt, Bisarrt

Jag är inte den som typiskt sett ställer mig på barrikaderna så snart en direktör får höjd lön. Jag tycker i grunden att ägare av privata företag får göra litet som de vill. Precis som jag sätter lönerna inom Kalla Kulor Förlag och förhandlar om frilansarvoden precis som jag vill.

Men i SEB’s fall måste en rättrådig skribent göra ett undantag. Med Wallenbergfamiljens bästa i åtanke, förstås.  Och för att inte formulera det som gnäll, formulerar jag det i stället som ett råd av intressenthanteringskaraktär:

”Om det inte går att formulera av styrelseordföranden så att det ser vettigt ut i tidningen, är det nog ganska korkat”

Att – samtidigt som en mängd arbetare inom industrin i en unik överenskommelse *sänker* sina löner med 20 procent – höja lönen med 25 procent till en bankchef går inte att försvara.

Det går INTE att försvara.  Från sju miljoner om året till nio miljoner om året. Just nu. Varför då? Vad skall Annika köpa som är så kostsamt just nu att hon behöver stålarna? Ryktet om SEB som den girigaste inrättningen i Kungsträdgården befästs. Var det tanken? Att vårda varumärket?

I ett internt brev säger Falkengren:

Jag är jätteledsen för den mediastorm som uppstått. Det känns oerhört tråkigt för hela banken.

Är stormen oväntad? Hur står det i sådana fall till på den avdelning som – om ledningen själv inte har koll – har BRA betalt för att sköta medierelationerna. Den här stormen måste väl vara den mest väntade sedan syndafloden, eller?  Jag begriper inte hur så många kan ha så litet koll på vad som händer utanför Kungsträdgårdsgatan 8.

När Marcus Wallenberg i SvD idag säger ” vi tar bort den rörliga ersättningen, men för att något kompensera det höjer vi den fasta delen litet” ekar det av….ja, vaddå? Inte är det ljudet av pigga hjärnceller som ekar mellan mahognybordsyta och guldtavelramar, i alla fall.

Varför skall den stackars lilla Falkengren ”kompenseras” just nu? Att hon jobbar dubbelt så hårt som tidigare? Tror inte det. Fru Falkengren har alltid jobbat hårt. Hon är en skitduktig, bitvis charmant, käftslängande och ganska rolig person med tydliga illerdrag. Åtminstone är det så hon har framstått i sina möten med finansmarknaden där jag har deltagit. Men hon behöver inte göras till ett finansiellt offer i behov av kompensation.

Det är inte synd om Annika. Hon är – tvärtom – Linda Skugges starka kvinnoideal på tillväxthormoner, rött kött och snabbspolning. Hon började i SEB några år innan jag gjorde det och blev banken trogen; har slitit och släpat och smartat sig upp till den plats hon har idag. Banken är hennes liv, det kan inte vara något snack om det.  En trotjänare som just nu har sitt livs chans att rida ut krisen på ett snyggt vis och bli hjältinna av stora mått. Hon kunde istället ha halverat sin lön, kört på utav helvete (som vanligt, alltså) köpt aktier för sina sparpengar och sedan kvitterat ut en hederligt intjänad skrälldus om tre till fem år som vida överstiger de 2 miljoner som just nu kändes så oundgängliga.

Så varför pajjar hon alltsammans? Det är obegripligt.

Det vi lär oss idag om SEB är

 Ledning och styrelses relation till den svenska opinionen idag:

• Dom har ingen koll
• Dom skiter högaktningsfullt i den.
• Dom har inget behov av att se snygga ut eftersom de klarar sig själva, utan kunder, medarbetare och statligt stöd.

Det enda en bank behöver är en välmotiverad – varmed avses överbetald – ledning. Ingen annan.

Gillar du den här bloggen? Rösta på Hans-Olov Öberg i författarbloggstävlingen!