Jo, jag har ju tränat hela vinterledigheten – snölöpning i backigt Dalarna, någon vända på långfärdsskidor och en del gym – men det är ändå något speciellt att återgå till gymmet på ordinarie tider igen. Jag tränar, om du är intresserad, på SATS Kocksgatan varje måndag, onsdag och fredag från ungefär halvåtta och någon timme framåt. Under ledigheten har jag valt andra dagar och tider och det är då fanken vad mycket folk de har där under eftermiddagarna. Jag känner mig som den överkänsliga lillkillen i ”The curious incident of the dog in nighttime” (eller vad boken nu hette, bra var den i alla fall) när det är fullt överallt och alla tjattrar.
Men. På mina morgnar är det lugnt och fint och idel stamgäster. Det är det allvarsamma grabbparet, ”Stampe” (låter mycket när hen springer på bandet) Punk-chic, det trista paret (han skäller alltid, alltid på hennes bristande motivation/teknik/nånting, de ler aldrig, men pussas när de skiljs åt efter träningen) Poster girl, rehabhårdingen, vältränade pensionären och några till. Man nickar litet i samförstånd och halar vidare med sina grejor. Skittrevligt.
Hemma igen. Och i morse var det faktiskt rekord på alla övningar. Upp mellan fem och tio kilo på varje moment, helt enkelt. Därför att det var dags.
Välkommen till The Sormlands 