Sex vågade vågad sex: Att lära sig skriva deckare i Sevilla: del 4

 

Det avrundande temat för rapporteringen om årets Deckarkurs i Sevilla blir sex: sex kursdeltagare, sex kursdagar och sista dagen dessutom övningar i att skriva sexscener. Årets deltagarkull bevisade här än en gång vilken inspirerad och framåt sättning vi lyckats få ihop. Alla levererade. Många skrev sina bästa alster till denna avslutande session, dessutom. Som Magister vill man ju gärna se utveckling och här får jag påstå att jag fått mitt lystmäte.

Att skriva sex i spänningslitteratur är inte alldeles lätt. Vem som helst kan förvisso knåpa ihop ett ”läsarnas-egna-sexbrev”-liknande solonummer, men när man skall göra tydligt att även sexscenen har ett samband med den övriga texten blir det genast svårare. Dessutom skall ju sexet ha samma anslag och ton som resten av skildringen, vilket inte gör det lättare. Och till råga på allt är ju förebilderna få på den svenska marknaden: Liza Marklunds Bengtzon får ju nästan aldrig någonting numera, Åsa Larssons Rebecka är minst lika svältfödd, Jan Guillous karaktärer tycks intressera sig mer för andra ting. Det är väl i stort sett bara Stieg Larssons Blomqvist som får pippa loss big time så fort man skakar ett par skitiga kalsonger framför de kvinnliga birollsinnehavarna.

Som avslutning – frånsett en femtimmarslunch på härliga Sancho Panza på andra sidan floden med därpå följande barrunda intill de minsta av småtimmar – hade vi kvartssamtal med alla deltagare; en sådan glädje att få sitta på den solstänkta terrassen och förklara, helt ärligt och djupt menat, att man ser fram mot kommande romanmanus från samtliga.

 

Veckan har många hjältar, men en måste särskilt framhållas: Ann Ljungberg som organiserat alltsammans. Många är de människor som drömmer om ett rikare liv. Ann gör tvärtom; lever sin egen dröm och hjälper dessutom sina medvandrare här på skorpan att förverkliga SINA drömmar. Om inte det är den ultimata rikedomen, så vet inte jag. Tack, Ann!